hatar då allt

Det var kul att vara glad i fyra dagar. Verkligen. Bye bye det ljuva livet. Idag fick jag mig en uppsträckning som heter duga av nya chefen, märk väl, inte chef förrän 1 jan, men ändå. Med indirekt hot att få gå om 3 mån om jag inte levererar vad han vill. Mina protester, i form av, ingen lyssnar osv, funkar, för här tar man bara för sig. Känslor är oviktiga, att få berättad vad dealen är likaså. Så jag bestämde mig på stående fot i eftermiddags att i helgen skrivs det CV's och jobbar vidare. För jag håller på att dö. Det var länge sedan jag grät så mycket på jobbet. Och ja, det är bekräftat, kollegan hatar mig lika mycket som jag hatar henne.

Så trots lovely sociala grejer i veckan, verkligen bra, är jag nära döden igen. Men nu med en game plan, off you go från skogen.