Doktorn

Självklart har jag självdiagnosticerat så för att bli lite mer säker bokade jag en läkartid för en månad sedan, för magen, och var där i morse. Hon var så bra, och snäll och tog det på allvar, så nu ska vi göra hela testpaketet, även sköldkjörtel, lever och sånt. Det är bra, för då kanske jag kan få lite mer hjälp. Och fram till dess får jag försöka hålla mig ifrån det värsta. Åtminstone de flesta dagarna.

Appropå gluten

Jo, jag har alltså inte celiaki men mår heller inte skitbra av gluten. Men, de glutenfria alternativen går bra att äta, och Sempers tagliatelle funkar jättebra, liksom deras finmix som jag bland annat gjort spenatplättar med citronfetasås till. Det var gott. Men glutenfritt bröd och glutenfri pizza är inte så kul tycker jag. Det saknar jag bra ersättning till fortfarande.

Liten lista

Jag längtar efter:
Varje vecka längtar jag till helgen. Inte för att jag inte gillar mitt jobb, för det gör jag verkligen, men för att jag gillar helgen bättre. Särskilt efter en lång vecka. Längtar efter vårt eget fredagsmys, med god mat, lite vin, och somna i soffan med ett barn på varje sida. Halv åtta eller så.


Och till lördagsmorgnar, när Sigge och jag är först uppe, han kollar på TV och jag stoppar in en maskin och städar lite innan jag är redo för långsam tidningsfrukost. Och kvällarna när vi ofta har folk på middag. Oftast grannar och väldigt opretentiöst, av typen kylskåpstömning och cava i kombination.


Och söndagarna! Sovmorgon, träning, fixa lite hemma men mest läsa mycket och kramas med alla.


Jag är ledsen över:
Just nu är jag nog fortfarande mest ledsen över min kropp. Att det gör ont och att jag inte kan träna men mest att jag inte kan äta som jag vill utan att bli sjuk. Så himla himla tråkigt. Jag älskar min mat.
Det är en sorg.


Jag äter helst:
Allra allra helst äter jag ju bröd. Och bakverk och pizza och pasta. Smågodis och vitt vin. Men det tål jag ju inte så bra så om jag måste välja annat så är det förstås ost, skaldjur och koreansk mat. Det är gott!


Jag läser:
Varje dag. Minst en timme, oftast två. Läser allt jag kommer över, lånar nästan allt på biblioteket nu för tiden. Läsa är mitt happy place, det jag gör när barnen tittar på TV, när jag går, ligger och sitter. Varje kväll innan jag somnar.


Jag är stressad över:
Maten. För jag måste lära om, ta bort en massa grejer ur maten och börja laga på nytt sätt. Det tar tid, och den måste förberedas varje dag. Måste fråga i vår matsal vad det innehåller och ibland blir det bara olika sorters grönsaker som funkar. Det är nog mest stressigt för att det är viktigt för mig att mat är gott och en njutning. Hade jag inte brytt mig hade jag ju kunnat äta vad som helst och samma varje dag.


Jag lyssnar helst på:
Töntsvar coming up - men när mina barn skrattar. Så göttig känsla i magen av det. Annars lyssnar jag på allt min DJ-man spelar hemma, vilket är mycket och olika. Om jag är ensam väljer jag alltid tystnad. Hatar inte vågskvalp mot brygga.


Jag drömmer om:
Evig sommar? Fullständigt organiserat förråd som ingen annan förstör? Vet inte riktigt faktiskt, för jag har liksom slutat drömma som jag gjorde förut. Det oroar mig lite.


Jag blir nostalgisk av:
Det värsta i mitt liv är sommarens sista dag ute på landet. Gråter nästan varje gång jag stänger ner huset och tar farväl av ön varje år. Hatar den dagen massivt.

Gamkroppen

Här kommer ett inlägg om mina krämpor, scrolla vidare om ni inte är väldigt intresserade.


