I dag händer det

Oh my. Lyckades förhandla bort provanställningen och få upp lönen till en anständig nivå. Rekryteringskillen, kompisar och allmänt löst folk är väldigt imponerade av att jag lyckades med det. Men det var aldrig aktuellt för mig med något annat. Jag hade aldrig gått från tryggheten till något så osäkert som provanställning. Om de verkligen vill ha mig är det det priset de får betala. Så nu sitter jag och väntar på att kontraktet ska budas över till mig och när det har kommit ska jag säga upp mig. Fatta hur läskigt det är. Jag dör nästan av nervositet. När jag väl har gjort det finns ju ingen återvändo.

Helgen med tjejerna på landet var superskön, vi solade, läste och åt god mat. Och drack ett och annat glas vin också. Men inget mer.

När jag kom hem från landet ringde jag LB, trodde att han skulle vilja att jag kom hem till honom, men blev i princip tvungen att tvinga mig dit, han hade bjudit några kompisar på middag. Man kunde ju tänka sig att han skulle ha längtat efter att vara med mig efter att bara ha träfats en gång förra veckan, men tydligen inte.

Sen frågade jag vad vi skulle göra till valborg och om vi skulle åka ut på landet. Hans första motfråga blir bara du och jag eller… Till saken hör att han brukar fira valborg med ett gäng gamla barndomsvänner och jag hade bett honom att kolla om det blev av, och föreslagit att vi skulle åka ut till mitt land om det inte blev det. Valborgsgänget kunde tydligen inte men 3-4 andra kompisar vill väldigt gärna hitta på något blev hnsn svar. Well, är jag dum i huvudet om jag tror att vi ska till mitt land om hans ursprungliga plan gick i stöpet. Inte fan hade jag förväntat mig att han skulle göra andra planer istället. I alla fall, jag kände mig inte särskilt välkommen, uppskattad eller älskad då och fick panik och slöt mig totalt resten av kvällen. Jag märkte att han blev orolig och frågade mig tusen gånger vad det var med mig, men jag kunde inte ens prata med honom. Blev helt kall, gick och lade mig mitt i filmen och låtsades sova när han kröp ner i sängen. Och han, som ALDRIG vill ligga på sidan och kramas när han somnar, började hålla om mig och greja när han trodde att jag sov. Dåligt samvete, eller rädsla. I don’t know. Men nu behöver jag ha en paus från lilla LB, tänker boka upp andra grejer i veckan och avvakta vad gäller helgen. Jag är rejält trött på att känna mig så underlägsen. Nu blir det någon förändring. Intressant att se vilken bara.