Dag två i Gunnels liv

Har ej längre fasansfullt ont, endast ca 5-6 på smärtskalan. Tar mig i och ur sängen själv. Kan även duscha och gå lite. Det finns hopp om livet alltså. 

Gunnel luktar så gott och är så fin. Vi ammar allt vi kan, det går så där, jag har fått en del blåsor men inte fler än jag kan uthärda. Hon har lite gulsot och fortsatt risk för att behöva byta blod men den är nu mycket liten och sammantaget mår vi rätt bra. Vi stannar minst till på lördag och jag saknar Sigge så mycket. Har jättedåligt samvete gentemot honom fast han har det toppenbra hos farmor och farfar. 

Nu ska min man köpa pizza till mig pga maten här alltså... Och ikväll ska vi gå hela vägen till fikarummet och tillbaka för en kopp te och träning av modern. Äventyret!

Plus: har ej känt av fogarna sedan förlossningen men jag jinxar ingenting. Bara berättar. Det kommer nog tillbaka.

Jag vet att jag valde det själv osv men JÄVLAR vad ont det gör i snittet alltså. Morfinet tar inte riktigt heller pga har tagit Citodon till natten de senaste sex veckorna. Hoppas på snabb bättring. Dock att det inte är i närheten av smärtan under och efter min vaginala förlossning. Det gäller att minnas det. 

Plus: just nu ej ont i bäckenet alls men antar det beror på smärtlindringen.

Gunnel!

Nu är hon här. Hon föddes i förmiddags, vet faktiskt inte när ännu. Det gick fort, var lite läskigt men ändå mycket bra. Hon vägde 3745 och hon är 50 cm lång. Och jätteblond konstigt nog. Hon mår toppen, ammade redan på uppvaket. Jag är väldigt väldigt trött och har mycket ont nu när livmodern drar ihop sig men står ut pga morfin.

Underbart. Vi är väldigt lyckliga. 

Har ej längre mackor i garderoben. Vi väntar på ny tur imorgon förmiddag.

Hungerdöden

Väntar fortfarande på min tur och svälter långsamt ihjäl under tiden. Har fastat ett dygn eller så och har mackor som ligger och väntar i garderoben. 

Upp till två timmars försening, mitt blod dröjer från Blodcentralen och de börjar inte utan det. Börjar bli väldigt hungrig nu.

Rullar ner på förlossningen om 20 minuter

Avd 63

Nu har vi precis checkat in i samma rum som vi låg i när Sigge var född. Än så länge vet vi inget mer. 

Min Sigge

Min lilla söta son, som inte fattar att ikväll är sista kvällen han ligger ensam i sängen med sin mamma. Om han bara visste.

Att jinxa

Vågar ju inte ens tänka saker längre. Sa igår till min man hur glad jag var över att nästäppa och halsbränna varit så lindriga. Vaknade i natt helt igenkorkad i näsan och ligger nu med munnen full av halsbrännekräk. Som om det inte vore nog skröt jag inför min far för några timmar sedan om hur bra ryggen klarat sig denna graviditet. Ligger nu med värmedyna och två citodon i kroppen i rätt tung smärta. Så nu säger jag inget mer.

Är det här längsta dagen i världshistorien?

Ja.

Födde nästan barn idag

Var tvungen att jobba idag pga fel i bokslutet och slet som ett litet djur och stressade så mycket att jag i princip hade värkar hela tiden. Stress är dåligt. Nu har jag löst problemen, ligger i sängen och har kladdat in stor bit choklad på rena vita lakan. Alltså, man kan ej vara på topp jämt.

Nästa vecka

Blir jag tvåbarnsmor. Det fanns inga lediga tider för planerade snitt. Dock är det mycket allvarligt att ej andas så jag läggs in "akut" på förlossningen istället på tisdag och väntar på att läkarna har tid. Så tisdag eller onsdag verkar det bli. Skillnad mot planerat är att det är en annan sal, ett annat team och osäker tidpunkt under ett par dygn. Allt annat lika. Jag är lättad.

Ny bedömning

Klockan 13.30 imorgon. Tror inte på ändrar datum dock. De har inga tider kvar på SÖS. I så fall blir det akut pga andningsproblemen och jag vet inte om de kommer tycka att det är det. Plus att jag inte tänker föda barn före tisdag. Med eller utan luft. Eller sömn. 

Men i alla fall, är pepp på att få ett definitivt datum. Det blir bra.

Och innan det ska jag äta lunch med Linn. Pepp även på detta.

Tisdag v 37

Gick och handlade lite. Det var dumt pga kan ej längre röra mig nu. Men köpte tre plagg till Gunnel. Det kändes fint. Köpte även en klänning till mig själv. Helt vanlig klänning som PASSADE! Trots att den är för normala människor som ej är i v 37.  Den kan jag ha hela sommaren, även när magen blir allt mindre. Glad och nöjd och ser fram emot sista mötet med barnmorskan imorgon. Det börjar närma sig.

