Nytt om min bebis
Vi var på rutinultraljud i morse. Och det var väldigt skönt att få se att allt var bra med bebisen eftersom jag hade så himla mycket sammandragningar igår kväll. Det var skönt. Det som var mindre skönt var att jag blev framflyttad fyra dagar. Så nu ska jag inte ha barn förrän 4 mars. Det känns som fyra månader längre, inte bara fyra dagar. Märkligt. Sen vi reda på en annan sak också. Det blir en pojke. En Sigurd. En Sigge. Det kom som en chock, trots att jag läst 15p statistik på universitetet. Jag har liksom föreställt mig en flicka, i hela mitt liv har jag sett mig själv som en flickmamma. Nu blir det inte så. Egentligen spelar det ingen roll så klart. Jag måste bara vänja mig vid tanken. Jag är inte van vid små killar, jag vet inte hur man gör. Å andra sidan kanske det kan vara skönt att slippa föda ett barn med ett evigt förtryckt kön. Eller vad vet jag. Det enda jag kan tänka på nu att det är 400 år kvar till delivery. Men det kommer å andra sidan bli alldeles fantastiskt, så jag misstänker att det är värt sin väntan.
posted by Bitter at 12:50
5 Comments:
Du ska se att det är någon mening med det nya datumet. Allt har en mening, you know. :)
Hejja Sigge!
Härligt och befriande att höra ngn annan resonera kring det här med tjej och killmamma. Jag lever också i föreställningen om att jag när jag får barn - ska ha en flicka. Vi är bara tjejer i hela min familj så tanken på en kille får mig ur balans. Hur skulle jag göra då??
Skönt att du känner samma - men efter beskedet ändå verkar cool med det :-) Det inger hopp för mig med :-)
Kram och hejja Sigge!!!
Vi är också bara tjejer i vår familj. Det är liksom det jag kan. Det känns helt weird det här, även om jag inser att det säkert är väldigt tabubelagt att faktiskt önska sig ett kön. Men jag känner mig inte alls cool med det. Inte ännu, jag försöker bara få hjärnan att bli det. Men jag är glad över att få använda namnet Sigge. Det är jag.
När vi fick vårt första barn trodde jag hela vägen att det skulle bli en flicka-och visst var det så att jag önskade en flicka, eller ett friskt barn som man sa till alla som frågade :)
Och när HAN kom ut, pytteliten, vacker och underbar så var det lixom bara....vårat finaste hjärta. Alla föreställningar/önskningar/orosmoln mm försvann, helt enkelt för att det bara var så stort att vi hade blivit föräldrar. Och efter några dagar så tänkte jag på och log åt att jag varit så säker på att det skulle bli en flicka-när dom är sådär små så har de ändå exakt samma behov vilket kön de än är. Och nu när han är 1,5 så är han Noah....helt naturligt lixom...
Roligt att höra om din bebis. Jag har ju varit med så länge, så jag har både en flicka och två pojkar. Flickan är äldst, och det är så, det är oerhört roligt med en flicka. Men när de var små så spelade det inte så stor roll, de var alla tre personligheter och så härliga. Nu är det så roligt att jag har barn av båda sorterna
tycker tanten.
Skicka en kommentar
<< Home