Hela teamet målar båten

Krogkväll

För inte så länge sedan var jag i alla fall pigg. Då gick jag på Ling Long med Anna och Maja. Då hade jag till och med läppstift.

En sån där vecka

Jag är så trött, så trött. Känns som jag släpar mig fram i sirap. Det är säkert pollen, och jobbet, men inte blir det bättre av att jag inte heller orkar laga mat utan har levt på godis och mackor. Orkar inte ens träna, har bara fått in ett pass. 

Och samtidigt är jobbet väldigt krävande och jag vet att det bara kommer att bli värre. Jag är nervös.

Gunnel ramlade från en ställning på förskolan och sen fick vi tillbringa en kväll på akuten. Näsan troligtvis inte bruten.

Och den avslutades med en onödig konflikt på jobbet, en person skrev något riktigt dumt och jag skyddar mitt team som en lejoninna och i kombination med pms skrev jag väldigt arga mail. Nu är alla arga på mig. Utom mitt team.

Nu är vi på väg till landet. Äntligen. Premiär för i år, det känns alltid fint.

Bagis alltså!

Börjar efter tre år verkligen gilla mitt Bagarmossen. Eller så är det våren. Men Gunnel och jag cyklade ner till centrum och jag lämnade av henne på dansskolan i Folkets hus. Sen lånade jag en bok på biblioteket, köpte plantor till trädgården, en stor Latte och ett nybakt bröd som bagaren bjöd bitar från för att jag skulle vara säker att jag tog rätt. Nu sitter jag i solen och läser och i eftermiddag, efter några timmars trädgårdsarbete ska vi gå ner till restaurangen och dricka ett glas vin på uteserveringen med våra grannar och alla barn, som leker på torget under tiden. Ganska bra ändå! 

Känslor

För att stärka Sigges självkänsla igår sa jag:

- det är så coolt med dig att du har så många fina känslor. Och att vi får se dem.

- vet du vad min känsla är nu mamma?

- nej.

- att det här är tråkigt och jag vill se på tv.

Dum är han i alla fall inte.

Min känsliga pojke

Det tog så himla lång tid innan jag fattade att alla barn inte är som Sigge. Länge trodde jag att Gunnel var stenhård innan jag förstod att det var Sigge som var den superkänsliga. Utan att känna till så mycket om HSP så verkar det luta ditåt.

Alla kläder är fel, kliar, sticker och påklädningar har alltid tagit väldigt lång tid. Och inte fattat hur mycket tålamod vi behöver. Han är rädd för allt, vågar inte lära sig cykla fast lillasyster vågar. När han gör illa sig gråter han en timme. Har alltid haft svårt att somna och sova. När han blir tillsagd bryter han ihop och gråter så länge och säger att han är usel och inte vill leva. Jag blir förkrossad och rädd för hur en så känslig pojke blir i tonåren.

Och samtidigt är han den mest sociala människan jag vet, han har massor med kompisar, gillar nästan alla och har ett superfint samspel när de leker. Han är ömsint och omtänksam och väldigt kärleksfull. Han tycker att det är kul med bokstäver och att läsa och älskar sagor och titta på tv. Han är alldeles underbar men så skör.

Jobbigt på jobbet

Ja det är lite jobbigt. Det är stora grejer som ska, jobbiga grejer att göra och skitsvåra utmaningar. Samtidigt kommer det bli kul, stimulerande, spännande och lärorikt. Men jag tror jag kommer behöva jobba mycket mer, gå ner mer i detalj, ett tag i alla fall. Kraven kommer att öka enormt. Läskigt men också bra. Men det gör mig lite nervös just nu.

Det är mest det jag tänker på. Och träning. Och den går fram och tillbaka mellan fullt ös, sjukdomar och skador.

Sen tänker jag en del på sommaren. Att det ska bli varmt ute. 

Pinsam mamma

Åh det är så svårt för min sjuåring nu. Jan vill gärna pussas och kramas, och gråter ofta när jag ska gå från skolan på morgonen. Men berättade nu att det är väldigt pinsamt om någon ser när vi pussas. Han har inget förslag på hur vi ska göra framöver.

Obs byggde denna sängram i rotting ikväll. Och i sängen, pussig sjuåring.

