Tjänsteresor

Jag kräks på dem. Även om det är rätt sällan. Man är trött, sitter mest på flygplatser, äter dålig mat, längtar hem. Verkligen inte min grej. 

Cypern

DET VAR FANTASTISKT! Till och från. Varmt och skönt, på gränsen till för varmt med 32 grader, underbart hav, vi låg i större delen av dagarna. Härligt att få vara tillsammans, även med mina föräldrar. Fint hotell och bra träningsmöjligheter. Men alltså människorna på hotellet? Var gömmer de sig i vanliga fall? Och maten. Känner mig oren och äcklig och till och med barnen vill bara ha soppor och grönsaker. Men jag är så glad att vi åkte. Vill boka ny resa snart igen. Vill ha lite mer pengar gärna också.

Ett skifte

Jag tror jag håller på att gå igenom någonting. Jag vet inte riktigt vad det är, jag ska fundera ett tag och se, men det är något slags livsskifte som jag tror är mest bra, men också sorgligt och ledsamt och en aning ångestfyllt. Jag vet inte vad som händer på andra sidan och jag är lite rädd för det. Men här kommer en icke komplett lista över vad som håller på att ändras, vad som finns i mitt huvud nu.

• Jag är rädd för döden och åldrande, det är nytt
• Jag vill träna hela tiden och gillar det
• Jag håller på att skapa ett avstånd till mina grejer, men det är nog en lång process
• Jag tänker på miljön hela tiden
• Jag skiter i miljön ibland
• Jag tar itu med mina ätissues
• Jag vill klättra högre i karriären och tror att jag kan
• Jag vill gå ner i arbetstid
• Jag undrar vilka intressen jag har
• Jag undrar vem jag är
• Jag har slutat vara paniskt rädd för arbetslöshet och att inte duga
• Jag är lite nykär i min man
• Jag är lite svartsjuk, utan grund. Hoppas jag.
• Jag städar varje dag
• Jag vill hänga med mina barn just som de vill sluta hänga med mig
• Jag ser gammal ut och jag känner inte igen mig. Det gör mig ledsen
• Omvärlden, den är då smärtsam. Lider av weltsmertz. Eller vad det heter.
• Jag funderar på att byta parti

Jag kan göra vad jag vill!

Fick ju en plats till halvmaran och bestämde mig för att försöka trots att jag aldrig sprungit längre än 13 kilometer. Ett försök kan det vara värt. Men kände mig väldigt osäker, 2,1 mil är sjukt långt. Men i fredags bestämde jag att jag skulle göra det, gjorde en plan för att springa 12 km och sen varva gång och löpning de sista nio. Jag var riktigt nervös innan men också verkligt peppad. Längtade efter att starta. Och se sprang jag. Och sprang som jag aldrig gjort annat. Vid tolv km kastade jag en mugg vatten i ansiktet och fortsatte. Vid 15 ringde jag mina föräldrar och sa att de behövde vara vid 19 25 minuter tidigare än planerat. Vid 19 hejade de och de behövdes för därifrån gick det bara på vilja. Hade ont i ben och fötter. Fick håll på upploppet men sprang hela vägen in i mål utan att stanna en enda gång. Och den känslan var helt fantastisk! Höll högre tempo än jag trodde också, 6,56 och slog eget rekord på milen. Det gick så bra. Och jag är vansinnigt stolt över mig själv och känner nu att jag kan göra precis vad jag vill. Nu handlar det bara om huvudet. Inget är för svårt. Denna eufori vill jag stanna i ett tag.

Längtar redan till nästa års halvmara, trots mörbultade lår och minst en blånagel. 

Efter en lugn och trevlig halvtimme gick jag för att hämta hem Sigge. Det gjorde honom så arg att han spottade mig i ansiktet, slog mig i ansiktet och sa skitmamma. Sen sprang han hem och jag gick i chock till nästa hus för att hämta hem Gunsan. Då kom han och skrek jävla mamma till mig. 

So it begins. Är helt ledsen och var samtidigt tvungen att vända mig om så han inte skulle se att jag också skrattade.

Bör ev se över mitt ordförråd.

