Sommar igen

Kanske världens finaste helg. Igen? Men bara sol och öl och Stockholms Finest, och Majsi och Nicke och skärgårdsparadis. På riktigt, det är det bästa bästa. Jag skiftar i olika nyanser av rosa, mest hårbotten faktiskt, vådan av att läda utomhus i två dygn. Och lite grillande och sen fick jag ett litet utbrott, men det gick alldeles bra, för jag tog mig samman och stoppade onda tankar i den påse de hör hemma och det bör de också få stanna. Och ack så stor sorg när helgen var över, forslades från paradis till inomhushäng i innerstad, lite TV i datorn, lite slöa, liet sova ensam i sängen. Tycker inte om. Vill ha helg igen, nu, eller hela tiden. Och det är bara måndag, viktigt att minnas men tror jag kan få hångla någon mer gång den här veckan, det hoppas jag verkligen. Annars händer stora saker, tradtitionsenligt häng på Lisa på Torget med gigge-Toast Skagen och Luxembourg-sällskap, jobbfest och annat spännande. Icke att förglömma: 20 grader varmt, bara ben, höga klackar. Yay.

Längtar ju

Med en helt galen ryggsmärta stannar jag ikväll hemma från allehanda roligheter, det går liksom inte. Men jag har sällskap av Grey's Anatomy och Gossip Girl, så jo, det blev en helt ok kväll ändå.

Plus att jag hunnit med lite terapititd och köpa en ny soffa som levereras imorgon kvart i åtta. Var jag ska göra av de andra två som redan står här vet jag inte riktigt ännu. Jag hoppas pappa vill köpa. Hoppas jag verkligen.

Imorgon får jag hångla med världens bästa man, i skärgårdssolnedgång. Längtar gör jag.

Och det var vad man fick

Och så kom man hem från den där schyssta helgen och hade lite tankar om det det kanske eventuellt möjligtvis vore fint med lite love. Och så fick man det. En masse. Så väldigt mycket fint att man kanske svävar på små moln.

Och så om måndagen och man flyttade alla hans saker från lägenheten till andra ställen. Och så gick man hem och sov.

Och så fick man mer love så fort man vaknade men som självsvåldigt avstyrdes för att, bara.

Och så fick man vin på grappa med A och C, och allt var gott.

Vi är inte bakis

Tag fyra brudar, fyra BIB:ar, Laakso, ett ohälsosamt internetberoende och ett regnigt semesterparadis och resultatet? Tja, fantastiskt roligt. Och utslitande, I tell u.

Nu tillbaka från min ö, falukorv på tallriken och ett nystädadat hem. Snart Gröndalshångel och sen in i grottekvarnen igen. Känns helt ok dock. Åtminstone denna vecka. Fullspäckad privat, och likaså på jobbet.

Oh, I'm in love

Ljus i mörkret i en i övrigt mörk vecka. Igår fick jag vin och burgare på Riche med Stina, Jessica, Johanna och Reblo. Det var fint. Sen gick jag hem och sov nio timmar. Idag har jag sovit tre på eftermiddagen och siktar på sängen vid elva. Vet inte om jag sover för att jag behöver det, eller för att få tiden att gå. Fast den behöver bara gå fram till imorgon eftermiddag för då blir det landet med girls, vin och böcker. Det är suveränt, tom.

Och när jag saknar så här, som jag saknar min kille, fattar jag att jag inte saknar någon för att fylla ut min tid. Det går alldeles utmärkt ändå. Och det gick före honom också. Nej, jag saknar honom. Den finaste. Jag saknar hans armar omkring mig när jag sover, att prata med honom, att han finns där runt omkring. Och tusen andra saker. Och nu är det ändå bara tredje dagen. I think I'm in love.

Min kile är bortrest.

Jag vet. Tiden går och jag bloggar inte. För antingen är jag tydligen bakis, hos min kille, på jobbet eller bara ledsen. Och L:et på min dator är mongo och man måste trycka jätehårt så jag skriver egentligen kile och får gå tilbaka och fixa. Ni ser. Det är värdo.

Veckan är låååång. Min kile är bortrest jätelänge och jag tycker det är piss. Och sen kommer han hem och aldeles efter det ska han åka bort ännu längre. Mer pissigt.

Och bakonger ska vi tydligen bygga och jag ska bli ovän med min granne under. Ska fråga grannen över om hon vill följa med och hålla mig i handen. Konflikträdd? Moi?

Måste låta demonerna i huvudet flytta in i någon annans. Jag vill ju bara vara glad och lycklig och surfa på den vågen. Fast jag är envis som synden. Jag bestämmer. Halleluja.

