maaaaaaat

Proppmätt efter den sedvanliga torsdagspannkakan. Hur kan så lite mat vara så mättande?

Så världens läskigaste film igår om vådaskjutning på kursen. Jag kunde knappt titta, och känner mig inte alls särskilt angelägen om att någonsin hålla i en bössa igen. Inte nog med att de är svårt och tungt, det är riktigt farligt. Det visste jag ju i och för sig men insåg hur många små moment det är att hålla reda på. Jag kommer aldrig våga gå en ens enda meter med laddat gevär.

Oh well, det blir ett framtida problem, nu ser jag mer fram emot kvällen då Loverboy (LB) och jag ska städa och laga mat. Och det låter verkligen inte så kul men jag älskar att laga mat med honom, han är duktig och kreativ, och det är kul att göra i ordning riktigt god mat till mina vänner. Troligtvis ser menyn ut så här:

Ljummen ankbrösttoast med päronkompott
Rådjurssadel med gratäng gjord av potatis, jordärtskockor, med creme fraiche, vitlök mm
Dubbel chokladmoussetårta med både vit och mörk choklad.

Jag vill ju gärna ta ifrån tårna och servera femrätters, men inser att detta är rätt mäktig mat så vi kommer säkert inte att orka mer. Problemet är att våra vänner är vana vid våra middagar och min egen lilla piskar driver mig att alltid överträffa mig själv, och göra det mer och mer, och bättre och bättre. Det var längesen mina vänner fick färre än fem rätter hemma hos mig, även om du inte alltid är så stora. Tycker verkligen att det är roligt att komponera menyer och smaker med varandra och slita hårt i köket för att se gästerna bli glada och mätta.

Trerätters räcker nog vid närmare eftertanke. Jag har blivit tillsagd av AM att inte göda LB som en spädgris. Hmm. Förstår inte vad hon menar. Nej.

Nu är detta 8 dagar kvar till NY. Oh lovely life.

Han sms:ade precis från kursen han är på och skrev att han älskar mig. Me happy.