Nejje

Gud, nu slog det mig, det är bara en månad kvar av föräldraledigheten. VILL INTE. Har hela tiden velat börja jobba, har haft svårt att finna mig i denna nya roll. Men efter sommaren vände det, när jag började kunna gå igen. När vi inte låg i sängen hela dagen. När jag började få lite kläm på vad Sigge behöver och mår bra av. DÅ är det dags att börja jobba igen.

I och för sig har jag väldigt kul på jobbet och vet att det kommer kännas bra när jag väl börjar. Dessutom ska jag ju jobba hemma på onsdagar. Men ändå. Precis nu har jag ju vant mig vid att mysa med Sigge. Ska det sluta. Bu.

En fredag

Oj vad jag har jobbat idag. Mycket. Har blivit arg också. Händer inte ofta, men tror det leder till något bra, sen. Hittade tre kurser som kan vara för mig. Vill gå i vår.

Plus, lämnade nycklar och allt till gamla lypan. Sayonara osv till den. Nu är det nya livet på riktigt och vi slipper dubbel räntekostnad på 400 spänn om dagen. Fint.

Nu pussa min bebis ett tag. Kanske somna med honom. Ja! Vill!

Och svaret...

Han skulle fylla fyra och det var en kilometer. Sjukt långt för ett litet barn ändå. Men nu vet vi.

Förutom det promenerade vi i tre timmar och jag fick betala dyrt med mycket ont i fogen. Men det var det nog värt.

Promenad

Min far hävdade att han gick två kilometer i snöstorm när han vad tre, hem till sin mormor. Varje dag. Nu ska vi gå samma sträcka och mäta. Åldern och vädret blir svårare att kontrollera.

Kära nån vad jag längtar efter lite vin och lite tid i fred. Undrar om jag ska kunna lösa detta på något sätt.

Boeuf

Gjorde f ö en helt grym boeuf bourgignon idag. Lätt värt sex timmars matlagning. Men lite snopet är det att det bara tar tio minuter att äta.

Hej Jens Lekman

Du var fantastisk ikväll. Jag t o m grät en liten tår under sista låten. Är förvisso en riktig lipsill, men under konsert, aldrig förr.

Trött

Så plötsligt gick all luft ur mig. Det känns som om jag aldrig kommer orka göra något mer någonsin, eller umgås med någon igen. Ser inte ens fram emot att jobba. Hoppas verkligen att det går över till 07.00. Jag har skitmycket att göra imorgon. Dra ut trettio betalningspåminnelser, fyra möten, två utvecklingssamtal och lite allmänt mailmög. Har inte tid med massa emogrejer.

Så plötsligt händer det

En liten stund efter jag hade gnällt färdigt här, reste han sig plötsligt ur soffan och dammsög vardagsrum och kök. Nu städar han i förrådet. Helt skitdåligt är det inte. Dessutom är han tio gånger bättre än jag på att städa. Jag vill bara inte behöva be om det.

Jämställdhetsångest

Känner mig mycket frustrerad över att vi inte alls lever särskilt jämställt. Jag gör så mycket mer. Han vill chilla när han kommer hem från jobbet. Jag vill ha städat. Och städning är liksom inte min arbetsuppgift. Om jag inte säger åt honom att gå ut med soporna kan de står innanför dörren i dagar. Han gör allt jag ber om, men jag vill inte behöva be. Jag vill inte vara den som fixar fram, skriver och skickar tackkort efter Sigges namngivning. Jag vill inte vara den som mailar om adresslappar till dörren eller tar fram offert och bokar flyttstädning. Eller allt det andra jag gör. Han gör en del, för all del, han har jobbat hårt som fan i nya lägenheten. Men oftast måste jag sätta igång det. Och jag hatar det. Jag vill att vi båda ska se, och vilja fixa i ordning, så att vi sedan kan ta det lugnt. Han vill tvärtom.

Som nu. Nu ser han film hela kvällen. Jag har bakat, plockat undan allt i hela lägenheten, städat köket, lagat mat, plockat i och ur en diskmaskin och kör en vittvätt i tvättmaskinen eftersom tvättkorgen svämmade över. Under tiden beställer jag mat på internet, pillar med tackkorten och gnäller i detta forum. Fan alltså.

