trött och så
Är fortfarande sjuk men sitter på jobbet och försöker städa undan en del innan jul. Har inte köpt några julklappar men tänkte ta en lång lunch och försöka fixa det då. Hatar jul och julklappar.
Loverboy har åkt bort över julen och jag saknar honom lite men uthärdligt är det nog.
Var på Grand Hotell igår och tog en drink med jobbet, berättade om Loverboy och ALLA blev sjukt förvånade. Jag måste vara mycket mer diskret än vad jag trodde. Har nog också kommit fram till att jag nog inte tycker så mycket om en kollega, som jag nog har betraktat som min närmaste. Hon säger saker som jag inte kan ha fördragsamhet med, tidigare var jag nog mer immun, när jag kom tillbaka från min sjukskrivning och fick en ny verklighet. Då var jag inte lika kritisk, och nu känns det som om min självbild och styrka är en helt annan, och jag kan se henne i ett annat ljus. Jag behöver henne inte, och behöver därför inte acceptera saker jag inte gillar. Skönt på sätt och vis. Mina vänner blir färre och färre, och de bekanta fler, har blivit duktig på att rensa bort de människor som tar så mycket mer energi än de ger. (ja, inte Loverboy då, men det känns som om det börjar jämna ut sig nu).
Träffade kära far lite senare på Prinsen och åt Wallenbergare, och de var fantastiska, jag hade glädjetårar i ögonen när jag åt dem. Lite lycka på en tallrik. Sen hämtade vi mamma vid tåget och gick hem till mig och drack G&T. Nice.
I helgen, tre dagars olidligt julfirande med släktingar jag inte gillar, men är tillbaka på tisdag. Då är Loverboy hemma igen. Vet fortfarande inte vad jag ska köpa!!! HJÄLP
Loverboy har åkt bort över julen och jag saknar honom lite men uthärdligt är det nog.
Var på Grand Hotell igår och tog en drink med jobbet, berättade om Loverboy och ALLA blev sjukt förvånade. Jag måste vara mycket mer diskret än vad jag trodde. Har nog också kommit fram till att jag nog inte tycker så mycket om en kollega, som jag nog har betraktat som min närmaste. Hon säger saker som jag inte kan ha fördragsamhet med, tidigare var jag nog mer immun, när jag kom tillbaka från min sjukskrivning och fick en ny verklighet. Då var jag inte lika kritisk, och nu känns det som om min självbild och styrka är en helt annan, och jag kan se henne i ett annat ljus. Jag behöver henne inte, och behöver därför inte acceptera saker jag inte gillar. Skönt på sätt och vis. Mina vänner blir färre och färre, och de bekanta fler, har blivit duktig på att rensa bort de människor som tar så mycket mer energi än de ger. (ja, inte Loverboy då, men det känns som om det börjar jämna ut sig nu).
Träffade kära far lite senare på Prinsen och åt Wallenbergare, och de var fantastiska, jag hade glädjetårar i ögonen när jag åt dem. Lite lycka på en tallrik. Sen hämtade vi mamma vid tåget och gick hem till mig och drack G&T. Nice.
I helgen, tre dagars olidligt julfirande med släktingar jag inte gillar, men är tillbaka på tisdag. Då är Loverboy hemma igen. Vet fortfarande inte vad jag ska köpa!!! HJÄLP
1 Comments:
ja, jo hela julhypen är ju till viss del tröttsam. såg att du ändrat i vinjetten - "kär och förstår inte hur det funkar". till tröst eller till uppmuntran; Blir vi nånsin fullärda? Det finns stunder då man känner att "nu" - nu förstår jag, nu har jag nyckeln. och sen går en tid och allt är lika låst som en gång när man var helt nybörjare. fast like klokare blir vi nog ju äldre vi blir om vi så att säga drar lärdom ur våra erfarenheter. kram god jul
Skicka en kommentar
<< Home