Det är en som sparkar (såg ut som en tjej)

Förra fredagen var vi på inskrivning på Mama Mia. Jag hade helt kallt räknat med att få göra ett ultraljud då eftersom jag MÅSTE få se min bebis för att veta att den finns. Men det gick inte, framför allt för att de inte hade någon där då som kunde göra det. Istället fick jag en tid igår istället, sex dagar senare. Det var sex ganska tunga dagar, eftersom jag upptäckte en ny blödning, faktiskt medan jag var på inskrivningen och gick på toa för äggvitetestet. Vi satt nästan en timme och funderade på om vi skulle åka upp och kolla på gynakuten, men bestämde till slut att inte göra det. Jag hatar gynakuten. Mer än allt. Har tillbringat allt för mycket orolig och ledsen tid där. Så vi bestämde oss för att vara oroliga istället och åkte ut till landet och fick en så fin helg att vi nästan glömde bort det. Men igår gick vi alltså dit. Och fick se en liten liten bebis ligga och sparka i en ocean av vatten. Och ett hjärta slå väldigt väldigt fort. 58 mm lång. Mycket skönt.

Och vår barnmorska var väldigt bra också. Var ganska uppstressad innan att hon skulle vara så där beskäftig, prata om förlossning redan nu, förhöra mig om alla mina ovanor och ge mig massor av förmaningar. Inget av det! Jag kände mig som en vuxen människa som klarar av att ta eget ansvar. Fantastiskt. Tycker att det är intimt och jobbigt nog att behöva vara i deras händer och bli undersökt titt som tätt. Jag vill hålla dem på avstånd, och det verkade hon förstå, utan att jag ens behövde säga det. Vill absolut inte ha något hålla handen och sitta på golvet i ring. Inga gruppövning, ingen jävla profylaxandning. Bara lite skön strikt klinisk läkarstil.