1 september en rolig dag.

Ojoj, nu måste jag gå och lägge mig efter lång jobbig kväll med fakturering och matlagning. Har gjort olika puréer till barnet så att han slipper äta fabriksskit. Spännande att se om han gillar. Inte alls säkert. Han gillar inte fabriksskiten i alla fall.

Måste sova skönhetssömn, för imorgon händer följande:
- fakturering en masse
- Klippning, jag längtar sönder mig. Ska klippa av nästan allt. Eller mycket.
- Duscha, raka ben, måla tånaglar, göra snyggelisnygg
- Bokhoras femårsfest.

Och det är en extra kul fest för förutom bokhororna kommer minst fem andra kompisar. Och jag som aldrig hinner umgås nu för tiden. Minst femdubbel win ju!

OBS att Siggot har namnsdag idag. För Arvid. Vi firade inte. Men ändå. Nu måste jag lära mig det här datumet. Man får bakelser på namnsdagar. Nästa år börjar vi med det.

Mycket mycket nöjd

Medan vi hade förmiddagsvisning av lägenheten gick Siggot och jag en promenad. Jag har funderat ett tag på att köpa en dokumentmapp i fint skinn, en sån där som gamla säljargubbar har i vinrött konstskinn alltså. Fast min skulle vara tjusig, i fint skinn. Googlade en massa och tänkte börja spara ihop några tusen till Mulberry eller liknande. Och så alldeles av en slump jag in på Stadsmission, dit jag aldrig aldrig går. Och där hängde den, alldeles gammal och fin, med inbyggd miniräknare. Och kostade 125 pix. Fresh. Jag mycket nöjd ety jag alltid går med handväskan full med nerknökade papper av alla slag. Slut på oordning i mitt liv. Fint.

Fotografiska äntligen

Det blev ju aldrig något förra veckan, men idag var alla friska och solen sken. Vi hade en grym dag på stan, med helt ok lunch på museet och dessutom väldigt coola och fina utställningar. Efteråt tog vi bussen ner på stan och tokshoppade en aning. Och lite till på vägen hem. Mycket lyxigt. Nu är det dock slut på rolig shopping, men darn, vad jag var värd det efter detta jävulsår.

Hade lite ont idag också, men helt överkomligt. Först nu känns det roligt att vara mamma, och att vara föräldraledig. När vi slipper ligga i soffan dagarna i ändå och glo på varandra. Mer sånt här, så känns det nästan onödigt att börja jobba igen.

Feminutersmetoden, dag 2

Idag tog det bara 20 minuter, hoppas hoppas hoppas att detta fortsätter gå bra så jag slipper gå hemifrån varje gång han ska sova. Min stackars bebis. Och stackars hans föräldrar också.

Försäljningen

Redan en intressent på lägenheten! En mycket intresserad sådan, vilket känns mycket bra. Hon kommer på egen visning på redan ikväll. Vill gärna att hon lägger mastodontbud och sen är det klart. Kommer tyvärr inte att hända. Men skönt vore det.

Men så går en vecka och man hinner ingenting

En sak vi har hunnit är åtminstone att åka till Göteborg för att träffa min morfar som kommit hem en vecka till Sverige från Jersey, där han vanligtvis bor. För ett år sedan hälsade vi på honom och Margaret, när jag var i vecka tolv. Då var jag övertygad om att det var sista gången jag skulle få se honom. Jag är mycket mycket glad att jag fick träffa honom en gång till. Den här gången är jag övertygad om att det var den sista. Vi får se. Han är ändå 88 år. Fint var det i alla fall, nästan hela släkten möttes i hans hus på Tjörn i lördags och på kvällen spelade min man skivor på Yaki-da. Jag velade fram till sista minuten huruvida jag skulle gå dit eller inte. Det var så lockande att få sova. Men jag gjorde det!. Och det var kul men gick som Askungen hem klockan tolv. Någon måtta får det vara.

Metoder # 4 eller är det 5?

Vi prövar i alla fall femminutersmetoden idag. Jag sitter på uteserveringen, så långt bort att jag inte kan höra skriket. Trots detta mår jag illa av ångest. Stackars stackars bebis.

