Obsessing

Fortfarande är jag helt sjukt kär och blir bara mer och mer kär i honom för varje gång vi ses. Och fortfarande obsessar jag som en galning. Jag är så otroligt osäker mellan varje gång vi ses och övertolkar förmodligen. Men vad jag vet är att han inte är ens hälften så angelägen att vi ska ses som jag är. Han åker bort varje helg, och tycker nog att det räcker att ses två gånger i veckan. Och jag vill ses hela tiden. Och ändå, vi gick på söder tillsammans i tisdags, hand i hand och hånglade bland folk. Vi åkte tillsammans till jobbet igår. Det är ett framsteg. Och ändå, ändå. Jag gråter ibland för att jag är så osäker på honom. Jag vill ta det här framåt och det känns inte som att det går åt det hållet. Jag tror att han vilken dag som helst ska lämna mig. Det känns som om det bara är en tidsfråga. Och samtidigt ville han att jag skulle sitta mellan hans vänner på middagen och lära känna dem. Det var viktigt. Jag vill att han ska berätta för sin familj om mig. Kanske blir det mer verkligt och säkert då?