V 15

Idag har jag kommit hem från en konferens i USA. Hela kontoret följde med. För att hälsa på kontoret vi har där. Det blev ganska många. Jag är så osannolikt jetlaggad att jag ser i kors och jobbar tack och lov hemma idag. Annars hade det inte slutat väl. USa var alldeles fantastiskt och roligt som vanligt, men lite annorlunda den här gången. När mina kollegor gick ut och festade hela natten (HELA) somnade jag runt nio. Sista kvällen åkte jag inte hem förrän elva, men då var jag väldigt trött. Min första nyktra konferens på tio år. Inte så kul, men samtidigt kände jag mig som en vinnare på morgnarna. Och förmiddagarna. Som de mådde, vilka stora sår och skador de hade. Vilka minnesluckor. *skadeglädje*. Jag var helt klart förloraren på kvällen och vinnaren på morgonen. Lite vinnare på kvällen också eftersom jag bara ville sova ändå. Allra tråkigast var att jag fortfarande mår illa, varje dag. Roligast var att shoppa. Och träffa USA-kontoret. Och då shoppade jag bara en halv dag. Det betyder inte att det var tråkigt resten av tiden. Det gör det inte. Bara väldigt nyktert.

Lite arg ibland

Det är rätt synd om min man också. Inte bara om mig, även om det givetvis är mest synd om mig. Det är ändå jag som har ont, är trött, mår illa, och inte får dricka vin. Men honom är det synd om för att jag har fått ett sådant humör. Hormoner alltså. Igår hade han öppnat fönstret på morgonen när han gick hemifrån. När jag hade satt en deg på jäsning. När han kom hem fick han den platta degen slängd i ansiktet. Sen låg jag och grinade i fem timmar och vägrade äta något. Han tog väldigt lugnt och fint hand om mig, klappade på mig, lagade till och med mat. Som jag inte åt. Ett stort tålamod har han. Men det är fortfarande mest synd om mig. Ville bara meddela det.

För övrigt fick jag ett så starkt röksug på jobbet idag att jag var tvungen att sätta mig ner för att inte ramla omkull. Sen gick det över och jag tog en kaka till.

Det är en som sparkar (såg ut som en tjej)

Förra fredagen var vi på inskrivning på Mama Mia. Jag hade helt kallt räknat med att få göra ett ultraljud då eftersom jag MÅSTE få se min bebis för att veta att den finns. Men det gick inte, framför allt för att de inte hade någon där då som kunde göra det. Istället fick jag en tid igår istället, sex dagar senare. Det var sex ganska tunga dagar, eftersom jag upptäckte en ny blödning, faktiskt medan jag var på inskrivningen och gick på toa för äggvitetestet. Vi satt nästan en timme och funderade på om vi skulle åka upp och kolla på gynakuten, men bestämde till slut att inte göra det. Jag hatar gynakuten. Mer än allt. Har tillbringat allt för mycket orolig och ledsen tid där. Så vi bestämde oss för att vara oroliga istället och åkte ut till landet och fick en så fin helg att vi nästan glömde bort det. Men igår gick vi alltså dit. Och fick se en liten liten bebis ligga och sparka i en ocean av vatten. Och ett hjärta slå väldigt väldigt fort. 58 mm lång. Mycket skönt.

Och vår barnmorska var väldigt bra också. Var ganska uppstressad innan att hon skulle vara så där beskäftig, prata om förlossning redan nu, förhöra mig om alla mina ovanor och ge mig massor av förmaningar. Inget av det! Jag kände mig som en vuxen människa som klarar av att ta eget ansvar. Fantastiskt. Tycker att det är intimt och jobbigt nog att behöva vara i deras händer och bli undersökt titt som tätt. Jag vill hålla dem på avstånd, och det verkade hon förstå, utan att jag ens behövde säga det. Vill absolut inte ha något hålla handen och sitta på golvet i ring. Inga gruppövning, ingen jävla profylaxandning. Bara lite skön strikt klinisk läkarstil.

Sista sommardagarna?

Helgen var fantastiskt, tack så mycket. Det var fint att få komma ut till landet en gång till och få känna att det fortfarande är sommar. Vi satt utomhus till midnatt och låg på bryggan hela lördagen. Fint. Nästa gång blir det troligen höstregn och filmhelg därute. En positiv fördel med att vara gravid är ju att jag faktiskt äter allt just nu. Ingen LCHF eller annat trams. I och för sig äter jag inte särskilt mycket grönsaker eller frukt, men det har jag ju å andra sidan aldrig gjort. I alla fall, det innebär film- och mathelg. Gillar det.

