Min nästipp trillar snart av

Är så sjukt bakis att jag knappt klarar av att sitt upp. Middagen igår blev jättebra förutom bärtarteletten som blev lite för besk av citronen. Oh well. Vi drack tre flaskor champagne och en halv liter Calvados. Hur fan är det möjligt? Båda våra morfäder är alkoholister så vi enades i morse om en ny approach tillsammans. Nästa år. Klockan tre kröp vi på alla fya upp i sängen och vi lyckades försova oss och slank in på jobbet vid halv elva med svansen mellan benen, och alla kollegor log mycket skadeglatt. Sitter nu med några pannkakor i kroppen och en burk Cola framför mig och längtar till om fyra timmar då jag ska hem och sova och värma mig under bådas duntäcken. Vågar inte ens tänka på hur lång tid det kommer att ta för mig att diska ikväll. Vi lyckas alltid totaltrasha varandras hem efter våra middagar, det står disk överallt, många rätter, många tallrikar. Överfulla askkoppar, tomma flaskor, kläder spridda från kök till badrum och sovrum, miljoner skivor på golvet och ett stort antal prylar som vi plockat fram och använt till jag vet inte vad under kvällen.

Vi pratar, skrattar, dansar och rör oss konstant, flyttar på stolar och sätter oss nära. Vi klär av oss under samtalen, fortsätter diskutera allt det där som är viktigt och igår var så nice, så nice. Han började gråta vid två tillfälllen, det ena när jag berättar hur jag älskar honom, hur viktig han är och det andra när jag skojade lite med honom om en grej, som kanske inte är så viktig men som han ändå tycker är jobbig. Sen pratar vi framtid och lycka och vi älskar varandra så mycket mycket mycket. Han berättar om sin uppväxt och om viktiga saker jag älskar att han vill berätta allt detta för mig. Är genuint lycklig nu.