Så där, äntligen ute

Köp och köp!
http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-2rum-sodermalm-katarina-stockholms-kommun-bondegatan-4,-4-tr-2471955

Och så kom tisdagen...

...med lika mycket bestyr som gårdagen. Men nu har jag givit upp. Inget mer städande för mig, för min man däremot, men han gör å andra sidan inget på dagarna, så det är inte mer än rättvist.

Vi var på sexmånaderskontroll på BVC. Han fick godkänt, vägde 8350 kilo och var 65 cm lång. En kortis. Fortfarande. Men väldigt söt. Hata dock läkarna på BVC, skitsura, stressiga och ointresserade. Hann inte ens sätt mig ner, var ute ur rummet på fem minuter och kommenterade Sigges omöjliga sömn med "ja, det är jobbigt det där". Men vad ska jag GÖRA, skrek jag inte, men pressade i alla fall fram, rätt ilsket. "Se till att han är fulltankad när han går och lägger sig." Kärring. Bra råd, för hittills har vi ju låtit honom svälta.

Det bidde inget...

Nä, det blev inget fotografiska, Julian var sjuk och likaså jag. Inte för att jag vilade för det. I morgon bitti kommer ju fotografen hit för att plåga lägenheten och vi har städat och fixat grejer i över en vecka nu. har packat 47 flyttkartonger. Källarförrådet härmed proppfullt.

Det blev inte heller någon byrå i Gröndal för den jäveln hade sålt den. Han också. Inte roligt ta sig dit med barnvagn och Skriksigge. Helt värdelöst. Vad är det med folk?

Men roligt var att jag träffade en gammal vän på gatan. Vi pluggade ihop och hade väldigt kul då, för länge sen. Hon bor typ på andra sidan gatan och har en bebis som är lite större än Sigge. Därmed fick vi en utmärkt ursäkt att träffas. Nästa vecka blir det.

Det var den måndagen det.

Värsta busy dagen

Idag händer det massor. Först kommer en hantverkare som ska hjälpa oss att ta upp ventiler ut mot gatan. För det ingår tydligen inte i det arbete som föreningen beställt när man sätter in nya fönster och renoverar fasad.

Sen blir det finlunch med Britta och Julian på fotografiska. Och utställning förstås. Har inte varit där och mycket peppad. Mitt första museibesök med barn, för nu kan jag äntligen gå mer än några meter.

Och slutligen ska jag kanske åka till Gröndal klockan fyra för att kolla in en byrå.

Hur stressigt som helst ju. Har inte gjort så här mycket på en och samma dag, på mycket mycket länge.

Varsågod för information, säger jag och stjäl än en gång ett bra uttryck.

Barnvagnsbesvären

Jo men, vi var ju tvungna att köpa ny vagn för att få plats i nya hissen. Försökte hela sommaren att köpa en Bugaboo Bee på Blocket men folk har fan ingen etikett längre. Alla lovade att jag skulle köpa och typ en kvart innan jag skulle åka och hämta mailade de och sa att den var såld. Idioter. Alla. Så köpte till slut en på barnvagnslagret.se, helt ny. 500 spänn billigare i affären. Den levereades dessutom till dörren. Och vi gillar.

Så, då skulle den gamla säljas och det var likadant där, de hör av sig en kvart före de ska komma och säger att de ångrar sig. Men nu är den i alla fall såld, med 500 kronors förlust. Känns bra det där, det kostade oss alltså 500 spänn att ha den där vagnen i ett halvår. (eller ett år eftersom jag köpte så tidigt). Bra deal och färre sak att trycka in i källarförrådet inför visning.

6 månader

Idag fyller Siggot sex månader. Det är makalöst och märkligt att vi har haft honom så länge. Och så kort. Det känns som han alltid har funnits här, han är en så självklar del av våra liv. Det är svårt att föreställa sig hur det vara utan honom, hur det kändes att inte vara dödstrött eller ha ont. Och samtidigt spelar inte varken smärta eller trötthet någon roll. Jag är så himla kär i honom att jag kan stå ut med vad som helst för hans skull. Det är mäktigt. I alla fall:

