Multitalented

Jag har många talanger (ja, inte tänker jag vara blygsam).
En av dem är att krama ur precis varenda kvarvarande droppe, ur en egentligen tömd bib.
Men se där, ett glas till, till Bitter, när det behövs som mest.
Andra talanger är (i urval):
- sortera böcker i bokstavsordning, sjukt snabbt.
- laga mat, diska, städa, sminka mig, och dansa lite grann, precis samtidigt.
- se väldigt busy ut, när jag tänker på precis ingenting.
- intala mig själv att snart, så snart, tänker jag bli ansvarfull och agera därefter.
- köpa det fetaste sjuk- och invaliditetsskyddet som finns, bara för att. Jag kan.

Men också, det hoppas jag, ge kärlek till de runt omkring mig. Jag jobbar i alla fall på det.

We love

My good lord. Jag har skrattat så mycket att jag emellanåt (tänkte använda ordet stundom, men ångrade mig) ville hasa ner ur stolen, lägga mig på golvet och rulla runt en liten stund. Jag gjorde nu inte det. Jag satt kvar. Men det fina var inte att Magnus Betnér och sjukt rolig och sjukt snygg, det absolut bästa är att han är briljant. Smart. Vass. Stand-up i all ära, men intelligent humor, yes, my lord, DET är fint.

Och innan detta, Toast Skagen och vin på Tranan, med min A. Hur bra kan det då inte bli?

Well, alldeles lite extra bra hade det blivit med en man väntande i min säng, med armar som håller mig hårt när jag behöver det. Men det blir en annan kväll. Som blir minst lika bra.

Söndag, vill stanna kvar i söndag

Jag hängde en del med släkten och storfamiljen, käkade god mat och drack vin. Jag behövde nolläget därute, efter den helt galna veckan. Jag misstänker att det kommer en till nu, kanske inte riktigt så intensivt, förhoppningsvis inga utlandsresor, men mycket jobb.

Och den här veckan lite mer ordning, ta upp den försummade löpningen igen, efter två veckor helt stillastående bävar jag för löpbandet imorgon. Men jag är envis, så det går ju såklart.
Och A och jag ska spana in Magnus Betnér på Intiman imorgon, så jag är alldeles övertygad om att jag kommer att få skratta också.

Nästa lördag blir det cocktails hemma hos mig, för Stockholms snyggaste brudar. Very nice. Det också.

Sorgliga bloggande

Ja, mannen. Det finns en. Men han läser bloggar, tex min.
Så mer detaljerat bli det inte. Nu.
Men han duktig på att skriva mail.
Och det kom väldigt oväntat.

Och inte hinner jag träffa honom heller, för precis när jag landat från Köpenhamn och kände mig lite sugen på att ta itu med jobbet skickade de ner mig till Bryssel. Jag kom hem halv tre inatt.
Jag är inte glad. Bara trött.
Så därför har jag sovit ut idag och jobbar hemma, ändå fram till bussen går till landet.
Kanske bloggar jag därifrån.

Veckoplanering

Det verkar vara dags för mig att ta mitt jobb på allvar.
Har jobbat hårt i Danmark och har massor med saker att göra.
Ny köpenhamnsresa inbokad och ytterligare en till London. Lika bra att anstränga sig nu då.
För att inte glömma den coola, coola resan till Kenya A och jag drar iväg på 23 januari. Yay!
Tid.

Och den här veckan rusar iväg, imorgon klok, klok date med lovely J och torsdagen ägnas M som trasat sönder sin kropp och behöver love.

Och sen, sen följer nice skärgårdshelg.
Också nice. Hela tiden.

All work and no play

Det var en galet rolig kväll igår. Och maten blev bra. Idag är jag sinnessjukt trött och laddar energi för en hård vecka. Inte på det roliga sinnesutvidgande viset det var kul förra veckan, utan med arbete, träning, asketism. Det är tid för det nu.

Andas lite nu.

Vårda kroppen lite bättre.

Och hänga i skärgården hela helgen, hinna ifatt mig själv. Det är bara fem dagar kvar.

Parteeee

Idag kommer babysis med boyfriend till Stockholm och det kommer att bli ett sjukt bra häng.
Jag ska laga lota of food:
- gåsleversnittar med äpple
- getost och karljohanssoppa
- Gnocchi med lax oxh getost och päronsallad
- Cheesecake
- Ost och fikonmarmelad.
Det går i ostens tecken as always.

