Börjar bli trött på det här

Ja, faktiskt börjar jag känna mig trött på att alltid vara en svans efter Monsieur, fast det känns bra och kärleksfullt och härligt på alla sätt. Trött på att föreslå att vi ska ses, och jävligt trött på att få nej 80 procent av gångerna.

Föreslog nyss en utställning han länge velat se, men han har "ont i magen" igen, något som det känns som han använder sig av lite för ofta när jag förslår något. Jag föreslog att han ska gå till doktorn eftersom han har ont så ofta!

Ska nu gå hem och försöka hindra min uppblossande förkylningen, och itne höra av mig, och definitivt inte tänka på det eller på att han inte heller hör av sig. Förstår så klart att jag måste tala om för honom att jag är missnöjd om jag vill ändra på något men det känns som om jag vandrar på nattgammal is när det gäller det här. Jag ska låta bli ett tag. Han måste väl ha lust att träffa mig också, hoppas jag verkligen.

Jag är trött på att fundera kring detta och att ständigt bli besviken. Antingen talar jag med honom eller så skiter jag i honom. Ska göra det senare, åtminstone ikväll.

Två timmars mgänge pluss en natt i samma säng efter att inte ha setts på fem dagar är inte OK för mig. Då är min inte min pojkvän. Utan något annat som jag inte kan definiera just nu.