Kemikalierna och jag

Och hur ska jag då tillbringa min sista dag i frihet. Sovandes, rökandes, vindrickandes? Nope. Inget alls av det. När DJ-snubben går till jobbet, halv nio ca, tänker jag ställa mig i mina fönster, utrustad med trasor och kemikalier (när de är slut ska jag aldrig använda något annat än såpa, men det tar ju aldrig slut, jag städar ju för sällan). Efter det ska jag skrubba varenda list, putsa varje yta, tvätta allt som går, piska livet ur mina sängkläder och decinficera mitt liv. Köpa blommor och doftljus och ta bort hela den sunkiga vintern. In framtid!

Efter det ska jag fylla mitt kylskåp med bra mat, ekologisk sådan. Pizzan är portförbjuden ett tag, det är inte en uppoffring, jag är förbannat trött på pizza. Jag ska renas. Jag längtar.

Sen ska jag lägga mig i badkaret, och jag lovar, använda varenda produkt jag har i badrummet (också sorgligt oanvända, schampoo och mascara verkar vara det enda jag konsumerar) och tvaga mig rosig och ny.

Så med mig själv och hemmet i toppform ska jag välja kläder för nya jobbet, äta en fantastiskt god middag, lagad av mig, för enbart mig, med dukat bord, linneduk, servetter och ljus, och njuta hämningslöst. Klockan 22 släcker jag, och runt 04 lär jag ha somnat. Säkerligen vaknar jag 06, trött men klarvaken. Gör jag det lovar jag er att springa i Årstaviken. Jag lovar.

Ungefär så kommer sista dagen att spenderas. Det konstiga är att jag längtar.