Mår så mycket

Efter att jag lämnade jobbet mår jag oerhört mycket bättre. Jag är fortfarande orolig för framtiden men har också börjat känna viss nyfikenhet. Vad kommer det bli?

Vill också poängtera att detta inte är någon ”medelklassångest” eller nåt jag kan skärpa mig för. Detta är en djupt rotad rädsla som jag redan innan denna händelse börjat gå i terapi för. Jag kan givetvis tänka rationella tankar kring omrimligheten i att inte få något nytt jobb men min kropp reagerar som för 10000 år sedan. Den ser fara och slår i gång alla alarmsystem. Det är det jag kämpar för att programmera om. Jag står inför ett lejon på savannen.

Sen hjälper det inte att jag gjort ”rätt” och min chef agerat på känsla istället fakta. Då är det ännu svårare att förebygga.

Historien upprepar sig

Lästa här i bloggen hela våren 2009. Hur dåligt jag mådde, hur mycket jag arbetade och hur rädd jag hela tiden var för att bli arbetslös. Blev arbetslös. Bröt ihop, fixade nytt jobb på 12 dagar. Var ledig och njöt av mitt avgångsvederlag. Ber ödmjukast om att även denna del upprepar sig så fort som möjligt.

Skrev nämligen på igår, blev arbetslös. Har pengar till slutet av september. Är en härva av skräck och panik. 

Förra gången hade jag inte två barn att försörja. Nu MÅSTE det lösa sig. 

Har en soffdag idag. All ångest har gjort mig utpumpad. Behöver ladda inför en 40-årsfest hos en granne ikväll. 

Lite bräcklig

I tisdags hämtade jag barnen med en rusande ångest i kroppen. Var så oerhört medtagen av allt som hänt och barnen, mina älskade barn, tjatade och tjatade och tjatade om tusen saker. Och skrek på varandra och slogs. Jag fixade middag som var äcklig och någonstans där under middagen eskalerade det bara till en panikångestattack och jag lyckades ringa Karin som sa åt mig att ringa psykakuten. De ville att jag skulle komma dit och Karin följde med. Väl där tyckte läkaren att jag skulle äta antidepressiva varje dag istället för vid pms och skrev ut atarax som jag kan ta när det blir tufft.

Vad han inte gjorde var att skicka in recepten till apoteket som jag försökte hämta ut efter en plågsam stund med min chef. 

Anyday now

Kommer jag berätta historian om panikångesten, psykakuten, kampen mot vården, beslutet, mamman, alla processer och hur jag ska överleva just denna kris. Men inte nu. Nu ska jag dricka ett glas vin för att klara den närmsta timmen. 

Men kan säga en sak: det viktigaste i livet är människor. Är SÅ lycklig för dem. så så så.

Nåt är fel

Det är nåt skumt med feedly och bloggen. De flesta av mina inlägg läses inte in. Men är ej it-tekniker så vet inte hur jag löser detta. Om någon nu ens kan läsa detta.

Lite värre än värst

Nä men just nu är ju livet lite värre än tänkbart. Eftersom jag inte kan äta pga av ångest är jag snorfull på ett glas vin. Så, att, jag går väl och lägger mig nu. 

Mvh arbetslös75

Mera kris

Under dagen ringde två företag till och kallade mig till intervju, en på onsdag som jag tror är för svårt, och en på fredag som nog är för lätt. Så nu plötsligt är jag i fyra rekryteringar. Jag tar den första som erbjuder.

Min fackrepresentant ringde HR och frågade varför mitt avtal är mycket sämre än alla andras. De skulle fundera till imorgon. Får jag rätt summa tar jag det direkt. Klarar inte av att vara där mer. 

Detta betyder ingenting. Jag är fortfarande i kris och jobbar med varje minut. Vågar inte hoppas. Och behöver atarax men hinner inte gå till vårdcentralen innan mötet imorgon. Gud vad jag just nu önskar att jag fortfarande rökte.

Tack!!!

Tydligen kan jag inte kommentera i min egen blogg så säger det här istället: TACK för pepp. Det betyder så oerhört mycket.

Är nu på väg till jobbet efter att ha varit hos psykolog. Fick väl inte med mig något nytt, har ju gjort det här förut. Men det var skönt att prata med någon professionell.

Har intervju via telefon kl 14. Håll alla tummar!

Vacuum

Små stunder gör jag alldeles vanliga saker och så plötsligt kastar sig ångesten över mig igen. Tanken på att vara arbetslös är så gastkramande, jag får svårt att andas. Jag gråter ofta. Att må så här, många många dagar är så hemskt att tänka på. Inget annat runt omkring kan skänka någon glädje. Jag undrar hur mitt liv ska bli. Hur jag ska ta hand om min oro.

Samtidigt är jag i ett slags vacuum eftersom jag ju kan få ett mycket positivt besked nästa vecka som tar bort all oro, som löser alla problem. Men om det inte går vägen kommer jag ramla ner i ett ännu djupare hål. Avgrundsdjupt möjligen.

Jag är så rädd.

Ångestdämpare

Gode gud i himlen vilken vidrig vidrig ångest jag har. Äter ångestdämpande men de är fem år gamla och de märks inte av.

Min bästa granne ska köra mig till Ikea så att jag får köpa förvaring för att styra upp tvättstugan. Bygga och greja är min bästa ångestdämpare näst medicin.

Struntar i ev gigantiska ekonomiska problem inom snar framtid och unnar mig 2000 kr förvaring.

Lyxigt att kunna göra det. Kanske är sista gången på mycket länge. Intalar mig att det i alla fall inte är kläder, socker eller alkohol. 

