Kiruna

Nu är jag här! Nu ska jag äta och dricka till på söndag och glömma allt som är jobbigt. Har även köpt två fantastiska saker, fårskinnsvantar och mössa och kommer aldrig mer frysa en vinter. Just det, har inget köpstopp längre men borde verkligen. Verkligen.

Fy farao vad det där mötet sög musten ur mig. Efter adrenalintoppar blir man ju väldigt trött men det gick liksom över i en livsleda också. Idag var jag tvungen att ringa min ena telefon från den andra under ett möte och därmed ursäkta mig och gå ut. Och sen åka hem. Ställde in alla möten i eftermiddag. 

Samtidigt hade jag möten där jag hade kontroll och kunskap och klev upp lite ur det dåliga självförtroendet och självömkansträsket. Ska kanske bli vid min läst. Har också pms. Men provar för andra månaden i rad cipramil under pms:en och det känns som om det verkar funkar rätt bra. Inga gigantiska vredesutbrott. Inga skilsmässor. Eller jo, en liten förra veckan men det gick fort över och framför allt: vi enades efteråt om att JAG HADE RÄTT. Så var inte så långsint denna gång.

Börjar nästan fundera på hormonspiral också. Världen är upp och ned.

Ödesmötet

Var lite trött och låg igår efter det viktiga mötet. Jag var så otroligt nervös, fullpumpad med adrenalin, hjärtklappning och illamående. Men det lade sig efter ett tag tack och lov. Det gick inte dåligt men heller inte bra. Det dröjer innan jag får veta hur det blir. Tror dock inte att det går min väg, ger mig själv en tjugoprocentig chans. Han ställde så svåra och specifika frågor och jag kände mig inte förberedd och duktig nog. Försöker släppa det nu och njuta av det jobb jag har. Men är också nöjd och glad att jag vågade fråga. Man får inget utan att fråga.

Nu är det ny dag och ny skit att hantera. Idag har jag ett annat jobbigt möte med en person som är arg på mig. Sen ska jag åka hem, äta middag, sticka på min tröja och gå och lägga mig så tidigt jag kan. Imorgon får jag vin.

Jobbar vidare med denna evighetsförkylning. Den verkar aldrig ge sig och jag längtar mig galen efter att få träna. Har varit hemma i soffan hela helgen, barnen har sprungit in och ut till kompisar. Idag kom Jessica och färgade min gråa utväxt. Är mycket tacksam för det. Annars intet. På tisdag har jag ett ödesmöte med hög chef. Är vansinnigt nervös. Hoppas mycket på att det går min väg. Fram till dess, beta av grejer. 

I morse var alla Sigges byxor och kalsonger för små. Över en natt. Hur är det ens möjligt. Det blir en dyr månad det här. Det saknas också jacka till honom och overall till Gunnel. Tur att allt i mitt liv är så tråkigt ändå.

En förkylning var det men det är nåt annat också. Vill ligga kvar i sängen hela veckan men kan inte förstås. Förskolan är stängd på måndag. Har ingen barnvakt och kan inte vara hemma mer. Måste vara på jobbet lite ibland. Och är mest frustrerad över att jag inte få gå på thaiboxningen. Mycket välfärdsgnäll hos mig nu, men det är något som skaver.

livet eller tiden eller vad det är

Jag är trött trött trött. Har kanske en förkylning på gång, men vet inte säkert. Måndagsträningen är inte förrän 1830 och det är egentligen för sent för mig. Jag utreder genetiska cancergrejer. Morgonrejset är vidrigt varje dag, 90 minuter av skrik bråk protest och mammagråt. Stressa stressa. Är ledsen hela dagarna. Känner mig ensam i livet och ensam i äktenskapet. Känner mig tjock. Har inga intressen. Vill inget. Känner mig inte snäll heller.

Orkar inte jobba. Orkar inte engagera mig. Är hungrig hela tiden.

Och det är inte PMS. 

Det verkar som det ska vara så här nu.