Jag är så himla sjuk. Gunnel ligger bredvid mig i sängen hela dagarna, också sjuk. Orkar inte ens lyfta upp henne. Måtte detta gå över mycket snart.

Egentid

Förra fredagen tog jag som sagt ledigt från jobbet. Lämnade Sigge på föris vid åtta och åkte sen hem till pappa på Odenplan. Han hade strikta instruktioner att inte prata så mycket. Där sov jag tre timmar i sträck! Hurra.

Sen gled jag omkring på stan, provade massor av kläder, köpte några, blev sminkad på nk, köpte chanelsmink för en förmögenhet. Drack vin och åt lunch på Taverna Brillo. Åkte hem, hade mys med mina barn.

Och sen på med nya kläder och buss till Pharmarium i Gamla Stan där Maja och jag åt middag och drack vin. Det var så härligt.

Sån underbar dag.

Vi fick åka hem efter några timmar, 40 graders feber till trots. Hon är fortfarande febrig och hängig men ändå bättre. Oron som ska följa mig hela livet. 

Alla dessa nätter på barnakuten, inte visste jag att det var livet.

Me time

Imorgon alltså. Skönaste dagen sen urminnes tider. Efter att jag lämnat på föris ska jag ta tuben hem till pappa och SOVA. Kanske tre timmar. Sen ska jag gå på stan i fyra timmar. Äta lite, dricka ett glas vin, köpa några julklappar och en sedan länge uttittad kavaj med 20 procents rabatt. Men framför allt ska jag välja själv vart jag ska gå och hur länge jag ska vara där. Och sen ska jag åka hem, pussa lite på barnen och lämna dem igen för att äta middag med Maja på Pharmarium. Kan det bli bättre? Nej.

Dagarna rullar på nu. Ganska innehållslösa och jag tänker ofta att jag har tråkigt. Vill ändå inte att föräldraledigheten ska ta slut. Det är ju sista gången. Om bara Gunnel ville sova längre än 30 minuter pt gången hade det känts som om jag kunde påbörja något. Nu blir det bara korta pauser i väntan på nästa pass. 

Och samtidigt blir jag arg på min bortskämdhet. Njut för sjutton av de fyra månader som är kvar. Mer tid än så här kommer jag aldrig att få med Gunsan.

Bebisar?

Jag tänker på en ny baby ca hela tiden. Vi ska inte ha fler. Ju högre jag säger det, desto mer tänker jag på det. Som om jag inte lidit nog. Hade jag varit bra på att bära barn hade vi nog försökt göra en till redan nu. Fan också.

Lillasyster

En av mina alltså. Kommer hit hela helgen. Jag har betalat biljetten. Märkligt nog trodde vi båda att det var om två veckor och fick en mäktig chock när sms-biljetten landade. Men det blir bra det med. Hon får vara med när vi bjuder min chef och några andra på middag imorgon.

Meny: chili och pulled pork med många tillbehör

Marängsuisse med hemgjord punschglass, hemgjorda maränger och dito chokladsås.

Som sagt, det är emellanåt lite långtråkigt med bebisar. Jag kallar temat Fredagsmys.

Nästan färdigrenoverad hemma. Hann allt utom två saker. Det får väl anses ok. Nästa vecka börjar en annan fas. Bokskrivarfasen. Och yogafasen. Behöver verkligen stretcha mycket varje dag, har fortfarande så ont överallt. Så november och december kommer att handla om det. Och lite annat. 

Jag har typ slutat amma idag, för sista gången i livet. Sorgligt. Men tydligen inte så värst eftersom det skedde för att jag glömde amma. Hela dagen. Ska prova om det går att klämma fram några droppar imorgon. Hon får så fina rosiga kinder när hon tuttat. Kan vara värt att se igen.

Ibland känner jag att jag inte är gjord för detta liv som tvåbarnsmor. Jag orkar inte. Och så känns det som man får lov att välja mellan kärlek och barn. Att det är övermäktigt att klara båda.

Sa jag att jag precis fått mens igen, sen förra sommaren ungefär. 

Hej då från hålet i marken.