Även den här dagen passerade

Vill inte ropa hej, absolut inte, men börjar komma igång. Inte känna glädje, kära nån, men börjar fungera. Jag vet inte vad det beror på. Jobbade hemma, tänkte ta det lugnt, men hade ingen möjlighet, vilket ändå gläder mig. Jag behöver ju puls. Har jobbat hårt hela dagen samt hunnit med med möte med terapeuten. Fortfarande utvärderingen, men det var ok.

Sen middag hos nu verkligen tjocka I. Jag stod för pizzorna. Mysigt att prata, bara vi. Och efter det, tror det eller ej, men vin med mostern, som gjorde ett sällsynt besök i staden. Hon har svårt för märkvärdiga människor. Vilket man är per definition om man bor i Stockholm. Men det var ok.

Sen ensambloggande och snart sänggång, men ändå förundran över hur dagarna faktiskt går, utan att jag dör. Det borde var positivt. Tror jag.

Har drabbats av skrivklåda, har tryckt fram ytterligare fem sidor idag. Vad händer? Fingrarna vill verkligen göra något.

Och börjar acceptera ensamheten som något naturligt. Det kan nog funka.