Jävla skitunge.

PS. Vi är vänner nu.

Nu är båda mina barn hos varsin kompis och leker och min man på krog. När hände detta att jag halv sju är ensam, har ätit, plockat undan i alla rum och undrar om det här var livet?

Vem ska jag bli om ingen annan är hemma?

Hade de varit större hade jag stuckit ut och sprungit nu. Det verkar som om det är den jag ska bli.

Det finns vin men vill inte slänga bort veckoransonen på ensamvin. Längre. Eller, har väl aldrig haft ranson innan. Men vill ändå inte ha.

Har en bok men även ögon som vill stängas.

en jättelång lista

Eftersom mina barn trycker i sig chips och tittar på Horton till fredagsmys bedömer jag att jag hinner skriva en jättelång lista. Vi får väl se.

Favoritpryl i hemmet just nu:
Pryl säger du? Hmm. Tvättmaskinen är alltid en bra pryl men en liten större pryl jag gillar är vår hammock. Trots att man måste ta av taket när man inte använder den pga blåser omkull annars. Men en hammock är ju livets möbel.

Här får jag inspiration

Följer säkert 20 bloggar och läser alla inredningstidningar på Readly så jag gillar samma typ av annorlunda saker som alla andra.

Min favoritmöbel:
Hammocken förstås. Sängen, bra grej från Ikea. Älskar vår soffa Petito från Furninova, skitstor och bekväm. Älskar även vårt stora matbord med plats för åtta.

När väcktes mitt intresse för inredning?
Har haft det så länge jag kan minnas. Har alltid möblerat om och draperat med tyg etc. Sen jag flyttade hemifrån 1994 har jag målat, kaklat och grejat i alla mina hem, många gånger. Inredning är lätt mitt största, och dyraste intresse.

Drömköp:
Har inget specifikt längre. Vill bara ständigt cirkulera möbler. Men skulle gärna ha åtta Amiral-stolar runt bordet. Och en osynlig Tv.

Mitt senaste köp i inredningsväg: 
En ullmatta med skinnkant från Mio av alla ställen. Grimsby heter den. Älskar annars inte Mio, men mattan är fin framför soffan, 2 gånger 3 meter.

Bästa inredningsbutik:
Men olika! Mest Länna möbler och rum21. Även Ikea, Blocket och Olsson & Gjerthel, eller hur de nu stavar.

Något jag behöver?
Behöver inget men villhöver:

1. Knopplist till våra skärp till klädkammaren

2. Rottingskåpet Stockholm från Ikea

3. Furuplywood som sänggavel till vår säng

Vilken möbel skulle aldrig få stå i mitt hem?
Det där med aldrig får man ju äta upp. Men att ha sin sprit synlig blir nog aldrig något för mig.

The big no no enligt mig: 
För mig personligen är det inkonsekventa stilval, helheter som inte hänger ihop, men för andra bryr jag mig inte.

Bästa inredningstips:
Färre grejer, färre möbler, våga ha ytor där det går. Göm allt skräp. Städa prylar en stund varje kväll för att få det undanplockat för det ger mig lugn och frid. Mycket gröna växter. Tända en brasa!

Vilken blomma gillar jag mest:
Pion. Allra mest.

Om jag fick köpa precis vad jag ville skulle jag köpa? 
En privat kock varje vardag.

Hur ser det ut hemma hos mig?
Jag tycker det är fint. Femtiotalsmodernism, teakdetaljer, öppen spis, skjutdörrar, tegelvägg, massor av fönster. Oftast städat pga är lite anal. Oändliga mängder böcker och skivor.

Vad skulle jag helst vilja rusta upp?
Trapphuset, vill byta tak pga hål, måla väggar och lister, slipa trappa och alla furugula spjälor. Blir kanske av i år. Vi får se.

Gärna fackfolk till att byta tak, lister och måla om i alla sovrum pga jag gör allt själv och är ej världens noggrannaste.

Höstens måsten enligt mig?

Nä men så kan man inte tänka. För mig: att hålla liv i alla växter, kanske kanske fixa några till. Troligtvis kommer jag måla vår tvättstuga vit.