Och svågern ska göra tre drinkar till min kokbok med en del rätt skumma ingredienser. Svenskt tema, så jag har inhandlat bland annat Hallands fläder, inlagda päron och pepparrot. Jag är nyfiken!!!

Men nu första, vila, bada, städa.

Ingen programförklaring

Jag har så ont om tid.
Jag vill förklara.
Definiera.
Men det låter sig inte göras.
Jag visste inte att det här fanns.
Jag är oändligt tacksam för att jag har hittat det. Även om det skulle ta slut imorgon.
Den här känslan är hårdare än vilket knark som helst.
Jag pratar besatthet.
Jag tänker att jag är rationell.
Inte längre.
En dag kommer jag att ha samlat mig för att beskriva det.
Fast inte ännu.
;en ok, tankeexperiment:
något händer, vad som, och allt som tidigare varit sanning bleknar. Det enda som betyder något är att följa känslan.
Det är inte min grej.
Jag vill älta.

I'm back

Det har hänt en grej.
En ganska ofattbar sak.
Det där jag alltid önskat men inte riktigt trott på.
Den där drömmen.
Den där människan vars ord letar sig inåt, djupare, alldeles rätt, in i min hjärna.
Den vars hjärna är komplicerad, besvärlig, och oundviklig.
Med en blick som vrider tiden, som vänder mig bort från allt det andra.
Jag kan inte skriva mer.
Mina ord räcker inte.

Om mig sägs det:

Det går rykten om att jag var ute på stan igår.
Det sägs också att jag hade väldigt roligt.
Det känns bra.

Haha, igen!!!

Det här kommer jag att blogga om varje gång det händer hur ointressant det än er (för er). Låt oss hoppas att det händer många gånger till:

Fast jag fyller ett tredjedelssekel väldigt snart fick jag visa leg på systemet. Tack snälla systembolaget. I love you.

Nu smiter jag snart till AG och firar Sessans frihet.

Igår fyllemessade jag db och fyllemsn:ade med facebooksnubben. Lås mig ute från techgrejerna när jag dricker vin. Please. Please.

Jag är aningens puckad ibland.

Lyckliga jag

Nej, jag förstår verkligen inte dealen med DB. Men fram till nästa fredag lägger jag de tankarna på hyllan. Framförallt måste han komma och laga min gamla dator, så att min syster kan få en julklapp. Övriga användningsområden tänker jag inte fundera på just nu.

Jag tänker mer på allt roligt jag ska göra snart. dricka drinkar med en vän imorgon, fira Sessans frihet på fredag och äta galet god mat med A på lördag. Jag är en mycket lyckligt lottad människa, med så många vänner, så mycket roligt i livet. Förutom magkatarren då. Men det går ju över.

Vad vill han?

Jag fattar faktiskt ingenting.
Idag messade DB, och redan på andra meddelandet undrade han när vi skulle ses igen. Kors i taket, han brukar hinna berätta sitt livs historia innan han kommer till skott.
Jag förstår inte.
Kan någon tolka.
Jag som ju är en busy woman har inte tid.
Inte förrän nästa fredag i alla fall.
Det här kommer inte att sluta väl.

Ja, han får mig ur balans. Jag gillar inte det. Men jag håller mig lugn.

Små och stora bekymmer

De små: i morse när jag kom till jobbet och skulle ta ut min matlåda ur frysen var den BORTA. Dels fick jag köpa mat, dels försvann min allra allra bästa låda. Ja det var väl det lilla.

De stora: vem är jag, vart ska jag.
Ojoj. Vem vet jag väl till 90% nu, men de övriga 10 procenten ligger väl fördolda i någon mörk låda. Kom fram nu.
Vart ska jag? Sjeet, jag vill inte ens gå dit, jag vill inte börja rota. Jag är inte redo att omvärdera allt, men det pockar på, det trycker och det är nödvändigt. Jag blundar ett tag till, men jag misstänker att sista ordet inte är sagt i den här historien.

