Etablerad i det lilla samhället

Det senaste året har vi liksom på riktigt blivit en fast del av vår lokala förort, efter fyra år. Visst har vi lärt känna massor med folk, umgåtts med dem, gått på loppisar och fotbollsträningar och sånt. Men senaste året har ändå varit mer och annorlunda. Vi umgås nästa bara med folk där vi bor, det är mycket 40-årsfester och picknickar i parken. Vi grillar korv i skogen och hänger med folk hemma. Vi turas om att ta hand om varandras barn och när jag går ner till centrum hälsar jag på hur många som helst. Sätter jag mig på uteserveringen på den lokala hipsterkrogen kommer alltid någon jag känner förbi och sätter sig en stund. Och jag är så väldigt glad och tacksam för detta sammanhang och min grymma förort. Det är roligt att höra till.


Det nya som nu har hänt är att jag fått två nya kompisar som är mammor i Sigges klass. De är sjukt roliga och vi har en helt filterlös kommunikation så vi pratar aldrig väder utan mest själ. I lördags var de på middag hos oss, med alla barn. Min man var på landet och tog upp båten. Och jag är så glad, för allt bara stämmer. Jag gillar att vara denna pusselbit i helheten. Nästan så jag funderade på hur en småstad skulle funka för mig. Förmodligen väldigt mycket bättre än jag någonsin anat.