tisdag 2 maj 2006

Funderingar

Det är så många tankar som far omkring nu, jag kan inte riktigt sortera dem, ibland är de helt centrala och andra stunder kan jag tänka att jag överreagerar. Jag får heller ingen rätsida på dem, men det enda jag vet är att jag får ångest, är ledsen och vet att jag inte kommer att orka med de här stunderna hur länge som helst.

En sak jag under helgen kommit fram till är, att hur mycket jag än intalar mig det, och vilka strategier jag än försöker för att få rätsida på det är att jag DÖR om jag förlorar honom. Jag älskar honom beyond allt annat. Jag är bekymrad över det, men samtidigt väldigt glad, för det var på tiden för mig att få bli så här fullständigt uppslukande kär. Jag ser ingen annan utväg än att vi lever lyckliga i alla våra dagar, vilket är bra, för jag har alltid trott att jag ska få nöja mig med att trivas rätt bra med någon. Nu finns det visserligen annat som grusar verkligheten, men det är makalöst hur mycket man kan tycka om en annan människa. Och vad jag än inbillar mig själv, att jag ska kunna lämna honom om saker och ting inte ordnar sig på rätt sätt, är bara LÖGN. Det kommer jag aldrig att klara. Så där måste jag lägga om strategi. Well, det är första slutsatsen.

Om jag bara försöker vara lite rationell kan jag se att han läskar mig och yada yada. Generellt sett har ju helgen faktiskt varit bra och kärleksfull och problemet ligger i en del saker jag fått höra som åker runt i mitt huvud, saker som jag nog undermedvetet visste. Och ska vi vara tillsammans och om jag inte ska gå under av sorg varannan dag måste jag känna mig lycklig och trygg i relationen utan mina krav på uppmärksamhet. För det är ju verkligen inte så att jag inte får någon, jag tror bara att jag önskar att han skulle vara så berusat irrationellt kär i mig som jag i honom. Och det kan han för all del vara, men han visar det på ett annat sätt. Och om jag tänker tillbaka på den tiden, för länge länge sedan när jag kände att han var lite för på, så gav han ungefär lika mycket som han ger nu. Den springande punkten i detta är min osäkerhet.

Måste jobba lite nu, det jobbigast kommer lite senare idag, behöver mer tid att reda ut tankarna där.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Naturligtvis överlever du att lämna honom. Naturligtvis kan du lägga band på dig, acceptera, försöka förstå, ha tålamod, låta honom få ta det i sin takt.
Bara du vet vad o när
Skönt att du är så bråkig.

11:56  
Blogger Bitter said...

Javisst överlever jag, men jag har ingen lust....
Kör på tålamod just nu, jag kan fortfarande inte riktigt sära på mina issues och hans. Men förändring kommre det ju att bli så småningom, hoppas bara att det blir rätt sorts!

14:53  

Skicka en kommentar

<< Home

BlogRankers.com