Saknad, längtan, kärlek,liv

Sa jag det förresten, att jag saknar min kille. Jag saknar honom varje minut, sekund, ja kanske varje ögonblick jag existerar. Varför är det då så svårt att visa det, när han är där.

Well, hey. Mitt psyko har en god förklaring. Jag är empiriskt programmerad att tro att jag ska bli lämnad. Så alla reaktioner är normala. Tack för det Loverboy, nu när jag sitter här med lyckan i handen. Tack. Jag smular sönder den.

Ont i hjärtat

Oh well it's Friday. Jag har tillbringat den på ett sätt som jag inte föredrar. D v s utan Stockholms Finest. Men ändå bra. Vin på Gerda, och jag säger dig, my lord vad mycket folk, pontonen var på väg rakt ner i Riddarfjärden. Och sen O'Learys av alla ställen. Jag är vitlöksbröds-guacamole-hamburger- och pommes frittes - stinn. Så att jag knappt kan andas. Jag ledde cykeln hem, ety jag lovat mig själv aldrig cykla på fyllan igen efter debaclet för två år sedan. Nu utmattad. Och ensam.

Men det är väl bäst jag vänjer mig, kommer väl knappt se skäggstubben på min DJ under de närmaste sex veckorna. Kanske lite, men inte tillräckligt. Det gör ont. Jag har ont. I hjärtat.

Jag saknar honom fast jag såg honom senast i morse. Det är kanske det som är kärlek. Fast isf, gör det inte lite för ont? Vill jag ha så här ont?

Nej. Men alternativen är inga.

Så. Ont.

PMS, WTF

Jag har varit pms-fri i hela mitt liv. Fram till jag började äta p-piller igen. Nu vet jag inte vad det är, förutom att det är mest synd om mig i hela världen. Jag överväger tom att dricka en liter mjölk. Kom igen. Nu lägger jag mig i soffan en kväll i månaden och grinar livet ur mig. Och äter. Föreslog idag att skicka pms-kvinnor på onda män. Vilket straff, storgråtande kvinnor, utan anledning, utan stopp. Oh well. Det går över till på fredag. Men värdo.

Ja, så det är vad jag har gjort idag.

Men igår fick jag film och hångel och det är alltid fint.

Det är måndag och det hjälper inte alls. Vaknade definitivt på fel sida idag men det lyckades ta sig något under dagen. Jag fick gjort massor av saker och är så duktig så. Men inte särskilt kul. Jag vet inte, fulblogg, kanske.

Jag saknar min kille. Han är i Gröndal och jag i Skanstull. Oceans apart. Men imorgon blir det bättre. Då kanske jag både får love och träffa Lotta från Göteborg. Sånt kan hända.

Sommar ju

Och så helt plötsligt kom sommaren till min skärgård och jag har grillat mitt bröst alldeles rosa, för att: min hud är ju redan van efter Indien och så. Sa jag och smorde duktigt in min kile med solskyddsfaktor. Han blev orosa och jag mörkt dito. Men jesus vad fantastiskt skönt det är att sitta i solen en hel dag, några öl, tre böcker och det bästa sällskapet. Det gjorde fysiskt ont i mig när vi åkte hem. Jag vill ha längre helger och mer tid med min DJ. Men så ser INTE livet ut. Den här veckan ska vi ses på torsdag. Enbart. Fuck.

Annars förbereder jag maratonsittning i tvättstugan, färgar över de grå håren, läser "aldrig fuck upp" och laddar hårt för att inviga cykelhjälmen imorgon. Ja herregud.

Kärlek och sånt

Det var en alldeles väldigt lyckad kväll igår. Minsann. Fin middag och fint sällskap hos och A och sen en liten snabbtur till Spyan där jag fick träffa coolaste Sebbe. Och jag dansade till och med. Tro det eller ej. Stockholms Finest var synnerligen fin och bad Sebbe spela Boys don't cry bara för mig. Jag nästan grät av lycka.

Och kärlek. Det är så förbannat fint och så förbannat läskigt. Jag är alldeles sönderlycklig och det skrämmer livet ur mig. Livet bör ju bara vara så här härligt hela tiden, och ju härligare det är desto räddare blir jag för att förlora det. Det blir en konstig balans. För medan jag njuter av det fina är jag rädd också. Och då går ju inte njutande alls lika bra. Men jag har en bra feeling. Det får räcka.

Imorgon psykolog igen. Spännande. Sen landet hela helgen med snubben. Me loves.