Munskydd

 Så fort det ändå gick att vänja sig. Ligger alltid i väskan, åker alltid på i tunnelbanan. Inte för att man åker den varje dag. Men ändå. Som idag. Tidig morgon, lite folk, är på väg till kontoret för en gångs skull för att ha ett tre timmar långt arbetsmöte med min chef. Sånt är numera att likna vid en fest. Så kul! Har smink och parfym. Vigselringar och klocka. Krämfärgade linnebyxor, vit t-shirt och vit öppen sidenskjorta över. Öppna sandaler. Lite annorlunda än tights och tröja, som jag brukar jobba i nu för tiden. Sigge sa: du ser ut som en rik och lycklig kvinna med de där kläderna. Well, rik i alla fall, förklarade att inte många människor i världen kan gå med vita kläder till jobbet. Det är ett privilegium om man nu vill bära vitt. Lycklig däremot, det är en annan historia.

Nu ska jag lyxa till det med en köpe-latte, som jag förmodligen kommer spilla på mig. Sen jobba ihop nåt bra. Och avsluta dagen med ett gynekologbesök. Det är bra men kanske ej värt ett yay!

Vaccin också

 5 juni ska jag lägga en dos vaccin till mina antikroppar. Det känns bra.

Att blogga nästan aldrig

Egentligen vill jag blogga varje dag för detta är väl ändå min dagbok. Jag vill kunna gå tillbaka och minnas, och även i någon liten mån ha någon interaktion. Men det går sådär med det, kan vi ju säga. Pga livet mest.

Men status 30 maj 2021, kanske i det vi nu kallar början på slutet av pandemin. Mina trasiga armar och nacke är mycket bättre, men inte helt bra. Mina trasiga höfter och hamstrings är ganska dåliga igen men nu har jag hjälp av en svindyr naprapat att bygga upp kroppens funktion så vi får väl se.

Har inte skiljt mig ännu heller, även om jag är redigt sugen vissa dagar. Det är ok men att vara under samma tak dygnet runt i många många månader är inte skitbra för oss. Längtar till hösten då vi tror på en förändring av arbetsplats. Längtar till lång semester men undrar hur det ska gå att vara ännu mer tillsammans. 

Barnen är 10 och 8 och så förbannat stora. Jag sörjer varje dag att de snart är förbi åldern där jag är central och viktig. Tänker att jag har fem år, Max innan jag övergår till funktionen bank/kock enbart. Aj. Sigge ska på scoutläger i fem nätter snart och alla är peppade, förutom jag som dör lilla mammadöden inombords. Men jag vänjer mig. Gunnel är så rolig och cool och stark i sig själv. Tränar handboll och simhopp och tog sitt första simborgarmärke på sin åttaårsdag igår. Hon ger aldrig upp. Hon har iofs ett rasande temperament men är också bara härlig.

Jobbet är kul, men har fortfarande efter ett drygt år inte träffat mina kollegor. Är lite smärtsamt inklämd i en jätteorganisations politiska vindlingar och det är tröttsamt. Vill få saker gjorde men behöver nog först semester innan jag får nya krafter.

Min yngsta syster ska får sitt första barn äntligen. Det har varit en kamp.

Jag är inne i ett galet loppisflow. Det går överstyr, måste ta en liten paus.

Ja det var väl det. Mår ganska bra men är trött, sliten och kanske också i klimakteriet? Vad fan! Ska prata östrogen imorgon hos min gynekolog, pga är mest arga monstermamman och frun.