Stressvarning

Idag blev det bara för mycket, fick tusen miljarder arbetsuppgifter och har inte en obokad timme de närmaste tre veckorna och efter att ha bett min chef vid två tidigare tillfällen om att stryka vårt fyratimmars möte idag utan framgång så skickade en kollega hem mig när jag började andas hetsigt. Så först fick jag en lång rolig lunch med Tove och Jenny och sen fem ostörda arbetstimmar. Ljuvliga timmar. Nu har jag kommit väldigt mycket längre, känner ingen mer stress och har dessutom fått träna.

Och ett nytt kylskåp.

Gulliga ibland

Nytt gym

Köpte ytterligare ett gymkort idag, nära jobbet. Tränade klockan elva. Det var ett mördarpass. Sjukt nöjd nu.

Gnällig och negativ

Hade utvecklingssamtal med min chef idag. Det gick bra. Vi var lite oense om exakt hur bra jag var, eller vilket år det skulle periodiseras till men annars fick jag höra många fina grejer. Ledningsgruppen hade diskuterat mig med och anser tydligen att jag är strategisk, pragmatisk, mänsklig ledare med stor potential till andra, ännu större roller framöver etc etc. Och att jag är kaxig på ett positivt sätt med stort självförtroende i beslutsfattande och ledarskap. Samt ödmjuk och prestigelös. Och det var väl extra fint för det har jag saknat i så många år. Nu har jag det faktiskt. Självförtroendet alltså.

Men de sa också att jag var gnällig och negativ. De kan hålla käften. 

(Men eftersom det sista är sant väljer jag att tro att allt det andra också är det).

Så läskigt

När jag fyllde år fick jag en slant av min mamma, som var en del av hennes arv efter morfar som dog i maj förra året. Jag hade en vag tanke om en träningsresa, som jag velat åka på i flera år, och igår slog jag till. Bokade en vecka i Thailand på ett bootcamp. Jag ska åka ensam och det är så sjukt läskigt att vara utelämnad åt mig själv så länge. Inte att prata med nya människor eller så, tvärtom. Men självvald ensamhet i en vecka har jag aldrig haft. Plus att jag aldrig varit ifrån barnen så länge, är väldigt nervös för det. Gör ont i mig redan. Har inte varit ifrån min man så länge heller, de senaste nio åren. Kan nog vara nyttigt.

Ser så mycket fram emot tre, fyra träningspass om dagen, bad i poolen framför den lilla villan, några timmar på stranden. Massage en eller två gånger om dagen. Böcker och sova klockan nio. Och repeat. Åh! Längtar så mycket.

Inte bara bra

I lördags gick vårt kylskåp sönder. Nytt kommer inte förrän på onsdag. Så vi är ändå lite tacksamma över kylan. Om man säger så. Man hade ju kunnat göra roligare saker för de pengarna. Dock.

Inte som en vanlig påsk

Vi brukar åka till landet över påsk, kratta fjolårslöv, lägga i båten och vädra vinterfuktiga sängkläder. Men inte i år, det var för kallt, och vi har inget vintervatten.

Så vi stannade hemma, planerade in fina påskmåltider med våra familjer. Sen kom magsjukan och tog Sigge i torsdags, Gunnel i lördags och min man idag. Jag bävar. Men tänker att jag redan borde fått det, som torkat deras kräks och pussats lika mycket som vanligt. Vi får väl se. Men nu har jag fått min ranson av sjukdomar. Vill inte ha mer.

Det har ändå varit en fin påsk. Mysigt att vara hem och tillsammans alla fyra. Vi har spelat massor av spel och läst. Och jag har målat om sovrummet, målat hela tvättstugan och byggt om med bättre hyllor och städat hela källarförrådet. Det är fint och fräscht nu. Och då håller själen sig lugn.

Tipptapp har hämtat grovsopor och jag åkte till bauhaus och köpte virke till en sänggavel och till våra bokhyllor. Köpte furyplywood som jag lade ovanpå våra låga Billy och vips, som nytt.

Jag har tagit fram utemöbler och betvingat vintern på altanen, solat i ett hörn med en filt och ett glas vin.

Är nöjd med påsken. Men rädd.

Vi lekte också kurragömma.