Hej och hå

Jahaja, än har inte gjort slut trots att jag så dramatiskt deklararade vad jag tyckte i bloggen. Det är ju bra. Så jag får väl fortsätta på den inslagna linjen och faktiskt gnälla lite över honom. Jag tycker INTE om morgontrötta människor som fräser åt mig telefonen. Verkligen inte. Så jag har varit sur sen klockan ett, hans morgon. Så sur att jag inte kunnat svara i telefonen när han har ringt. Och sen lugnade jag ner mig och ringde upp och allt är nice and dandy igen. För imorgon bitti åker vi till landet as per usual och jag är lycklig som ett barn för på söndag ansluter resten av familjen, nästan hela iaf, inklusive smittohärden. Och det är mina finaste ögonblick.

Och ikväll får jag, till 99,9 procent säkerthet enligt källan en rolig överraskning. Min äldsta barndomsvän Lotta kommer hit och äter middag. Nästan säkert, om hon kan smita från sina kollegor. Hon är på blixtvisit från moderjorden.