En synnerligen god jul, trots allt.

My dearest, jag är osannolikt julstinn ikväll. Har kalkon, stuffing, sötpotatismos rinnande ut ur mina öron och jag skulle på riktigt kunna svära en ed om att aldrig äta igen. Men det lär vara fåfängt för imorgon blir det lammstek och det kommer att vara svårt att säga emot. Skön icke-julafton med storfamiljen, och det säger jag er, Pippiparaplyet var den i särklass mest populära presenten, av ca 5000. När den ljuvliga aka smittohärden säger att hon älskar mig när jag ska åka hem fulländas den här dagen. Dess början var kanske ännu lite bättre, och påbörjades redan igår kväll med ett stort fång rosor. Sånt funkar tydligen fortfarande.

Tomten kommer dock inte till mig förrän på torsdag, och då förväntar jag mig Orkanpartyt av Östergren, för jag hade ett långt förmaningstal med min far i förrgår om den enda julklapp jag önskade mig (förutom nytt jobb och lycka på alla fronter förstås). Och sen ska jag läsa läsa läsa.

Små små tankar i mitt huvud försöker uppmana mig att springa lite i Årstaviken imorgon. Det kommer vi säkerligen bli två om (alltså jag och Luther). Och jobbet tänker jag inte på förrän döden närmar sig. 27:e är dagen att skriva cv och spamma alla potentiella arbetsgivare.

Och från mig, till er alla, önskar jag er den bästa julen, med mat, människor ni älskar och tillräckligt många snapsar för att ha överseende med konsumtionsspektaklet. My love to you.