Jag vet att jag bara borde låta saker vara, men jag orkar faktiskt inte. Är det någon som har bra tips.

Aha

Fattar plötsligt detta akuta kolhydratssug runt den sjuttonde varje månad. *smart chey*

Bakis nu för tiden

Ja inte ligger jag i sängen till två. Snarare tvärtom. Vi har städat och grejat hemma, gått på prommis, jag ha bakat bröd, tvättat två maskiner och målar fogen i badrummet. Försökte läsa lite i sängen när de var ute och höll på att somna hela tiden och istället för att göra det tänkte jag: "nej då försvinner ju dagen, jag får göra något som håller mig vaken i stället". Seriöst alltså, vad fan har hänt?

Peppar nu för resten av dagen när jag ska äta pizza, vitlöksbröd och dricka fanta. Samt bada och kolla på tv-serier med min man. Och byta lakan. Älskar söndagkvällar.

Att jag kommer ha sjukt ont i magen och halsbränna av den där kolhydratsöverdosen struntar jag i just nu. Tar det problemet imorgon.

Men det var då fan vad jag stavar illa idag. Fattar inte vad det kan bero på.

Stora lilla bloggalan

Jamen det var ju alldeles perfekt och svinkul, Stora lillabloggalan. Så väldigt fint att fa ansikten på bloggar, få träffa alla dessa coola tjejer, på samma ställe. Vilken sktibra kväll, och Inte Skyldig och Jenny hade dessutom ordnat så fint, med ballonger och röd mat, grejer att äta och grejer att dricka. Jag hade väldigt kul och är stolt över att ha fått vara med i ett så fint sammanhang. Men likt Askungentog Johanna och jag taxi klockan tolv. Någon måtta får det vara.

Annan intressant iakttagelse är att jag bloggade klockan fem i morse när Sigge väckte mig.

Anteckning i telefonen

Från festen "tandborste till Sigge". Tydligen måste man borsta bebisars yttepyttsmå risgryn TVÅ gånger om dagen. Fick jag lära mig igår. Skrev upp. Hittade i morse. Har nu köpt tandborste och tandkräm. Kan lätt bisarrt.

Dagen efter

Lite senare idag kommer jag att blogga om den fantastiska galan. Nu irritation över att jag är bakis, trött, har sovande bebis bredvid och ÄNDÅ inte kan sova. Ovärt.

Linn

Det vore bra om du kunde komma nu

Har nu hårkris. Det blir man på dåligt humör av. Tycker det är fult. Men jag har sex timmar att vänja mig på. Det får gå.

Frisyren igen

Gjorde om den lite med hjälp av mycket hårspray. Nu duger det.

Har nu hårkris. Det blir man på dåligt humör av. Tycker det är fult. Men jag har sex timmar att vänja mig på. Det får gå.

Ehh

Det blev lite...kort

Blir snygg

Får håret plattat nu hos frisören. Tänker bli snygg. Har dock ej valt klänning ännu. Återkommer om det.

Färdigjobbad nu

Har inte haft fem sekunders paus på hela dagen. Känner mig helt lycklig. Det var bara det.

På väg till jobbe

Halv åtta gick jag hemifrån. Båda sov. Jag hade sovit i sigges rum. Ostört. Känns mycket märkligt det här. Sigge har aldrig sovit till halv åtta förut. Min man däremot, det var inget förvånande över det. Men lite lite ledsen nu för fick ej säga hej då.

Man köper vinteroverall i augusti för det säger alla att man ska. Två storlekar för stor. I mitten av oktober är den nästan för liten. Man köper en till.

Finmiddag

Sigges farmor och farfar åt finmiddag här idag, som ett första litet tack för allt de gör för oss. Känner att mitt liv inte kommer att räcka till för att tacka nog.

Vi drack skumpa och vitt vin så tittar enbart med ena ögat nu och min man har siggetjänst.

