Jag har en ny ganska dålig vana. Att köpa en påse sura S-märken som jag trycker i mig på vägen hem från jobbet. Varje dag. 

Jag ser ljuset. Mår bättre. Äntligen. Tar en lugn vecka och återerövrar världen på måndag, tänker jag. Imorgon ska jag intervjuas (?!) för en crossfitkurs som börjar på måndag. Är nästan nervös för att jag så gärna vill gå. Det är mycket märkligt ur fort det har gått att bli riktigt beroende av de där endorfinerna. 

Om bara våren kunde komma också, då skulle jag bli en bättre människa. Jag lovar. LOVAR.

Dagdrömde på tunnelbanan idag att jag köpte en villa i Gamla Enskede för 15 miljoner kontant och satt som bäst och inredde när jag kom fram till Slussen. Blev på riktigt sur och lite förvånad över att det inte var sant, levde mig in så väl i den drömmen. 

Bihåleinflammation var det. Har fått penicillin nu så gissar på urinvägsinfektion nästa vecka. SEN är jag nog frisk. Det blir bra så.

Måste överge godis- och pizzadieten som influensan fört med sig. Börjar bli frisk men har istället magkatarr av all skitmat. Aldrig får man vara nöjd. Men ser nu mycket fram emot att få börja om livet igen imorgon. Om det bara kunde bli några plusgrader också så skulle det kännas fint.

Dag 15. Fortfarande sjuk. Så dåligt det här.

Additionsstressen nu igen

Tack för feedback på min senaste additionsstress. Forskade lite utanför bloggen också och det verkar ju vara olika lite beroende på var man bor, på vissa ställen hjälper fritids till med kulturskoleaktiviteterna etc. Bra att se hur andra tänker. Jag är inte heller dödsstressad över detta, men tänker på det ibland ändå och det dåliga samvetet handlar mest om att jag prioriterar min egen återhämtning/träning/känslan av frihet med obokade helger före barnen. Nu har vi ju tre aktiviteter för dem och det får räcka. Men man räcker ju aldrig till överallt. Och jag vet ganska precis vad jag behöver för att orka veckorna, och inte bara det, att tycka om dem också. Nämligen: sömn, obokad tid, dra runt hemma på helgen och skrota, minst fem träningspass i veckan. Får jag detta och cipramil under pms:en mår jag rätt bra. Och orkar vara chef för 26 personer på jobbet och tre hemma.

40

Imorgon fyller min lillasyster 40. Wtf!! Nu tycker jag att tiden går lite väl fort. Vi ska äta lunch på Haymarket och sen inget mer. Men nästa helg blir det överraskning. Längtar. Vågar inte skriva mer pga man vet aldrig.

livets orättvisa

Nu har jag varit helt rökfri i drygt två år, jag springer regelbundet och kan tex springa en halvmara om det kniper. Jag styrketränar minst fyra gånger i veckan och stretchar mig igenom våra tv-serier. Jag äter inte bara godis och jag sover helt ok med tanke på att vi är fyra i en dubbelsäng. Jag har hyfsad balans ändå mellan jobb och fritid. Och gör tre veckor sedan var jag magsjuk, för två veckor sedan var jag kraftigt förkyld och hemma i tre dagar från jobbet. Tacksamt nog kunde jag jobba hela förra veckan men nu ligger jag nedbäddad i influensan och torde bli liggande hela veckan.

Kan ju lika gärna börja röka, gå på krogen fyra dar i veckan och livnära mig på dubbel cheese från mcd. Verkar ju inte spela någon roll.

Hur gör alla andra?

Det här med barnens aktiviteter, hur gör ni alla? Jag lider av samma medelklassångest som alla andra och vill att mina barn helst ska kunna både språk, lagsport, naturen, kampsport, ridning, sjöscouter, dans och minst ett instrument. Kanske teater och något annat konstnärligt ovanpå. Jag vill att de ska bli sportiga, bildade och få en stark passion för något. Samtidigt så vet jag ju att de inte blir det, eller älskar det bara för att jag vill. Och förutom barnens egen tid och intresse, och vikten av att verkligen inte lassa på för många grejer finns det två gigantiska hinder.