- han vänder sig själv
- han har hittat sina fötter, de är hemskt intressanta
- han sitter, men ganska framåtlutad och inte utan stöd
- han gillar gröt, banan, välling och fruktpuréer. Han gillar inte potatis, palsternackspuré, barnmatsburkar
- han vaknar alldeles för ofta om nätterna
- han blir väldigt glad när han får se sin mamma
- han är oftast väldigt glad och solig
- han nyps, bits, rivs och drar alla han kan i håret. Och det gör ont.
- han har en elefant och en fisk som han gillar extra mycket. De låter roligt och smakar gott.
- på dagarna går det exakt två timmar mellan hans sovpass. Det går att ställa klockan efter honom.
- hans ögon har en väldigt vacker brun färg, men håret har gått från svart till rödblont.

Min son. Häftiga ord.

Sjuk bebis

Men bebis är sjuk, alldeles snorig och förkyld. Han är ledsen, så ledsen, och trött och inte hungrig och allt det där. Mycket ledsamt. Så sovmetoderna går inte så värst bra. Jag var tvungen att plocka upp honom och gå omkring med honom, trots att jag inte borde. Han var för ledsen och hade för svårt att andas. Ska bli kul att börja om med metoden när han blivit frisk igen. Not.

Tillbaka i stan igen

Vi kom hem i söndags. Jag hade längtat massor, vi hade inte sovit hemma sedan midsommar. Och det var så fint. Skönt att få sova i sin egen säng. Vara i sin egen miljö. Och så där. Nu har det gått två dagar och det räcker ganska bra för mig faktiskt. Gnaksa så långtråkigt här i stan. I lägenhet. Längtar tillbaka till landet där alla dörrar står öppna, där ute är lika mycket hem som inne. Inga skor, man bara går runt där, lite var man vill.

Här hemma, varmt och jobbigt. Vi måste hålla på att fixa hemma i hundra evigheter, nu först till fotograferingen nästa vecka, och sen till visningen lite längre fra. Har idag målat alla fönsterbrädor och lister kring fönster. Mer hinns inte med. Spännande liv, eller hur. Har också börjat titta på Nord och Syd. Älskade mycket på 80-talet. Älskar inte så mycket nu.

Kinesiologen

Har varit och knäckt bäckenet igen. Han tyckte att det såg mycket bättre ut än förra gången. Mycket bättre. Det känns mycket bättre också. Nästan helt bra. Nästan. Ingen jinx här inte. Men den senaste veckan har varit oslagbart bra. Jag känner mig superlycklig. Det är verkligen fint.

Räntan

Tja, det verkar ju som att det var en dålig affär att binda räntan i tre år.
By gones. Säger jag om det.

Metoder, del 3

Det gick ju alldeles utmärtk, 7 minuter liksom.
Jo tjena. Efter 45 minuter vaknade han och skrek sedan i en timme. Det var den jobbigaste timmen i mitt liv, tror jag. Sen vet jag inte mer hur det gick under natten, jag sov ju ensam och när jag tog båten in till stan i morse sov de båda två fortfarande. Men vi tänker fortsätta i alla fall. Det kan ju funka. Förhoppningsvis är han lite mindre ledsen i natt.

Barnvagn

Eftersom denna blogg f n endast handlar om barn, åtminstone till nästa vecka, kan jag meddela att jag köpte ny vagn idag via blocket. Ska hämta den på söndag så inte förrän då vet jag om det funkade. i alla fall, vi var tvungna då den vi har nu inte får plats i nya hissen. Slut på mycket intressant information.

Metoder, del två

Nu har jag läst på en del om metoder, och blivit tiosad om en massa olika, dels här, dels på Facebook. Och lite privat. Och bestämt mig för att prova en amerikansk sak som kommer från boken Aware baby. Den går i korthet ut på att babyn får skrika sig till sömns men med mig liggandes bredvid. Jag håller om, pussar och säger lugna trygga saker med lugn trygg röst. Idag gick det mycket bra, han skrek i sju minuter och somnade sedan. Efter typ tre dagar ska han sova hela natten. Det får vi ju se, om det funkar, likaså vad som händer om en stund när han borde vakna till för första gången.

Det var faktiskt inte så jobbigt. 7 minuter klarade jag lätt, och kände mig inte ens som en särskilt dålig mamma.

