Mer romantik till mig!

Jag vet inte vad jag trodde att jag försökte inbilla mig själv för si sådär sex månader sedan. Att jag inte är romantisk? Att jag inte behöver romantik? Gode gud, när blir det en ände på självbedrägerierna. Det är det ENDA jag tänker på, dagarna i ändå. Ge mig lite romantik! Ja, jo, jag får ju lite, lite, synnerligen utspritt, men jag vill ha ALLT. Hela paketet, blommor och tända ljus, och solnedgångar och du är bäst, nej du är. Osv.

Och jag förfördes att tro att Stockholms Finest är romantikern personifierad. Nja. Inte riktigt. Bara för att han faktiskt tyckte det var fint när Arn citerade ur Höga Visan för Cecilia och kom med rosor tre gånger. Ha! Han har andra kvaliteter dock, sådana jag vill ha i längden, för all del. Men åh så jag längtar att bli bortskämd, bortsvept och uppvaktad. För en liten stund.

Mina vänner badar i romantik, och jag är synnerligen glad för deras skull. Det är ljuvligt att se sina vänner vinka däruppe ifrån molnen. Om det bara kunde stänka över lite på mig.

Klagan är då det enda jag har. Och det är jag ju väldigt bra på.