Idag kommer jag att göra mitt sista försök. Vi har typ bestämt att vi ska ses ikväll, jag ska föreslå det igen i eftermiddag. Om det inte blir något så ska jag gå hem och grina sönder mig, och sen gå vidare. Hur svårt som helst, för det hugger till i magen varje gång jag ser honom. I’m in love. I säger att hon tror att han tycker om mig, men att han kan behöva utrymme och tid, eller kanske bara inte tillräckligt mycket. Jag börjar bli riktigt desperat, för jag behöver verkligen honom nu, känns det som. Inte så att jag behöver honom för att klara mig, utan att jag behöver honom för att jag förtrollas av honom. Han har givit mig massor med positiva signaler, men inte tagit något eget initiativ. Han skickar tramsiga mail, han står och sparkar på min sko.
(och vi är över 30).