Tiden och jag

Tiden rinner ifrån mig. Även om jag mestadels har gjort roliga saker blir det ändå väldigt stressigt att hinna med de mindre roliga sakerna såsom städa, tvätta, hänga upp adventsstjärnor. Sånt där. Ser sinnessjukt mycket fram emot jul, för att få 18 lediga dagar på raken. Behöver egentligen inte vara ledig från jobbet ety är inte sönderstressad och har mestadels väldigt roligt där. Det är allt det andra, vänner, familj, träning osv. I ett annat liv.

Helgen bara försvann och inleddes med en helt galen konferens med jobbet. Själva konferansandet gick bra och var produktivt men kvällen och natten urartade helt och hållet. På ett bra sätt, vad jag kan minnas. Efterfest i chefens svit, mycket hoppande i sängar lyftande, kastande och alkohol ovan på det då. Mindre roligt var det dagens efter då min nya systersons namn skulle firas. Jag var tröttast och sen hann vi mest hem och vända innan vi åkte hem till Karin och Jeppe på middag. VIlket var gott, mysigt och väldigt skönt att bara hänga. Och så stora planer jag haft för söndagen, städa så mycket så mycket men istället sov jag till tolv, städade i några timmar och åkte sen hem till min mans föräldrar på middag. Slocknade halv elva och jag längtar efter att komma i kapp.

Idag har jag träningskläder med mig i min gympapåse och det skulle verkligen vara bra för mig om jag även använde dem efter jobbet. Ska verkligen försöka den här gången.

Hemma igen

Äntligen hemma från New York. NY är fantastiskt, jag älskar så mycket. Men en vecka räcker, åt gången. Jag längtar alltid hem när jag reser, och ofta bort när jag är hemma. Sju dagar med intryck. Tre dagar med konferens, en ganska hyfsad sådan. Väldigt mycket mat, som vanligt. Dito shopping. De närmaste två månaderna blir fattiga. Men det är ok. Har lust att hänga hemma nu. Särskilt som jag gick och köpte ett Wii direkt efter jag landat igår.

Flygresan var vedervärdig, vidrig, fruktansvärt. Var vaken 24 timmar i sträck, svällda upp något fruktansvärt, kan fortfarande inte få på mig mina ringar, knän, fötter och händer värket. Sov 4 timmar inatt. Är skitsur på min man dessutom. Det som ut som fan när jag kom hem, han var inte särksilt tacksam över sina presenter, önskade sig annat, satt och läste tidning istället för att välkomna mig hem med big love. Sen gick han till jobbet. Det känns inte bra. Alls. Orkar inte heller prata om det. Orkar inte hans utbrott när han känner sig påhoppad. Tänker vi ses i helgen och blir det inte bättre då antar jag att jag måste börja kommunicera. Fram till dess, inte.

New York

Hej bloggen

sitter i foajen pa hotellet och vantar pa mina kollegor. Det var en lang dag med manga spannande seminarier och nu tycker jag att det ar dags att vi gar till baren, men de ar borta. Igar gick vi hela dagen, shoppade lite for mycket, men fortfarande ar inte hela listan avbetad, kan det vara sa att jag ska fa ett Nintendo?

Det ar fint har i NY. Kan bo har, ja faktiskt. Men nu gor jag ju inte det.
Langtar efter min man ocksa.

Hej da

Bye bye Stockholm

Imorgon blir det New York. Jag låser inte bloggen just nu, den jag misstänker ska med till NY och han verkar inte ha kopplat ännu, så förhoppingsvis kan jag fortsätta som vanligt. Tack med kärlek för alla mail!

Nu packa, äta, sova, ladda!

Åh vad fint

Men åhh!
Vad många fina mail jag fått av er. Som vill fortsätta läsa. Gölle.
Jag har ännu inte riktigt bestämt hur jag ska göra, tänkte gå igenom Google Analytics riktigt noga i helgen och se om det kan vara så att någon av mina kollegor hittat in. Vill ju helst inte alls lösenordsskydda den. Dessutom är det många fler som läser än som har mailat och önskat att få fortsätta läsa. Och jag vill ju ha kvar dem också. Och jag vill gärna ha kommentarer ofta, då blir det ju roligare att skriva. Anyways, jag har inte fått några kommentarer på jobbet ännu, så jag hoppas och misstänker att den person jag tänker på inte är lika nyfiken som jag hade varit. Annan rolig sak: det är ju massa killar som läser bloggen. Sånt visar inte Analytics. Det tycker jag är roly.
Innan jag åker till NY på söndag kommer jag att bestämma mig hur jag gör. Då får ni veta.

Annars är jag ruskigt bakis idag. Den nya "operativa ledningen" och den gamla dito var på Operabaren igår, eller om det var Operakällaren, inte vet jag. Det var även Christer Fuglesang. Jag fick Toast Skagen, för övrigt skamligt liten för 170 spänn, oxfilémedaljonger som inte var särkskilt imponerande och en Oscar II-tårta var alldeles för söt. Och en makalös Zinfandel. Det var ju gott, jo, men för det priset borde det ha varit ännu godare. Vi pratade lite framtid, vi får rätt fria händer att fortsätta forma företaget som vi själva vill, och annars pratade vi mest skit. Och tog en taxi till Marie Laveau och drack ännu mer sprit. Fy fan. Jag längtar till soffan, colan och pizzan ikväll. Och att få träffa min man, det var nästan en vecka sedan.

Lösenord

Tror jag måste lösenordsskydda bloggen.
Oinbjudna läsare kan hitta hit. Jag vill undvika det.
Alla som vill fortsätta läsa kan maila till jenne5497@hotmail.com
Hoppas ni är många.
Annars kanske det inte blir någon blogg alls.
Och det vore ju synd.

Jobbe

Nu är jag konsult på heltid igen. Jobbar sent. Men det är väldigt roligt. Kan dock inte sluta längta till New York. Visserligen jobb, men en helt annan sort.

På torsdag ska jag bada med Jess och Joh på Centralbadet. Badmorgon. På tiden att jag börjar umgås med folk igen. På kvällen har jag först dejt med babysis, och efter det jobbmiddag. Vi smider planer för framtiden. Yay!

Det händer saker nu!

Det händer lite grejer. För det mesta ingenting. Det känns som jag tillbringar mitt liv på kontoret, i soffan och i sängen. Och det är helt ok. Jag är trött, det är höst. Det får vara så.

Och det är faktiskt bara tio dagar kvar till jag åker på konferens till New York. Gosh vad jag längtar.