1. Tid. Alla aktiviteter på kulturskolan börjar runt 15-16 på eftermiddagen. Samt de flesta andra grejer på vardagarna, särskilt ju yngre barnen är. För att det skulle funka skulle vi behöva gå ner i arbetstid. Och det känns helt orimligt. Och på helgerna ligger många grejer antingen tidigt på morgonen, så tidigt att vi inte skulle kunna sova ut någonting, och det känns som om vi verkligen behöver, eller mitt på dagen, så att dagarna slukas av barnens grejer och gör det svårt att få ihop andra saker.
2. Pengar. En aktivitet kostar ca 1500 per termin. Per barn. Minus eventuell utrustning. Det kan ju lätt rusa iväg, om man lägger till några.

Sigge går på simskola på lördagar och på thaiboxning på söndagar och Gunnel gå på dans fram till hösten då hon byter det mot simskola. Och sen thaiboxning när hon fyller sex, om hon fortfarande vill då, hon är grymt avundsjuk just nu. För oss räcker det defintivt, men när vi hör om "alla andra" som spelar fiol, går på gymnastik, orientering och simhopp varje vecka undrar jag om vi är stora egoister som prioriterar arbetstid och ledig tid framför 4 aktiviteter per barn och vecka? Hur får folk ihop det? Förvisso har ju många bil, det gör det ev lite lättare, och det har ju inte vi. Eller har jag additionsstress nu igen?

Balansen

För att balansera det här rätt intensiva jobblivet har jag bokat in hur många roliga saker som helst under året. För att ha något att längta till. Det funkar rätt bra för mig, att ha några målstolpar framåt. Det är två hotellhelger, en kortresa till Palma med mina tjejer, en resa till Korfu med familjen, en lång sommarsemester på landet och så tänkte jag försöka klämma en helgresa till Göteborg, en kort fjällvandring med Johanna, och en träningsresa till Fuerteventura. Men vi får se, det är svårt att vara borta så mycket. Nu kanske det låter som om jag alltid lever så här, men det känns som om jag äntligen har vaknat till liv igen efter barnen. Nu börjar jag kunna resa bort längre stunder, eller snarare vilja, och jag har sparat en del pengar för att kunna göra sånt här, när jag skulle känna mig redo. Det börjar jag bli nu. Men beroende på hur det här hemska amerikanska börsraset går så kanske det inte finns några pengar kvar heller. Jag blundar och vägrar logga in på min bank eller läsa några nyheter, på säg, två år eller så. 

I år har vi TVÅ investeringplaner för huset. Endast. Det ena är att bygga om städskåpet till ett skåp med hyllor för att få mer plats i köket. Och det andra är att bygga en trappa i trädgården. Total budget för detta 3500 kr. Så om inget dyrt går sönder (ej jinx) så slipper vi fler kostnader. Det vore skönt, efter tre väldigt dyra husår. 

Födelsedagen

Jag känner mig så väldigt glad och tacksam över min familj och hur bra min födelsedag blev. Bra grej att fylla år på helgen, man får liksom så mycket mer rolig födelsedagstid. 

Efter finfrulle på sängen kom min mamma och hämtade mig så att jag kunde få storhandla på Ica Maxi. För det är nästan det bästa jag vet. På riktigt. Sen fika med släkt som dessutom tog med sig barnen hem och jag hoppade ner i badkaret med en flaska champagne. Vi hängde på låset kl 17 på Lilla Ego och åt en helt makalös middag, drog vidare till Centan i Bagis och avslutade med godis på Ica. En perfekt dag. Jag sov nio timmar i sträck och bakade bullar när jag vaknade. Är så nöjd och glad över allt härligt och alla grymma presenter. 

Jag har ju haft en väldigt stillsam januari, utan några sociala aktiviteter alls, väldigt lite alkohol och väldigt mycket träning. Minus en veckas sjukdom då. Och därför har jag istället klämt in allt roligt i hela världen under februari. Denna vecka inte mindre än fyra restaurangbesök och en hotellövernattning. Kanske det till och med är en aning för mycket, men det kan jag ju klaga på nästa vecka i så fall.

Ungefär så här intressant människa är jag nu för tiden. Oftast händer inget, varken i livet eller i huvudet, ibland kommer allt på samma gång. Jag jobbar mest, fram till augusti är jag chef över två grupper, 12 anställda och 14 konsulter. Det är lite lite ansträngande. Och eventuellt blir det ännu mer till sommaren, det verkar som om det kanske blir en del förändringar. Men mer om det i en avlägsen framtid. Nu för tiden svider det i magen när jag känner lukten av kaffe. Dricker det, det gör jag numera bara på helgerna. Men det går väl över. 

43

Idag fyller jag 43 år. Tänk att jag var 30 när jag började blogga här. Ett annat liv. Och ändå nästan samma på insidan.