Att skriva

Skrivandet har definitivt en roll mitt liv. Från början som en febrig passion, en total nödvändighet, sedan efter tjugo någongång begravdes lusten under kraven. Men även där fanns det, i formell ton, i uppsatser och pm. Och i ett idogt brevskrivande. Och därefter arbete, med ännu mer skrivande, utan någon form av kreativ öppning. Och sen kom bloggen. Som öppnade upp igen för det fria formulerandet, skrivandet utan synbart, eller viktigt mål. Och till slut efter det, det alltigenom fria skrivandet, jag hittade tillbaka till min tonåring. Men min tonåring skrev bättre än vad jag gör nu. Därför övar jag, nästan varje dag. Jag tränar som inför ett maratonlopp. Därför är jag med i en skrivgrupp.

Skrivgruppen hjälper, kritiserar, tar fram. Det är synd att alla inte är lika engagerade dock. Att vi inte är fler som kommer dit. Men det är fortfarande värt det.

Och annars, annars jobbar jag på, ska äta middag på Folkoperan imorgon och dricka drinkar med kunder på torsdag. Fredagen väger jag, landet eller stan, men lördagen är självklart dedikerad till landet. Mamma kommer upp, pappa är redan där. Det sägs att det kommer att bli sol. Jag tror det när jag ser det.