För övrigt är hans far på väg ut till landet, jag ska sova ensam i natt och åka in till stan över dagen imorgon för att jobba. Värsta lyxen. Så mycket sömn ligger framför mig. Dels i natt, dels på resorna fram och tillbaka. Yay!

Metoder

Har nu läst hela internet, om olika sömnmetoder men känner mig rådvill.
Problem ett: han sover endast 30 min åt gången på dagen, med exakt två timmars mellanrum. Jag vill att han sover minst en timme.
Problem två: han vaknar mellan tio och tjugo gånger per natt. Jag vill sovaaaaa.

Please, help. Vad gör man?

Nästan inte ont alls idag. Bra. Håll gärna i dig, tack så mycket. Så kanske jag kan ägna mina få lediga timmar i höst åt att träna upp ryggen istället för att knäcka upp bäckenet hos kinesiologen. Billigare också.

Kanske kanske vaknade Sigge något färre gånger i natt. Det kändes så. I natt ska jag klocka honom och se om det hållit i sig. Nu kl 20 har han somnat, troligtvis för natten och jag ska tvinga mig att läsa minst en timme.

Annars längtar jag nästan hem till stan igen, lite vanliga rutiner och annan stimulans. Men vi stannar en vecka till, på fredag ska jag dock till stan över dagen för att jobba. Längt på det.

Ajaj, ont

Är lite trött på att gnälla över att jag har ont hela tiden, för det intresserar ju enbart mig och ingen annan. Men samtdigt är ju smärta hela tiden närvarande, och det är så himla svårt att tänka på annat, att var glad eller uppskatta något över huvud taget. Det enda som känns är ju smärtan. Det tar över allt, överskuggar även fina saker.

Jag börjar nu, nästan ett halvår efter Sigge föddes, bli riktigt, riktigt orolig att det aldrig ska gå bort, att det alltid ska vara så här. Jag är väldigt rädd för det. Och ledsen.

OBS!

Att jag idag fyller 36 och ett halvt år. Det är läskigt nära 40. Ville bara säga det.

Sälja lägenheten

Det är mycket läskigt, att sälja lägenheten. Vi behöver ju en viss summa för att inte gå back. En summa jag inte alls är säker på att vi får. OCh nu när mäklarna gått samman och går ut med acceptpris istället för utgångspris vet man ju inte riktigt hur det kan sluta. Visst vill ju alla säljare fortfarande ha ut samma som de ville före 1 augusti när regeln infördes, men kommer köparna fatta att det de ser nu är det det faktiskt kostar, efter budgivning. Mycket mycket scary. Som tur är har vi fyra veckor på oss till vi ska sälja och köparna har förhoppningsvis hunnit vänja sig vid detta nya.

Förhoppnings fyra veckor alltså. Om renoveringen av vår fasad hunnit bli klar. Så verkar det ju inte just nu. Vi kan inte ens bo hemma längre, pga plasten för fönstrena. Men nu tänker vi nte mer på det utan ler och bestämmer oss för att det kommer gå så bra, så bra. Hej då.

Semestern

Tiden gick så fort, de här fem veckorna. Som jag hade längtat efter att vi skulle vara tillsammans alla tre, hela tiden, varje dag. Och helt plötsligt var det bara över. Det är fint att vara tillsammans, jag är glad att jag känner så, att jag inte längtar efter att vardagen ska ta vid igen. Nu får jag klara mig utan make några veckor, men han kommer på helgerna så det ska nog gå bra det med. Mina föräldrar är kvar på landet, så helt ensam blir jag inte.

Det är fint att fortfarande vara kär i sin man, trots att vi båda två är trötta och griniga.

Rutinerna dag 2

Det går inget vidare med rutinerna. Men jag tänker inte sluta kämpa. Alldeles nyss sov han middag i en och en halv timme. Har aldrig hänt förut. Det brukar vara halvtimmespass annars. Dessutom ska vi sova bredvid varandra, i varsin säng de närmsta två veckorna. Kanske slipper jag då vakna av sparkar hela natten. Hoppas mycket på det. Vi har också varit mycket förkylda, Sigge och jag, den sensate månaden. Det börjar gå över, och då kanske det är lättare för honom att sova. Vi säger så.