Tanke jag har
Och som jag gärna tar feedback på, här i världens minsta community:
Jag har en mycket jämställd man. Särskilt om man räknar i timmar. Det är jag som gör karriär och tjänar pengar. Jag städar aldrig. Om man med städar menar toaletter och dammsugare och sånt. Plockar gör jag från morgon till kväll. Han tar barnen på simskola och lekparker varje helg och jag får alltid två tre timmar för mig själv.
Men, Sigge behöver mycket stöd med läxor och det kommer bara bli mer. Gunni börjar skolan nu. Minst en timme per kväll i läxor kommer krävas i höst. Jag gör det alltid, min man ”glömmer” det jämt. Jag funderar på att helt utesluta honom ur detta. Vara martyr, ge all min tid till dem. Låta det vara mitt legacy och min insats och inte ens tjata på honom om detta? Eftersom jag ju givetvis är projektledaren, som förvisso är bra på att delegera.
Alltså, att bara kapitulera och slippa tjafset? Är jag dum i huvudet då? Jag har ju mycket frihet att styra mina kvällar och helger om jag vill gå ut eller träna, ska jag ta helt det oket och själv kompensera med ännu mer egentid? Please help!
Och hur lyckas jag i så fall utan att bli bitter?