Mer funderingar

Well, en annan sak som bekymrat mig oerhört under helgen är vad jag fick höra om honom i söndags kväll. Söndagen som spenderades med sillunch från kl 14 och avslutades ca 02 med enorma mängder alkohol och god mat. Vilket innebär att en del av informationen jag fick, runt 23 sådär, var ganska påverkad liksom mottagaren också var. I alla fall, en av Loverboys vänner och jag diskuterade framtid, kärlek och andra sådana saker, och han menade på att LB har extremt svårt att blicka framåt, att de suttit och diskuterat detta i höstas och att han mer eller mindre är en commitment phobic. Tack så mycket. Han berättade också att LB tidigare bara varit tillsammans med våp (hans ordval) och att han tyckte att LB hade vissa idéer om hur relationer skall vara, där flickvännen har en roll som är ganska definierad och inte tar så mycket plats. Jag vet inte hur mycket sanning som ligger i detta, och framförallt inte vilken vännens agenda är, men han uppmanade mig mer eller mindre att ställa ett ultimatum, om att jag skulle flytta dit. Det kommer jag inte att göra, ultimatum är värdelöst, och det är ingen akut brådska för mig att göra det, jag är mer intresserad av intentionen. Men givetvis ska vi prata om när och hur det ska ske, så småningom.

All den här informationen snurrar runt i mitt huvud och jag värderar och bedömer och vet inte vilket håll jag ska vända mig åt. Jag ska bida min tid, ytterligare ett tag, för oavsett LB’s vilja och önskan kommer det inte bli bra förrän jag får tillbaka mitt självförtroende, min förmåga att veta att han älskar mig och att det alltid ordnar sig på något vis. En viktig del av det är ju att inte tvinga fram något utan få det av fri vilja, för först då kommer jag ju veta att det är äkta.

Just nu vet jag varken ut eller in men jag tror att detta måste mogna lite. Det är väldigt nyttigt för mig att träna mitt tålamod, men det är fan inte roligt.