Jag lagade detta:

Västerbottensostmousse med bacon och gräslök
Röding, mandelpotatis, vitvinssås och syltade kantareller (gört!, mkt gott)
Choklad- och hallonmousse

Det var helt ok, bäst var rödingen och kantarellerna. Imorgon bjuder jag annan familj på ost- och broccolisoppa. Tror gott också.

Utsikt

Så här ser det ut när jag ligger på soffan, inklusive ben och fötter. Dit tänker jag gå om ca tre minuter och somna mycket fort.

Mascaran borta i flytten

Köpte ny så kan bli snyggelisnygg på lördag.

På lördag!

Peppar faktiskt ihjäl mig inför lördagens bloggala. Har bokat klipptid nio på morgonen (enda som fanns, som om jag ändå skulle sova). Maken och barnet sticker redan klockan fyra, och sen ska jag baaaada. I mitt badkar. Och välja kläder, och kanske till och med ha eyeliner och läppstift. Så himla himla kul. Det blir nog bubbel i badet och även i mig innan. Fifan vilken underbar eftermiddag och kväll. Yay!

Glädjen

Det är först nu jag verkligen fattar att jag är en mamma. Det är som om vi behövt vänja oss vid varandra. Jag älskade honom nog från början men jag var inte riktigt med, det var så mycket smärta så länge att jag inte liksom levde mammalivet. Idag fick han sin första tand och jag nästan mammadog. Gud vad jag är hans mamma. Min bästa roll i livet.

Nu tar vi en uppackningspaus

Och tittar på vår absurt stora TV. Vi har inte vant oss vid den ännu. Te, ligga i soffan och verkligen börja gilla vårt nya hem. Det känns bra det här. (Och NU hänger (nästan) alla tavlor uppe. Gjordes idag).

Spännande dag

Idag kommer min favorithandyman hit, pappas kusin. Han ska borra en miljon hyllor och speglar och sånt.

Klockan tolv ska jag sälja ett bord.

Och i eftermiddag anländer både köksbord och tv.

Spännande liv. Men imorgon ska jag jobba igen. Det blir skoj.

Utsikt

Schysst utsikt från sovrumsfönstret. Notera mitt röd-och vitblommiga sovlinne.

Ett lite allvarligare inlägg

Jag läser många bloggar. Massor. Många med ångest. Livsleda. Längtan. Sökande efter NÅGOT. Ont i magen. Ja, ni förstår. Och jag tänker att jag vet. Jag veeeet. Och det gör jag, utan tvekan. Gå tillbaka i bloggen till 2005 - 2008 så där, så ser ni hur mycket jag vet. Men jag insåg också: jag är inte där nu. Det är förmodligen också skälet till att den här bloggen är så ointressant nu. För jag har landat ganska bra. Jag har hittat min man. Inte för att en man är en nödvändighet (eller kvinna), inte alls. Men för att han gör mitt liv så lätt och roligt, nästan alla dagar. Den oron är borta.

Jag har blivit äldre, jag är mer nöjd med familjehäng än kroghäng. Något jag nog aldrig riktigt trodde skulle ske.

Men också, jag har hittat mitt jobb, mitt yrke, min kunskap. Den jag är och det jag kan används rätt och bra. Det trodde jag ännu mindre skulle hända. Och jag nojar inte dagligdags över min kropp. Det kommer slängar då och då, som en påminnelse om hur det var. Men jag tror, utan att vara för präktig, att graviditeten gjorde susen. Att jag numera kan gå (nästan) obehindrat känns oerhört mycket viktigare än tio kilo mindre och smala lår. Hey, det får gärna ske, men det ligger mycket långt ner på prioriteringslistan.

Men också, att jag är den jag är. Att jag vågar tycka om mig själv, lita på att den jag är, är god nog. Och inte bli så ledsen om folk inte gillar det. Jag är trygg med den jag är nu. Det tog också lång tid. Och ju tryggare jag har blivit med mig själv, desto roligare är det nog att hänga med mig (tror jag). Perfekt är jag ju inte, men skillnaden är väl att jag inte längre strävar dit. Det får duga så här. Så mycket tid och ångest jag sparar på att faktiskt nöja mig.

