Låååååååång helg, del 1

Det verkar som om jag måste jobba rätt hårt idag, samtigit som jag är så himla förkyld att det piper i öronen på mig. Helgen får dokumenteras stegvis, mellan telefonsamtalen, som jag f ö inte förstår hur jag ska klara av, tappade rösten i fredags och väser fram korta meddelanden till mina kollegor. Alldeles nyss ringde en kollaga som jag inte träffar så ofta, men som med säkerhet var på Bistro Jarl i fredags, jag minns det lite vagt. Han villa kolla att vi fortfarande levde..., han var osäker om Loverboy och jag skulle överleva natten.

I alla fall, jag var på extremt dåligt humör när det var dags att gå till julfesten och orkade överhudutaget inte ens tänka på någon strategi. Så jag gjorde tvärtemot vad jag hade föresatt mig, dvs ignorerade strategin och ägnade mig åt stora mängder vitt vin istället. Mina kollegor var ännu duktigare än jag på vinet.

Mitt dåliga humör försvann så småningom och jag hängde mest med de av mina kollegor jag faktiskt tycker bra om, och ibland pratade jag lite med loverboy, men oftast inte. Men det kändes OK, och jag orkade inte bry mig om honom. Det var väldigt generöst med vin och väldigt snålt med mat på vår julfest. Tyvärr. Någon gång runt tio tyckte jag att det var dags att berätta för min chef om loverboy. Vi hade ju pratat om att göra det i onsdags och just då tyckte jag att det var dags.

Det. Var. Dumt. Av. Mig.
Jätte, faktiskt