Höstlängtet

Och samtidigt som sensommarångesten rider mig tänker jag på det härliga med höst.

Att bo i ett hus med vatten, diskmaskin och tvättmaskin. Att få börja träna. Dra igång alla projekt på jobbet. Tv-serier och inomhushäng. Höstlöv och snygga kläder. Gillar hösten väldigt mycket.

Och sen har jag två härliga resor framför mig. Tänker att det kanske blir mina sista pga ökande klimatångest. Vi får se.

Svettigt

Hanna skriver om nattlig värme och att hon delar säng med sina barn. Det brukar jag också göra men har nu flytt in i barnens våningssäng för att få lite sömn. De sover i min.  Det går inte så bra dock, somnar sällan före fyra, är konstant kladdig och svettig och får förstås panik för varje minut som går. Så fort fläktar börjar säljas  igen ska jag köpa en och spara. Så märkligt nog längtar jag till Mallorcas 36-gradiga värme pga pool och ac. 

En konstig sommar det här. Med vädret och släktgrälen. Men också att jag inte alls har tröttnat på barnen, vill bara ha mer. De är stora nu.

Börjar få den där sensommarångesten. Snart är den slut. Ett långt års arbete ligger framför. Trots att jag älskar det trycker det över bröstet. Vill stanna tiden i värmen, familjen, skärgården och att få vara med mina föräldrar varje dag.

Hur sommaren inte skulle bli

Det finns inget jag älskar mer än vårt ställe i skärgården. Där jag varit varje sommar i mitt liv och det har varit i släktens ägo sedan 1941. Det är underbart och det är här min själ bor.

Tyvärr äger min pappa 25 procent och hans bror 75. Och hans bror är riktigt dum i huvudet och hans fru är ännu värre.

De bestämmer ALLT. Man måste fråga om lov om allt, och varje gång jag frågar får jag nej. Vi får inte ta ner träd trots att vi knappt ser havet längre. De har förstås hus typ på vattnet och inget som stör, och tycker att allt ska vara som det varit.

Förra veckan tänkte vi köpa en båt men de blev rosenrasande för det är något de ska besluta om, anser de. Efter mycket bråk fick vi ja under villkor att vi sålde vår gamla. Vi ville behålla den till barnen men de tycker att det räcker med en motorbåt. Vi kan få ha en roddbåt om vi vill. Själva har de fyra motorbåtar och två roddbåtar. Hon kör inte alls och han har grön starr och får inte längre köra bil.

Deras son har brutit kontakten med dem och deras 24-åriga dotter får inte vara här ensam. Pga okänd anledning, förutom dumma i huvudet.

Och nu är de så upprörda för att JAG skapar dålig stämning här. Jag är förtvivlad och hela min stora familj är skitarga. Semestern känns förstörd. Vi köpte inte båten. Vi köpte en resa till Mallorca istället nästa vecka för vi orkar inte vara här mer i år.

På måndag ska min pappa ha ett allvarligt samtal med sin bror och sen kanske inleda en process för att kunna stycka tomten. 

Inte den sommar jag hade förväntat mig. Men den kan ju fortfarande bli bra.

Skryt

Såväl Louise som Peppe säger att man ska skryta ordentligt över vad man är bra på. Nä, det är inget för mig, tänkte jag då. Kom inte på något heller. Sen blev jag förstås skitirriterad på mig själv så här kommer en icke fullständig lista eftersom det tydligen var en svår övning för mig.

1. Jag är en jättebra chef! Till och med så att vara chef är det jag är bäst på i jobbsammanhang. Hade ingen aning och hade också svårt att se det själv.
2. Jag är bra på att ta kontakt och prata med folk.
3. Jag är sjukt stolt över att jag sprang halvmaran
4. Att jag slutade röka efter 1000 år
5. Att jag har blivit en tränande person som väljer det före mycket annat
6. Att jag vågade söka hjälp för ett gammalt tråkigt problem
7. Jag är sjukt allmänbildad. Eller var åtminstone, nu är det mest gröt kvar i huvudet.
8. Att jag får saker att hända
9. Att jag kan inreda fint, tycker åtminstone jag
10. Att jag burit två barn trots extremt jobbiga graviditeter
11. Att jag lyckades ta två examina efter sju år vid universitetet
12. Att jag skrivit tre böcker och fått en av dem utgiven

Nioårig bröllopsdag

Firad med pizza, glass och öl på Möja. 

Gick ju inte att ladda upp två bilder tydligen. Här är den:

Ja, det är en bit av mitt ben ner till vänster.

10 juli 2018

Dagen då Sigge knep om sin näsa med en hovtång. Jag vände ryggen till i två sekunder. Typ. 

Det är också dagen då jag fick för mig att möblera om på framsidan på landet, sy ett vimpelspel till hammocken och sätta upp ett solskydd. Plötsligt är detta en plats att vara på. Annars är vi bara på baksidan. Det tog sju år att förstå detta. 

1. Åkte hem till stan idag för att träffa Maja, tvätta lakan och ta en paus från familjen. Var glad. Upptäckte att min man stängt av strömmen till frysen. Blev rosenrasande. Hann inte ta hand om all dålig mat utan var istället tvungen att beställa taxi för att hinna in till stan pga den jävla tunnelbaneombyggnaden som gör att det tar minst 45 min att åka sex stationer. Och denna månad är så sjukt dyr som det är. Det rinner pengar trots att vi bara är på landet. Har alltid ångest när juliräkningen kommer. Men visst, vi äter bara havregrynsgröt till lunch. Inte middag. Dricker ej vatten hela tiden heller. Men ändå. Brukar tycka det är så sjukt skönt när terminen börjar igen. Kostnaderna sjunker och jag behöver inte städa två gånger om dagen. Har inte börjat längta än. Men det kommer, i början av augusti ungefär.
   

Men nu snart, Nytorget och Maja. Det var länge sen, båda grejerna.

Det är inte jag som badar