Min syster och hennes familj kom också ut och jag har faktiskt inte träffat henne på flera månader, våra semestrar har krockat helt. Det var skönt att få hänga lite igen, och få fråga tusen gravidfrågor. Och pussa på barnen. De fina fina barnen. De har jag däremot hunnit träffat aningen fler gånger, de har tillbringat nästan lite för mycket tid med oss på landet. Då har vi varit fyra vuxna som tagit hand om dem. Det var jobbigt. Och nästa sommar är det förhoppningsvis en liten liten bebis därute också.

Är det någon där?

Nu är nästan hela lägenheten städad och sanerad, vi tänkte köra sista vändan ikväll och sen kommer jag att vila i en vecka innan jag vill börja om igen. Har köpt ännu mer blommor nu för att det ska vara ännu finare. Det kommer det att bli, bara jag kommer hem någon gång.

Igår tittade jag på nya köksdelar och idag väntar jag ivrigt på bekräftande mail från företaget som jag vill ska komma hem och mäta och sen lämna en offert. Det går långsamt, det gör det. Måste kanske påminna dem, eller jag väntar till imorgon, vill så gärna komma igång och göra om. Det kommer bli alldeles jättefint femtiotaligt.

Fick också precis höra att de inte göra vaginala ultraljud på inskrivningen. Känns lite skumt att gå igenom en massa prover och snack när man inte ens vet om det finns någon baby. Ska böna och be om ett, eller en tid för ett snarast. Måste veta om men bebis finns på riktigt. Om man tänker på hur min mage ser ut gör den nog det. Åh. Peppen. Längtar till imorgon klockan elva. De kanske kan lyssna på hjärtljud i alla fall? Eller är det för tidigt.

Hemma hos mig

Hur en mycket lustig önskan just nu. Jag vill städa. Städa jättejättemycket så att mitt hem blir möjligt att vara i. Så att det inte ligger högar på flera meter på golvet med böcker, kläder, tidningar. Skrubba insidan av kylskåpet, inuti micron. Ni vet. Vill ha RENT. Undrar också om det finns pioner att köpa fortfarande. Längtar efter stora rosa pioner i mitt kök som inte ska ha röd vägg längre utan lite turkos eller mintgrön istället. Efter att jag har målat om och lagt en väldigt stor förmögenhet på nya skåpsluckor, bänkskivor mm. Jag har råd. Men jag är för snål. Svårt dilemma. Hade jag inte shoppat vansinnigt mycket onödiga saker i London förra veckan hade jag haft mer råd. Alla mina investeringsplaner har gått åt skogen nu. Mår liksom dåligt över att nalla lite på det stora bankkontot. Det skall liksom alltid vara bristningsfyllt, för att jag ska känna mig lite tryggare. Inte blir det bättre av att jag ska till Chicago om tre veckor. Där finns det också shopping. Och en Kitchen Aid-blender kostar en tusenlapp ungefär. En Bugaboovagn kostar 7000. Jeez. Jag är för snål.

Mer osammanhängande har jag nog aldrig skrivit. Men temat finns faktiskt. MÅSTE VARA FINT HEMMA NU. Annars dör jag lite.

Efter sommaren

Nu är jag tillbaka igen, efter nästan fem veckors semester. Fem veckor som gick väldigt fort för det mesta. Jag har inte gjort någonting. Jo, jag har läst, ätit och sovit. Det är vad jag ha gjort. Dessutom tillbringade jag tre dagar på Jersey och tre dagar i London. Men det var rätt så jobbigt för jag har mått väldigt väldigt illa hela sommaren. Två gånger har jag varit på gynakuten och tittat på min lilla lilla baby som verkar leva den här gången. Dock trodde jag inte det då eftersom jag blödde och fick åka in. Om allt går väl så kommer min baby 1 mars. Jag är i vecka 12 och ska på inskrivning på MVC på fredag. Då får jag veta om den fortfarande lever. Jag tror det, (peppar, peppar) för jag har så ont i brösten, mår så illa, är så trött och så väldigt väldigt tjock.

Men annars ligger vi lite lågt med detta, inget basunerande i andra sociala medier. Vi låtsas att det är hlet normalt att inga kläder passar, att jag inte dricker vin eller röker cigg i köksfönstret. Vi låtsas det. Så kanske det kommer att bli så också.