Nu börjar ett annat liv
Good Lord in heaven, jag fick jobbet. Jag var ju nästan säker på att få det genom hela processen, men började bli lite nervös på slutet. Och jag kommer att acceptera det förutsatt att villkoren är rätt. Jag har ju en indikation på löneläget men jag vill även kolla pensioner och sjukförsäkring och annat skoj innan jag skriver på. Det blir idag, det. Och efter alla vånda blir det nog rätt att ta det, även om jag inte är euforisk av lycka som jag varit när jag fått tidigare jobb, antagligen eftersom jag vet att jag kommer att ge upp en hel del saker som jag ändå tycker om. Men, nu vänder jag blad och börjar en ny fas i livet. Och det är spännande.
Jag tog med mig Loverboy till Prinsen för att fira, jag fick Chevre Chaud och oxfile och han tog Toast Skagen och Biff Rydberg. Och det är makalöst vad vi har blivit gamla och trötta, vi orkade dela på en flaska vin och sedan ytterligare ett glas på Metro på vägen hem och sen dog vi nästan och skyndade hem. Till MIG!!. Där han inte varit sedan 26 december. Trodde aldrig att han skulle komma dit igen men det var uppenbarligen inte svårare än att fråga honom.
Men det är något med min lägenhet, jag misstänker att det är där all min oro bor, för trots att vi hade jättemysigt, sex, och att han insisterade på att vi skulle stanna hemma hos mig när jag föreslog att vi skulle ta en taxi hem till honom om jag fick packa ihop lite saker så att han skulle slippa åka hem före jobbet på morgonen för att byta kläder, trots allt detta så kändes det återigen som att jag är ett stycke vax i hans händer och jag känner mig lite liten idag. Jag undrar återigen HUR mycket han tycker om mig, om det är så mycket att han vill leva med mig, och NÄR ska vi flytta ihop. Ja ja, åtta månader är ingen evighet, men jag VILL. Jag VET att han älskar mig och vill vara med mig, me är jag the love of his life.
Det har ju känts bra ganska länge nu, eller snarare har jag varit lugn och inte obsessat så mycket utan våga lite på honom och insett att hans sätt att visa sina känslor kanske inte är likadant som mitt. Men nu, FUCK IT, åker till landet i helgen med mina girls, så det blir första helgen på två månader som vi inte ses, kanske bra ändå.
Jag tog med mig Loverboy till Prinsen för att fira, jag fick Chevre Chaud och oxfile och han tog Toast Skagen och Biff Rydberg. Och det är makalöst vad vi har blivit gamla och trötta, vi orkade dela på en flaska vin och sedan ytterligare ett glas på Metro på vägen hem och sen dog vi nästan och skyndade hem. Till MIG!!. Där han inte varit sedan 26 december. Trodde aldrig att han skulle komma dit igen men det var uppenbarligen inte svårare än att fråga honom.
Men det är något med min lägenhet, jag misstänker att det är där all min oro bor, för trots att vi hade jättemysigt, sex, och att han insisterade på att vi skulle stanna hemma hos mig när jag föreslog att vi skulle ta en taxi hem till honom om jag fick packa ihop lite saker så att han skulle slippa åka hem före jobbet på morgonen för att byta kläder, trots allt detta så kändes det återigen som att jag är ett stycke vax i hans händer och jag känner mig lite liten idag. Jag undrar återigen HUR mycket han tycker om mig, om det är så mycket att han vill leva med mig, och NÄR ska vi flytta ihop. Ja ja, åtta månader är ingen evighet, men jag VILL. Jag VET att han älskar mig och vill vara med mig, me är jag the love of his life.
Det har ju känts bra ganska länge nu, eller snarare har jag varit lugn och inte obsessat så mycket utan våga lite på honom och insett att hans sätt att visa sina känslor kanske inte är likadant som mitt. Men nu, FUCK IT, åker till landet i helgen med mina girls, så det blir första helgen på två månader som vi inte ses, kanske bra ändå.
2 Comments:
Förstår den matta glädjekänslan lika väl som vaxihändernakänslan.
Lycka till med både ock. =)
Kram!
Tack snälla, Jag väntar spänt åp slutgiltigt besked
Skicka en kommentar
<< Home