Söndagen

Förkylningen vägrar ge med sig men dagen börjar härligt, han bakar scones till mig och det är en känsla av stabilitet, invand relation och faktiskt nästan vår första frukost tillsammans. Men väldigt lugnt och skönt. Vi äter ju inte frukost. Sen går vi ut och köper julklappar, han vill att vi ska träffa hans mamma, och jag sjukt nervös och mycket tacksam när hon är upptagen på annat håll. Jag vill att han ska vilja att jag träffar hans familj men jag vill ju egentligen inte träffa dem. Det räcker med honom. Han pratar om en jobbmiddag med respektive på onsdag som han frågar om jag vill följa med på. Då kommer det ju ut, om det inte hinner göra det innan. Och jag får dubbla roller, girlfriend och kollega. Tycker att det ska bli rätt kul att se kollegornas miner när flickvännen ska introduceras. Vi pratar om så mycket, och jag är lugn, han pratar framåt, vill bestämma när vi ska hinna ses innan han reser i jul, håller hand, hånglar i tunnelbanan och allt annat härligt.

"Det är din förtjänst att jag är lycklig".

Men så klart, misstänksamheten är inte borta, bara on hold just nu, men hoppas ju att den vill försvinna, att vi fortfarande ska ha det så här, att jag fortfarande känner mig avslappnad och lycklig.

"Jag kan ju inte det här med relationer, har ju aldrig fått det att funka. uå får säga hur man gör"