Försöker uppdatera lite oftare
Den fantastiska Jenny har skrivit om mig så att jag rodnar av förtjusning. Jag vet inte vad jag ska säga, hon känns ju som en sån man vill hänga med, som man kommer att riktigt roligt med, en sån som är cool, smart, snygg och rolig. Och så tycker hon så fint om mig. Tänker att jag borde uppdatera oftare. Har ju inget att skriva, mer än ont, uttråkad, tjock, vinsugen. Kan ju inte vara kul att läsa om och om igen.
Nu ska jag i alla fall gå ut i vårt matrum på jobbet och äta min medhavda lunchlåda – pastasallad med kalkon och lite annat i, resterna från vår gigantiska jättekalkon i julas. Tror att resterna i frysen räcker till matlåda med samma rätt januari ut. Visserligen väldigt tråkigt, men åh så billigt/praktiskt/miljövänligt. Måste också passa på att äta pasta medan jag kan, det kommer bli kolhydratsförbud lite senare i vår, när det är dags att försöka gå ner de där kilona, 25-30 eller vad det nu blir. (Just nu 22).
När jag ska sova på kvällarna fantiserar jag om alla fina kläder jag ska köpa/bära i höst när jag har gått ner alla mina kilo plus i fantasins värld, ytterligare minst fem. Intressant att jag tror att jag kommer tycka att det är bekvämt och naturligt att ha 10 cm höga klackar och läppstift varje dag när jag aldrig haft det innan. Men som småbarnsförälder ska jag tydligen bli ultrachic. När det jag mest av allt behöver är ett par nya Stan Smith i stl 39, så att jag åtminstone har ett par skor som går att få på fötterna, istället för de jag har med hål i. Istället tänker jag på Louboutins. Because I’m worth it. Vilket jag förvisso är, tror det får bli min push present till mig själv från mig själv. Till hösten. I alla fall, nu matlådedags.
Nu ska jag i alla fall gå ut i vårt matrum på jobbet och äta min medhavda lunchlåda – pastasallad med kalkon och lite annat i, resterna från vår gigantiska jättekalkon i julas. Tror att resterna i frysen räcker till matlåda med samma rätt januari ut. Visserligen väldigt tråkigt, men åh så billigt/praktiskt/miljövänligt. Måste också passa på att äta pasta medan jag kan, det kommer bli kolhydratsförbud lite senare i vår, när det är dags att försöka gå ner de där kilona, 25-30 eller vad det nu blir. (Just nu 22).
När jag ska sova på kvällarna fantiserar jag om alla fina kläder jag ska köpa/bära i höst när jag har gått ner alla mina kilo plus i fantasins värld, ytterligare minst fem. Intressant att jag tror att jag kommer tycka att det är bekvämt och naturligt att ha 10 cm höga klackar och läppstift varje dag när jag aldrig haft det innan. Men som småbarnsförälder ska jag tydligen bli ultrachic. När det jag mest av allt behöver är ett par nya Stan Smith i stl 39, så att jag åtminstone har ett par skor som går att få på fötterna, istället för de jag har med hål i. Istället tänker jag på Louboutins. Because I’m worth it. Vilket jag förvisso är, tror det får bli min push present till mig själv från mig själv. Till hösten. I alla fall, nu matlådedags.
posted by Bitter at 12:19
4 Comments:
Men så är det, kilona RINNER AV EN när man fött. Så ska det vara för mig i framtiden, i alla fall!
Jag har hört talas om det. Men det tog ett år för min syrra att bli av med dem. Det är för länge. Hon tappade iofs fem mer än hon gick upp så jag hoppas lite på att det är ärftligt. Och hon ansträngde sig inte heller. Det ska jag göra.
Men på mitt bröllop blev hon tillfrågad när det var dags för förlossning - för två veckor sedan svarade hon då. Så jag förväntar mig inga underverk det första halvåret. Buhu.
Jag tycker om att läsa om alla krämpor och längtan efter att få tillbaka sin kropp och bli sig själv igen! Så skönt att veta att det är andra som känner precis som mig.
a-m
(som också väntar på sin februaribäbis)
Åh a-m, visst är det skönt att höra att andra har det likadant, det känns inte lika tungt då!
Skicka en kommentar
<< Home