Jag fattar inte hur jag ska komma ur detta.

Intuition

Ja, nä, min intuition är det ju inget fel. Ny omorganisation gör att min roll försvinner. Så blir arbetslös om typ två veckor. Har fått ett erbjudande. Kommer tacka ja. Tror jag.

Helvetes.

Nu bryter jag ihop.

Tisdag i januari

Bra idag:

Möte med rekryteringsbyrå. De gillade mig. Hoppas de får in nåt jobb som passar mig.

Ok teammöte om konflikter. Det gick så bra som man kan vänta sig. Visade sk ledarskap.

Tränade i morse.

Dåligt idag:

Nytt möte med min chef inorgon. Vet inte vad det handlar om. Har megaångest. Det måste inte vara något vidrigt men det kan vara det.

Det är bara tisdag

Jag är så trött. Så så trött.

Liten dikeskörning

Nä, inte fick jag gå Friday Lab för min chef. Älskar henne ännu mindre nu. Mindre än minst. Sen hände detta:

- jag blev låg, sur och uppgiven

- jag åt för lite lunch

- jag åt sjukt mycket godis.

Så jefla tydlig känslokoppling här va. Men bara för det kan jag ju fortfarande låta bli godis imorgon. Tack och lov. Har nämligen ont i magen igen nu. Bra påminnelse om varför socker inte är min grej.

Viktigt att den är bra till imorgon bitti, då ska jag träffa en rekryteringsbyrå. Har ej utrymme för smärtor då. 

Nu, Sverige-Angola! Bye bye.

Bra mage

Vänjer mig långsamt vid ett liv utan socker och att liksom bara få något när jag är lite uttråkad. På tionde dagen utan magsmärtor så det är klart att det är värt det. Men jag tycker fortfarande att det är tråkigt. Skittråkigt. Har liksom inget omedelbart att längta till längre.

Och samtidigt, fick sova till elva idag, och vad gör inte det med en människa! 

Är ensam med barnen idag, de har varsin kompis här och de skrattar så det kvillrar på sina rum. Det härligaste ljudet. Jag orkade måla en massa lister och läser nu Hjärnstark. Och är så fascinerad! Det enda jag nu vill är att komma ut och träna för min hjärnas skull.men det blir först imorgon när vi är två här hemma.

Hurra

Dag 8 på denna hälsoresa! Och klarade vindrickarkväll utan vin! Svårt inledningsvis och lättare ju längre tiden gick. Och nu efteråt är jag mycket lycklig att vara nykter. Tittar på Mästerkocken med min man, vi älskar älskar det!

Det gick ju ändå rätt bra, första dagen tillbaka. Och det är mycket tack vare att jag jobbat SÅ mycket med mina känslor kring detta. Mina kollegor höll på att gå under, de har inte bearbetat det så mycket. Men riktigt kul var det inte för mig heller. Kämpa Jempa. 

Dag fem med glad mage. Just nu vill min hjärna ha jordnötssmör och kladdkaka eller varför inte lite vin. Men jag tar mig igenom det och låter magen fortsätta vara glad. 

Onsdag ska jag jobba hemifrån, gå till en terapeut och ta Sigge till skolläkaren och se om han ska utredas. Längtar redan.

Gud vad jag ÄR spännande. Jeez, klarar ni er mellan inläggen egentligen? Och på fredag börjar handbolls -VM. Yay!

Hur går det då?

Så här på fjärde dagen, med babysteps tagna, så går det bra! Magen är så glad, har inte haft ont på tre dagar. Förutom väldigt lite köttgryta igår har magen bara fått saker den gillar. Så skönt att inte ha ont.

Min svärmor är jättesnäll och duktig på att laga mat. Alltså samma mat hon har lagat i femtio år. Tror nog hon har stängt dörren för nya influenser. Köttgryta alltså. Inte min grej.

Denna sista söndag på jullovet har varit så skön. Sov länge och gick sen på promenad i en timme och tänkte. Därefter ett axelpass med min tränare. Kommer inte kunna lyfta armarna imorgon. Träningsvärk är min härligaste känsla. Därefter hann jag hänga med min man och se två avsnitt av West wing som vi ser om för fjärde gången (som senil gör det inget). Gunnel och jag spelade spel, badade och lagade middag. Och nu ligger jag mellan två barn som faktiskt somnade och får 90 minuters egentid.

Ska försöka ägna dem åt annat än jobbångest.

Min första utmaning

Dag tre på rädda magen-projektet:

Middag hos svärföräldrar. Köttgryta, vin och tårta. Blir lite jobbigt. Inte att avstå vinet, men tårtan är värre. Och min mage som verkligen inte vill ha kött. Hoppas på mycket tillbehör. Är för väluppfostrad för att tacka nej.

Tips!

Fick tips om att man kan åka tåg till Rom! Rack för det, ska genast undersöka! Tips till alla: tåg är bra.

Min svåger fyller 40 i år. Han ska få en resa med oss. De har flygstopp och jag nästan också. Men tåget, det går ju till Köpenhamn. Världens bästa stad. 

Mål 2019

1. Ta 100 kilo i marklyft

2. Ändra mina mat och dryckesvanor så att jag slutar ha ont i magen. I januari provar jag detta: helvegetariskt 6 dagar av 7, alkohol max en gång varannan vecka, inget socker. Tror detta kommer bli sjukt svårt men jag måste. 

3. Byta jobb

4. Flyga max en gång (hade varit ingen gång om inte min pappa bestämt att han vill fira sin 75-årsdag i Rom). Tjänsteresor blir svårt att helt bestämma över, men ska försöka få avstå.

5. Känna mig pigg igen