Som om de hände ofta. Men ändå.

Utekvällar

Så här är det med utekvällar nu förtiden: jag älskar dem. Mycket. Har väldigt roligt, känner mig mycket fri. I taxin hem saknar jag mina barn så mycket att jag nästan går sönder. Sen kramar jag dem hårt hela natten och tänker att jag aldrig ska vara ifrån dem igen. Till nästa gång.

Vi är i Göteborg

Vi har en lyxhelg. Bor hos mamma. Gunbel och jag åkte igår och idag kommer de andra två. Vi har hängt på stan hela dagen och umgåtts med gamla vänner. Det är varmt här. Vi har suttit på fyra olika uteserveringar.

Det är lyxigt att kunna åka hit ibland. Att få vara med mamma. Att få barnvakt. Att få göra roliga saker långt borta men ändå ganska nära. Vi som har slutat resa. 

Snart kommer min Sigge och jag har längtat sönder mig de 36 timmar vi har varit isär. Det pirrar nästan i magen av förväntan. Det är rätt så coolt att känna så. 

Träning

Idag har jag börjat träna med en personlig tränare för att en gång för bli av med alla mina smärtor. Eller "träna". Idag gjorde vi tester. Det gick...inte så bra, kan en säga. Men i januari ska resultaten vara lite annorlunda. Men för att tvinga mig själv lägger jag upp dem här, så måste jag ta i lite under hösten.

Armhävning på tårna: 1 (!)
Armhävning på knäna: 6
Plankan: 1,45 min
Jägarvila: 1 min
Bänkpress: 22,5 kg

Satte, det finns lite att jobba på.

Idag har jag slängt alla mina gravidtrosor pga ska aldrig mer vara gravid. Och de gamla vanliga passar hyfsat igen. Borde dock köpa nya, det var ingen munter syn.  Att återupptäcka den lådan.

Världens sämsta mamma

Planeringsdag på dagis och Sigge var hemma till tolv när farmor kom och hämtade honom för övernattning. Kom just på att jag glömt ge honom mat idag. Förutom yougurt klockan sex. 

Jävla jävla jävla cancer. Jag är så rädd för dig.

Tips!

Slipa golv. Alltså vilken fantastisk make over det är. Inte så dyrt heller. Gjorde vardagsrummet igår och nu vill jag slipa alla rum. Till min mans förtvivlan. Och gröna växter, gör också under. För att inte tala om ett par balkongdörrar, men det är kanske lite överkurs.

Det allra bästa med att slipa golven är dock att det blir väldigt rent hemma. Det var ett tag sen, om man säger så.

Och imorgon spelar jag rollen av den lille elektrikern. Mycket spännande.

Man skulle kunna tycka att det funnes mer tid för uppdateringar och det gör det kanske men jag är mycket tom på output.

Idag har jag dock varit på jobbet och det har varit ljuvligt att få vara i fred en liten stund. Dock var amningsbesöket vid lunch välkommet. Blev helt kär i Gunnel då, igen, efter några timmar i sär.

Nu är vi på väg till landet, för att stänga huset och ta upp båten. Pappa hälsar därifrån att det är för varmt för att vara utomhus!

Balkongbygget flyter på, dörrarna på plats men grannarna är fortfarande emot. Den ångesten har jag dock lämnat bakom mig.

Annars, det är rätt tråkigt att bara vara med bebis, men ändå mysigt. Jag har gått ner 23 kilo, har sju kvar till startvikt. Det löser sig, för nu har jag två par byxor som passar så jag klarar hösten.

Oro idag: att Sigge kräks ner mig i bilen ut, har nämligen inte så mycket extrakläder.

Over and out.

Man skulle kunna tycka att det funnes mer tid för uppdateringar och det gör det kanske men jag är mycket tom på output.

Idag har jag dock varit på jobbet och det har varit ljuvligt att få vara i fred en liten stund. Dock var amningsbesöket vid lunch välkommet. Blev helt kär i Gunnel då, igen, efter några timmar i sär.

Nu är vi på väg till landet, för att stänga huset och ta upp båten. Pappa hälsar därifrån att det är för varmt för att vara utomhus!

Balkongbygget flyter på, dörrarna på plats men grannarna är fortfarande emot. Den ångesten har jag dock lämnat bakom mig.

Annars, det är rätt tråkigt att bara vara med bebis, men ändå mysigt. Jag har gått ner 23 kilo, har sju kvar till startvikt. Det löser sig, för nu har jag två par byxor som passar så jag klarar hösten.

Oro idag: att Sigge kräks ner mig i bilen ut, har nämligen inte så mycket extrakläder.

Over and out.

Katastrofer

Har börjat få såna hemska katastroftankar som ofta handlar om att jag förlorar jobbet och blir tvungen att sälja min kropp för att försörja barnen. Vet inte varför de kommer men rids av ångest varje kväll när jag ska sova.

Var nyss på jobbet och träffade min chef. Verkar som om jag är lite inbillningssjuk ändå. Dels sa jag ifrån om en viktig sak, dels fick jag credd för att jag jobbar bra och hårt. Hoppas nu hjärnspökena håller sig borta ett tag. Ett långt tag.

Balkong!!

Nu har vi bestämt att de kan fortsätta arbetet på vår balkong. Så får vi se om vi möter våra grannar i hovrätten i framtiden. I trapphuset vågar vi inte möta dem. De är skitsura. Och har bara sig själva att skylla. De vill stoppa allas balkongbygge för att de missat vara med i den här vändan, de senaste två åren. Struntat i att gå på stämmorna mm.

Förutom allt som är tråkigt har jag haft lite roligt också. Lyckades fixa barnvakt så att vi båda kunde gå på Popaganda i lördags. Och lyssna på fantastisk musik tillsammans med nära vänner. Utomhus. Det var fint.

Aldrig får man vara glad

Har skrutit så mycket om min fantastiska dotter som sover 19-05. Nu är det plötsligt borta och vi är tillbaka på ett uppvak vid 01. Jag är knäckt. Är för gammal för detta.

Mera balkong

Just nu ser det mörkt ut. Våra grannar vill inte. I morgon har vi ett möte kring detta. Ordföranden i föreningen, en grym kvinna, känner ändå hopp. Hon är van förhandlare. Jag känner inte så mycket hopp. Är dessutom sjukt orolig inför mötet. Får vi nej måste vi efter mötet bestämma om vi ska låta dem bygga den ändå. Sannolikheten att grannarna kan stoppa är nämligen väldigt väldigt liten. Men vet inte om jag orkar bråk och tvister i flera år till. Bygger vi inte tappar vi minst 60000 plus att vi inte får balkong.

Och byggarna måste ha besked senast onsdag morgon. Annars blir det mycket mera dyrt.

Fy farao vad det här är stressigt.