Helvetet Part II

En liten stund senare ringde han i alla fall och jag får komplett tunghäfta. Det var helt omöjligt att säga någonting. Och jag blir så arg på mig själv nu när jag har hade chansen att tala om detta viktiga som jag mådde så himla dåligt av. Jag lyckas väl i alla fall få ur mig att jag vill träffa honom mer, och han börjar snacka om att vi ju ska på fest tillsammans på lördag. Då kändes det ju verkligen som om han hade lyssnat på vad jag sagt. Så jag försökte lite till och fick väl så småningom fram en del, men sa också, att jag inte orkade prata om det, att vi fick ta det en annan dag. Under samtalet sa han ändå, älskling, och jag älskar dig, men jag var mest tyst. Sen frågade den jäveln om jag hade fått mens. Jeeesus, jag var väldigt nära att trycka bort honom för evigt då. Till slut säger han i alla fall att han inte har givit mig tillräckligt med uppmärksamhet. Jaha du. Sen lägger jag på, gråter en skvätt till och intalar mig själv att jag måste bli en Icequeen.