Lite trött på min kropp nu. Det är mycket med den. Den går bara sönder. Så här trasig är den nu:
1. Inklämde nerv i höft, kan inte springa eller gå längre promenader
2. Muskelskada i en axel. Kan inte träna crossfit eller vanlig styrketräning.
3. IBS-mage. Kan inte äta bröd och annan vete och råg, socker, kaffe, alkohol, lök eller vitlök. Jag är dock inte en perfekt människa så ibland gör jag det ändå eftersom jag älskar det. Då gör det jefligt ont.
4. Min migrän börjar komma oftare.


Så, all in all är jag väldigt irriterad över förfallet. Det enda jag tänker på nu när jag inte kan röra på mig är träning. Min kropp längtar efter att ta ut sig ordentligt. Den får tydligen vänta.

Feedback

TACK för feedback på mitt inlägg om jämställdheten och läxläsningen. Ni skrev olika men bra allihop. Jag är fortfarande kluven till vilket som är rätt, men nu kommer jag göra så här:
Jag hämtar de flesta dagar och då gör jag det bara. För mig är det ASVIKTIGT att han klarar skolan, särskilt med sitt funktionshinder. Det är mitt jobb att hjälpa honom. Min man glömmer det varje dag, pga ??? Men nu skiter jag i det och orkar inte tjata eller diskutera det något mer.


Jag gör hans läxor (eller inte gör dem förstås) och sen får jag jobba med min irritation och bitterhet.
Min belöning blir ju ändå om han klarar det han ska i skolan. Det är ju syftet.


Att hjälpa honom med läxorna handlar ganska lite om att svara på någon fråga eller förklara, utan om att hela tiden hala in honom när han går i väg, eller koncentrationen går till något annat. Att hjälpa med läxorna är att hela tiden tjata, motivera, hota och muta. Uppmuntra och stötta. Det är rätt krävande plus att lillasyster blir helt ignorerad den timmen och det är också jobbigt tycker jag. För sen är det läggdags och då har vi inte hunnit hänga något alls.

Två storbarn nu

Bitterljuvt är det. Så sjukt skönt att slippa förskolan men åh åh åh vad tiden går fort. Det gör ont.
Nåväl, skolade in Gunnel på fritids idag. Efter fem minuter stack hon iväg och jag frågade om hon ville att jag skulle stanna kvar eller inte. Gå, sa hon och inte ens en puss fick jag. Så det går nog bra.


Men här kommer RANT om kommunen. Hur i hela fridens namn tror de att man ska få ihop livet? denna vecka är det tre dagar på fritids och två studiedagar. Det är jobbigt men eftersom vi visste om det har vi löst det med hjälp av släkt. Men i fredags kom ett brev om inskolningen och då berättade de gulligt nog att nästa måndag slutar de kl 11 och tis-tor kl 12. Vänligen hämta era barn i tid.


Så atte, Gunnel får följa med mig till jobbet två eftermiddagar och resterande två tar min mamma hand om henne. Sån TUR att jag har en så snäll mamma. Men det är det verkligen inte alla som har, särskilt inte några kilometer bort. Detta går mig så vansinnig att jag sparkar på saker.


OBS att min man inte kan pga verkligt skäl.

Hej och hå

Tillbaka igen. Fast de är inte riktigt sant för jag började jobba förr måndagen men lyckades reducera den en tre-dagarsvecka ungefär. Promenerade lite mellanraskt till jobbet i onsdags morse och efter två kilometer började det göra ont i en höft. Efter fyra kilometer kunde jag knappt gå. Haltade till skärgårdsbussen och åkte ut till landet med resten av familjen som fortfarande var ledig. I torsdags kunde jag inte gå, mamma kom ut till ön med ett par kryckor, och i fredags lyckades jag få tid på kiropraktorbåten och det var FANTASTISKT. Det var den bästa kiropraktorn jag någonsin träffat. Idag måndag är jag i princip besvärsfri. Hoppas jag.


Men det gjorde att jag kunde ligga i hammocken på landet och titta på när alla andra bar grovsopor till grovsopebåten. Varmt var det också och mycket sol. En så superfin avslutning på semestern. Fast jag vill ju ha lite mer.


Ja i alla fall, det var ju spännande för er det.