Efter det kommer mäklare som ska värdera lägenheten inför balkongbygget. 

Och sen ska jag nog klistra in recept i en bok och undersöka fraktalternativ för trädgårdsmöbler. Den dagen kanske också rinner förbi.

Nu har jag nästan helt slutat sova om nätterna. Jag får ingen luft alls, men det är tydligen normalt.

Istället går jag upp när tidningen kommer. Har bakat både bröd och bullar och kört tre maskiner. Har överansträngt mig. Ligger nu och försöker få Sigge sova middag medan jag vilar min kropp. Båda delarna går dåligt. Han vill leka killekill. Då håller jag fast honom och killar till han skriker. Jag vill ligga still.

Min man sover än pga bakis. Vi är oense i det lämpliga, rättvisa och schyssta i det. Oense som i att jag skiljer mig om han inte går upp och tar tag i dagen snart.

Gunsan kommer om 9-16 dagar. Får nog veta vilket på tisdag.

Nära mål

Imorgon jobbar jag sista dagen och nu äntligen börjar det känns som att det ärvdas. Nu är jag väldigt trött på mina kollegor och på att släpa mig runt i korridorerna. Nu ser jag fram emot att rensa babykläder och räkna ner i två veckor. Snart är hon här. Gunnel. Det börjar kännas allt mer magiskt och jag längtar väldigt efter min bebis. Och faktiskt så är jag positivt inställd till rehabiliteringen. Det kommer gå bra det här. Snart kan jag gå igen. 

Åderbråck

I underlivet alltså. Trodde jag nått förnedringens gräns men livet verkar ha ständigt nya skojiga överraskningar åt mig.

Båten åtminstone i sjön och altandörrar levererade. Vissa saker går enligt plan tack och lov.

Igår i bilen, på väg till landet, var Sigge så ledsen. Jag trodde han försökte bajsa men hade ont så vid Grisslingebadet stannade vi en stund. Jag tog mitt ledsna barn i famnen och belönades av ca en liter kräk. ALLA mina kläder dränktes. Naken fick jag byta om på parkeringen. Sen kräktes han två gånger till innan vi var framme och min man och hans far chauffören var övertygade om att han var magsjuk och att vi borde åka hem igen. Men jag, som är uppvuxen i familjen som uppfann åksjuka, tvivlade icke. Två minuter efter vi stannat mådde han hur bra som helst. Nu ligger större delen av våra kläder i spänner med vatten. Måste ha något att åka hem i också.

Men nu är vi här och det är fantastiskt. Önskar så att jag kunde hjälpa till och göra vårfint. En kan säga att det skulle behövas.

Vårens bästa händelse

Ikväll åker vi till landet. Som jag längtat! Annars brukar vi ha premiär där minst en månad tidigare men i år har det inte gått så bra, pga mycket is och invaliditet.

Men nu! Taxibåten går igen. Farfartaxin ut i havsbandet är bokad. Nya jätteryggsäckar packade. Nästan hela min andra familj kommer. Det är bara hurra på alltihop.

Vi ska städa ur huset, kratta tomten, lägga i båten, måla en vägg, hämta de nya altandörrarna på sågen. Och med vi menar jag min man.

Men först barnmorska, vänta på möbelleverans, lunch på Nytorget 6 med bebissällskap samt jobb också.

Blöttet

Ett ställe man inte vill ligga på. Det stället man kissade på sig på under natten. Och med man menar jag Sigge. Nej blöttet mamma, meddelade han nyss. Bara för den meningen är det värt att vara gravid.

Idag har jag tänkt lite grann på att det faktiskt är en bebis som ska komma. Har lite svårt att fatta det. Och att jag blir tvåbarnsmor om en månad. Hur gör man det? Kommer det dröja fem år innan jag får vara i fred igen? Vad ska Sigge säga?

Längtar nu även efter bebisen, inte bara minskad nivå av plågor. Och sommar. Och landet. Vin. Så småningom kläder som passar. Hurra! Livet kommer att komma tillbaka. Ganska snart!

Drama-Gunnel

Vi tog en sväng förbi SÖS igår och kollade att Gunsan levde. Det gjorde hon, men hade legat stilla i nästan ett dygn. Sen var hon inte stilla resten av kvällen.

Jag blev så väldigt rädd och grät så mycket och när vi pratade om det efteråt, min man och jag, så hade vi båda tänkt att vi fick nöja oss med ett barn, att jag inte orkar en graviditet till om det här inte skulle gå vägen.

Förutom det kan jag ej andas och inte heller svälja. Hatar det här så mycket nu.