Och f ö, DB, vad är problemet. Är ett initiativ döden för honom. Orkar verkligen inte. Har inte hört ett ljud sedan i torsdags och nu får han lägga sig i den mörka lådan och marineras där. Hej då. (tror jag).

Jag förlorar makten

Jag är synnerligen och sannerligen frustrerad. Och konfunderad. Efter torsdagens höglitterära fylleinlägg gick jag runt i Göteborg hela dagen igår, läskigt bakfull. Och med en läskig magkänsla. Som jag sedan identifierade som maktöverföring. När JAG bad DB komma ner till Tranan i torsdags förflyttades makten tillbaka till honom. För den senaste månaden är det han som har förföljt mig. Nu är telefonen tyst. Visserligen vet jag vad han gör idag, han är mycket upptagen, men hey, nu börjar jag obsessa igen. Inte inte inte bra.

Men gårdagen var cool, drack eftermiddagsvin med babysis och hennes snubbe, åt havskräftor hemma hos L och hängde sedan i baren på Smaka och drack drinkar i en aldrig sinande ström. Tack darling svåger för dem. Och där var en fantastisk man, som jag inte ens pratade med, men som dansade och hade sådan energi att jag nästan ramlade omkull. Och då fattade jag, precis då, att det är en sådan jag ska ha. En med massor av energi. Jag blir hög bara av att titta på det. Men var finns dem? Var?

Nu sitter jag på Tjörn, tittar ut över orange löv och tänker att om jag bara får sova lite kommer allt bli bra igen.

ok, nu är jag jättefull. Sessan och jag blev det. Jag ringde in Db, Vi hånglade, sen sa han att jag skulle gå hem och packa. För jag ska till gbg imorgon, Jag har inget mer att säga om det. Nu.

Post-hångel-glow

Sådär nästan ett dygn senare känns det lite mysigt. Jag tänker på det ibland. Inte hela tiden. Men ibland. Och det var lite fint ändå.

Mina vader har lite ont. Skönt ont.

Annars är det bara jag, West Wing och min stickning idag. Det är också fint.

För imorgon blir det party, på fredag blir det Göteborgsparty och resten av helgen blir det familj. Också fint. Mitt liv är så fint.

hångel

Efter mitt personliga maraton, som jag inte kommer att kunna släppa på ett tag, kom DB hem till mig på middag. Han hade bjudit in sig själv, märk väl. Han räddade dessutom alla mina bilder och hela mitt itunes. Bara därför är jag jag tacksam. Jag gjorde köttbullar och potatismos (äkta sådant A). Sen satt vi hela kvällen och höll på med datorn. Närmare och närmare. Det var nice, men jag ändå vaccinerad mot honom. Sen skickade jag hem honom, vid tolv och i dörren, åh i dörren så bara... Jesus, han kysser fortfarande galet bra. Jag blev svag för ett ögonblick. Mycket svag. Svaga knän. Men han fick gå hem. Och fastän jag avpolleterat honom, ja trots det, finns det några milligram av mig som vill ha MER. Men jag väntar och vet inte. Vi får se. Och svaret på vad han vill är fortfarande dunkelt. Vad jag vill är mycket obskyrt. Jag vet ett dock: fler sådana kyssar är helt ok. Men alla initiativ är hans. Och det känns bra så. Blir det inte mer mår jag mycket bra ändå. Det är ändå inte alla som går från 20 min löpning till en timma på en månad. Jag gillar mest mig själv just nu.

Hurraaaaaaa

Hej alla ni som hejar på mig, nu kan ni hurra lite extra, för det gör jag:
Jag har precis sprungit runt hela Årstaviken. Det tog prick en timme. Jag är ofantligt stolt över mig själv. Hurra för mig.

Hitta det, då

Idag har min lugg kapats alldeles för kort, alldeles för brett. Det är inte jag. Gud, jag hoppas verkligen att jag vänjer mig. Det här är inte bra.

Var på föredrag med nätverket efter jobbet och vi fick höra en superskön tjej berätta om sin bok, och sitt jobb. Hon är lovecoach och pratade mycket om målbilder. Det är min religion, så jag ska köpa hennes bok: Hitta kärlek, Dahlman. Det fina är att man inte behöva leta efter kärlek för att läsa den, snarare sig själv. Jag ska läsa den och hitta mitt framtida yrke. Jo det ska jag.