Nedräkning

Vi har tre veckor kvar av vår gemensamma ledighet. Och vår

skärgårdsvistelse. För vissa en hel semester. För oss endast en skärva kvar av vår långa perfekta sommar. Längtar inte dit. Är inte färdig med det här. Även om jag längtar lite efter att Sigge ska börja på föris igen.

Det är min tur att gå upp idag. Det är regn och fullständigt kompakt dimma ute. Sigge äter frukost och tittar på Pingu i ipaden. Jag läser bok, min man sover med Gunnel bredvid sig. Just nu verkar hon ha somnat om. Allt i samma rum.

Framtida inlägg

Har ett nytt långt inlägg på gång om återfunnen energi, nya livsfaser, fyrtioårskriser och nya mål. Men det bör skrivas på dator så väntar till jag har en framför mig.

Sova när barnet sover

Jag vill väldigt gärna göra det men måste ha gått och blivit gammal för jag sover ryckigt och dåligt när jag försöker sova på dagen och så blir jag ännu tröttare.

Idag åker vi ut till ön igen. Jessica och Markus kommer imorgon, samtidigt som jag börjar mitt allvarligaste försök att återta mina grå brallor från Hope. Längtar mycket efter dem.

Svårast att vara utan: saft och mackor till frukost.  Men det ska väl gå. 

Å andra sidan

Har jag idag promenerat i två timmar. Långsamt visserligen. Men ändå. Utan någon som helst smärta. Är tacksam för att kroppen börjar fungera.

Åh herregud

Ungen väger redan fem kilo. Åtta veckor. Ler mot mor. Sover ofta och mycket. Är generellt mycket snällare än storebror var.

Och DEN ungen prövar vårt tålamod till det yttersta. I natt utlånad till farmor och farfar. Och Gunnel till mormor. Själva firade vi fyraårig bröllopsdag på Tjoget. Superlyxigt med fem timmar utan barn.

Och modern, hon är fortfarande allt för stor för kläder i garderoben. 20 tunga kilon kvar. Mor är ej glad.

Fadern är som vanligt. På gott och ont. Kan en säga.

Dagarna går

Förfärligt fort. Vi har det så himla skönt och jag vill INTE ha höst och vardag på väldigt länge. Förutom...att jag mycket gärna slänger in Sigge på dagis ett tag. Han är en plåga större delen av tiden. Jag tror han är ensam och har tråkigt. Åh, nu kom en barnvakt, måste sluta.

En helt vanlig sommardag

Den ser ut ungefär så här:

0630 båda barnen vaknar. Jag ammar, Sigge äter muckon, tick och jukkon, dvs smörgås, ägg och yougurt medan han tittar på Pingu pga jag är trött Mama. 

0730-1130 vi läser, kollar ev Pingu, leker, går till mormor 20 meter bort och badar barnpool, bakar, jag brukar försöka jobba två timmar på morgonen under Pingu.

1130-1330 Sigge sover, jag målar, bygger och grejar med huset. 

1330-1800 som ovan. Vi åker båt också och hälsar på kusinerna, badar på stranden, äter lunch.

1800-2030 middag, läggning och allmänt bråk

2030 jag är dödstrött, vi städar undan i huset och diskar, ser på ett avsnitt av tv-serie och jag däckar fort.

Under hela dagen ammar jag, ibland i timmar, bär på Gunsan och turas om att hantera barnen.

Vi har det alltså superfint men också faktiskt rätt ansträngande. Jag skulle vilja bestämma helt själv en dag vad jag ska göra, men det ligger i en okänd framtid. Och att det var helt tyst också. En liten liten stund.  Och helst slippa vuxengnatet också. Men annars, annars kommer jag nog se tillbaka på den här underbara sommaren och tänka att den nog ändå var den bästa.

Vi har det superfint

Har inget mer att säga just nu än det här.

Och det här.

Enough already

Påbörjar nu den sjätte amningstimmen på raken. Orkar inte. Min rygg tycker så där om det hele, liksom mina bröstvårtor.