not good

Jag står, alltför yppig framför spegeln, försöker memorera morgondagens presentation. Jag tycker inte om min prestation, jag tycker inte om hur jag ser ut. Elaka tankar talar om för mig, att det var därför jag inte dög för Vasastansmannen. Förnuftet talar om för mig, att det är så bra så. Jag har saker att erbjuda. Men idag är egot svagt, jag undrar vad jag verkligen duger till.

Jag vet inte, det kanske visar sig en annan dag. Främst längtar jag till imorgon kväll, när just den här lilla pärsen är över. Och jag längtar till en tid då jag mår lite bättre.

Men ändå, bra skrivgrupp idag, jag blir inspirerade att skriva mer. Och det är bra.

Ge mig några månader, och bambibenen är återigen de gamla handbollsbenen. Jag kan inte hoppas på annat.