Miljö och samvetet

Mina kollegor kom hem från Kina igår och berättade om ett så fasansfullt samhälle. Smogen ligger så tät att man knappt ser byggnader framför sig. Alla har munskydd och luften är tung. Det spelar ingen roll vad resten av världen gör, för enbart Kina bränner sönder vår planet. Och det kommer att gå fort. Ju mer jag läser, ju mer fakta jag tar in desto mer uppgiven och rädd blir jag. Hur ser det ut om bara tio år? Kommer mina barn att kunna få barn? Finns det liv kvar på jorden?


Men detta gör inte att jag ger upp. Jag väljer den positiva vägen, den moraliska vägen - att faktiskt göra allt som jag kan. För att det är det rätta. Det är ett moraliskt och symboliskt ställningstagande och jag väljer att ha hopp. Hopp om att det lilla jag gör kan påverka någon annan, som i sin tur påverkar någon annan. Hopp om att mina val, och andras skapar kraftfull konsumentmakt. Att det serveras två vegetariska rätter i matsalen istället för två kött/fiskrätter. Till exempel. För ger jag upp, då kan jag lika gärna lägga mig ner och dö.