v 5 2020

Den här veckan är tyngre än jag hade kunnat förutse. Det är några grejer som jag behöver hantera och vara orolig för som fullständigt tynger ner mig, ger mig ångest, sömnlöshet och allmän letargi. Känner inte livet i mig överhuvudtaget. Jag är inte redo att dela med mig ännu, men kanske om ett tag.


Men insikter börjar gro i mig, om vissa förändringar jag kanske måste göra för att hålla mig på banan. Att vara NPF-förälder kan vara så oerhört ensamt och ansträngande, även inom en familj. Jag grunnar på om jag ska be min nya machochef om lov att jobba hemifrån en bestämd dag i veckan, för att kunna hämta hem Sigge tidigare och kunna läsa läxa i lugn och ro, och för att få vara i tystnad en liten liten stund per vecka. Vilken dag är bäst, onsdag eller fredag?


Har också bestämt mig för åtta veckor semester i sommar. När Gunnel var ny hade vi det, och då lovade vi varandra att ta det igen, sista sommaren med föräldradagar. Och den är nu. Hur sjukt det nu är. Så genom pussel av semester, föräldradagar och några dagar jobb här och där kan jag få ihop åtta veckor. Jag kommer behöva det.


Jag är trött.