Bokmässeri

Man kan lugnt säga att jag inte är frisk nog för bokmässan. Eller "bokmässan" som jag väljer att kalla den i år då vi inte kommer gå på själva mässan pga läskigt med barnvagn och sjukt mycket folk på fredag och lördag. Vi ska dock gå på det roliga på kvällarna och det är ju det som räknas. I alla fall, sjuk och tänker ignorera det imorgon kväll. Så att ni vet.

Ugn

Fy farao för att inte ha någon ugn. Vet inte hur man lagar mat utan ugn. Längtar efter att baka. Har helt tappat intresset för mat pga trasig ugn. Vi äter mest pizza och glass nu för tiden. Och det kan dröja hundra år innan reservdelarna kommer och ugnen lagas. Slut på klaget.

Urladdning

Hade långt samtal med min chef idag om de personer som stjäl min energi. Vi är ense. Han är arg och skall agera. Samt har "oerhört stort förtroende för mig". Tror det blir bättre om ett tag, men först blir det nog lite mer turbulent. Det kändes i alla fall väldigt skönt att få ur mig det och få bekräftat att jag inte är paranoid.

Trött

Jag är så väldigt trött nu för tiden. Somnar framför Bolibomba när jag är ensam hemma med Sigge. Inte så bra.

Annars älskar jag ju hösten. Men jag tror det är jobbet som sliter på mig. Det är en annan dynamik nu och varje möte är helt dränerande. Jag tvingas vara oerhört alert hela tiden för att inte bli överkörd. Måste göra upp en plan för detta för egentligen älskar jag mitt jobb. Detta är nytt, det här dränerande. Jag är så trött att jag redan nu drömmer om min julsemester.

Frisyr

Ska till frissan strax. Vill helst klippa det 20 cm längre. Misstänker att det kommer gå precis lika bra som min ränteförhandling.

Har försökt förhandla räntan. Gick dåligt. Betalar nu 20p mer än innan.

Tisdagsinsikt

Idag leder jag en konferens för de tolv projektledare jag är chef för. Inser nu att det är sjukt tråkigt. Jag har tröttnat. 1 januari kommer min bästa jobbkompis tillbaka från pappaledighet. I present får han ansvaret för den här gruppen. Så kan jag ägna mig åt mina tre andra roller i stället. Det var en lättnad att fatta det här beslutet. Det blir roligare på jobbet och mindre att göra. Win på alla fronter.

Önskelista

-heldag på spa el dylikt. Massage. Någon som tar hand om mig snällt
- sova åtta timmar. I sträck.
- sluta bita ihop käkarna
- någon som lagar ugnen och köksbelysningen
- att folk lyder mig på jobbet
- lite självbehärskning då och då

Ska det vara så svårt?

Första veckan

Första dagisveckan är snart över och det har gått BRA. Peppar peppar. Igår somnade han själv. Helt sjukt. Det har vi aldrig lyckats med. Det har varit skönt att vara på jobbet, hela dagar, att hinna göra det man ska i lugn och ro.

Ikväll åker vi ut till landet för att stänga huset. Måla en vägg. Ta upp båten. Egentligen är det för tidigt på hösten tycker jag, men vi har för mycket inbokat kommande månaderna för att hinna. Kanske åker vi i november och bor i pappas hus.

Slut på rolig information.

Jinxeriet

För andra gången denna vecka lär jag mig att inte skriva vad vi ska göra alldeles snart, och vad jag längtar efter.

Idag dog min ugn. Helgens alla hemmafruplaner med den. Helt tom nu.

Hoppas på enkelt fel som går att laga annars sisådär 10000 kr för att ersätta den med likadan. Eftersom den är fantastisk. Eller var. Förutom den lilla döden då.

Från och med nu helst inte önska mig något alls.

Bra dag

För bygglovet för balkong gick igenom idag. Hurra hurra!

En sista, sen lämnar jag sjukhuset, även i sinnet

Förresten

Sigge är hemma igen, mår bättre, men får medicin för andningen. Han var väldigt pigg och glad och jag tror på förskola igen på fredag.

Och jag längtar mycket efter att vi ska sova tillsammans i natt.

Längt

I helgen ska vi bara vara hemma. Inte göra nåt. Inte bestämma med någon. Bli friska. Jag ska baka, laga gryta med potatispure och äppelpaj. Höstmysa. Inga krav, inga planer. Det allra allra bästa jag vet.

Ändå händer det nästan aldrig. Det är alltid något som ska göras. Nu förbjuder jag. Förutom min kökssession förstås. Som ju bara är kul med mycket tid utan krav.

Med vänlig hälsning,
Lifestyle

Hur man reagerar

Det är lite märkligt hur man reagerar när något oväntat och hemskt händer. (Läs:jag). Att hjärnan liksom är inställd på en sak och sen har väldigt svårt att ställa om. När läkaren berättade att de vill lägga in Sigge var jag fortfarande så inställd på att gå på bokrelease att jag tänkte att min man fick komma upp till sjukhuset och ta över så att jag skulle kunna gå. I några minuter. Sen fattade jag att min son hade andningssvårigheter och att han skulle få stanna kvar. DÅ rebootade jag.

Sen tänkte jag att jag skulle sova hemma eftersom jag skulle jobba dagen efter och för att det bara fanns en säng. Ändrade mig en liten stund efteråt då jag för andra gången förstod att min son skulle sova på sjukhus. Jag hade stått upp och sovit om det hade behövts. Men så ville inte min hjärna se det, först.

Nåväl, till slut fann jag mig i hela situationen, och skiljdes motvilligt från Sigge halv sju i morse.

Lägesrapport

Sigges förkylning var lite väl envis, han blev mycket bättre, så mycket bättre att han ändå kunde vara på förskolan (vad jag tränar på att säga detta styltiga ord), men blev hemskickad i måndags efter lunch för att han inte hade kunnat sova och då var för gnällig. Vi gick till vårdcentralen, allt var bra utom hans läskiga hosta som väcker honom när han sover. VC tyckte vi kunde fortsätta inskolningen men igår blev han hemskickad redan efter en halvtimme. Då hade han feber och sov i flera timmar. Jag låg bredvid och jag tyckte liksom att hans andning var konstig, och efter att han hade vaknat blev den ännu sämre, liksom pipig och ansträngd. Så vi tog en taxi upp till Sachska och där blev vi kvar. Hans luftrör är överreaktiva (vad det nu betyder), han får inte tillräckligt med luft, så nu ligger han där och andas syrgas och kortison.

Han var ganska hängig när jag gick i morse halv sju. Jag sitter nu och väntar på att de ska ronda och min man ska ringa och berätta. För jag sitter på jobbet och är orolig.

Dessutom fanns det bara en säng i rummet, en säng som jag fick sova i, men som ändå fullständigt knäckte min rygg. Min man sov på golvet. Min hjälteman.

Och Sigge sov för första gången hela natten i egen säng. Så kan det gå.

Sista dagen

Gick inte så bra. Nu sjukhus över natten. Fortsättning följer.

Sista inskolningsdagen imorgon

Och Sigge har hittills skött sig exemplariskt. Vinkar lite otåligt när jag går, han har inte tid med sin mamma. När jag hämtar honom sitter han alltid i bara blöja och leker. Tittar upp och ler, men fortsätter leka. Hoppas det håller i sig.

Jag ska shoppa lite tror jag, medan jag väntar på att klockan ska bli halv tre. Sen ska vi på Johanna och Daniels releasefest. Är mycket pepp.

Och på onsdag börjar det riktiga livet. Tror det blir bra. Jag längtar till jobbet.