Lite arg ibland

Det är rätt synd om min man också. Inte bara om mig, även om det givetvis är mest synd om mig. Det är ändå jag som har ont, är trött, mår illa, och inte får dricka vin. Men honom är det synd om för att jag har fått ett sådant humör. Hormoner alltså. Igår hade han öppnat fönstret på morgonen när han gick hemifrån. När jag hade satt en deg på jäsning. När han kom hem fick han den platta degen slängd i ansiktet. Sen låg jag och grinade i fem timmar och vägrade äta något. Han tog väldigt lugnt och fint hand om mig, klappade på mig, lagade till och med mat. Som jag inte åt. Ett stort tålamod har han. Men det är fortfarande mest synd om mig. Ville bara meddela det.

För övrigt fick jag ett så starkt röksug på jobbet idag att jag var tvungen att sätta mig ner för att inte ramla omkull. Sen gick det över och jag tog en kaka till.