Vilket leder mig till mitt bästa ord: förnöjsamhet. Så väldigt fint. Att vara där man är och gilla det.

Vad jag vill säga är väl att jag är så oerhört tacksam över där jag har landat. Med min son. Min man. Mitt jobb. Min familj. Mina vänner. Allt har fallit på plats så där väldigt rätt, så som jag nog aldrig riktigt trodde skulle ske. OBS EJ JINX. Måste jag nu ändå skriva. Men jag tycker att man måste kunna få vara tacksam för det som är fint. Det var ganska många år av olycklighet för mig. Och i all ödmjukhet är jag mycket tacksam för hur det är nu. Jag begär inte mer. Bara att det förblir så här.

Och sen nästan VET jag att olyckan kommer igen. Det gör den alltid. Men jag tänker vara lycklig så länge det bara går. Och inte ha dåligt samvete för det heller. Vilket konstigt nog är en känsla som faktiskt kommer ibland.

Halleluja och så vidare. Det kändes bara på sin plats med reflektion så här. Lite tacksamhet.

Bloggalan

Inte nog med att jag ska få gå på magnifik bloggala med en mängd coola brudar, jag ska även få sova ensam, ostört och länge den natten. Make och barn åker till farmor och farfar redan på eftermiddagen. Gissa vem ska bada sig i form med skumpa och bubbel. Jag. Längt längt,

I ny gungstol

Sigge fick en gungstol av sin mormor i namngivningspresent. Han gillar den även om han är för liten för den. Det verkar som han gillar nya läggan också.

Glasögonen

Hittade dem. I ytterfacket på en väska som jag slängt in i en garderob. Där låg de. Utan fordral.

Nu kommer vardagen igen

Samma vardag men ändå ny så klart. Nästan samma kvarter men ändå lite annorlunda. Är lite ledsen över att de här fyra dagarna ät över. Trots att vi har arbetat väldigt hårt har det varit mysigt att hänga, att jobba för något tillsammans. Jag är mycket kär i min man, jag vill vara med honom hela hela tiden. Fint så.

Illustration:

Alla mina kokböcker. Så många behöver ingen.

Konsumtionsäcklad

Nu efter flytten, när man rensar kartonger, står det väldigt klart. Vi har alldeles för mycket saker. Jag har för mycket saker. Jag har så fruktansvärt mycket kläder och skor att jag aldrig mer behöver köpa något. Förutsatt att jag behåller samma storlek förstås. Det äcklar mig oerhört. Så väldigt vidrigt med alla dessa likadana svarta toppar. Det känns inte särskilt svårt nu att behålla det köpstopp jag ändå hade satt upp för mig för resten av året. Skönt och befriande istället. Kommer förvisso köpa några fler grejer till lägenheten, men bara av typen nödvändigheter, så som återvinningskärl till köket och glödlampor. Men annars intet. Och jag väljer att inte tänka på alla pengar jag hade kunnat ha istället för saker. Pengar som hade kunnat göra vårt gigantiska bolån mindre.

Skit

Har slarvat bort mina glasögon i flytten. La dem på ett smart ställe. Känns mindre smart nu. Plus ser inget när linserna är urtagna. Tur att vi ej bor i slott, hittar ändå till sängen från badrummet utan dem. I ett slott hade det säkert inte gått.

Livet, inte som förr

Vi ringde hit min kusin för lite barnvakteri och istället för att packa upp kartonger tänkte vi passa på att äta middag i lugn och ro. Jo tjena. Vi gick till Elefantpojken, beställde in varsin öl och lite mat. Tog säkert tre klunkar innan telefonen ringde och Sigge skrek så högt att jag blev lite döv, temporärt. Jag fick gå väldigt väldigt fort hem och min man fick be om maten i en låda. När jag kom hem var han glad igen. Lite lite sur över det.

Vi packar upp de 160 kartongerna. känns som 16000. Men har premiärbadat i nya badkaret. Måste nu återgå.