Mår dåligt

Jag har haft en så intensiv helgen att jag sitter här på jobbet, måndag eftermiddag, och på riktigt håller på att falla ihop. Allt är mitt eget fel. En kombination av för mycket mat, för mycket vin, och för lite sömn gör att jag är väldigt trött, törstig, liksom uttorkad i hela kroppen samt har väldigt stor mage så att kjolen skär in och påminner mig hela tiden. Men det var värt det, det var roligt.

I fredags skulle vi fira lite på jobbet att vi plockade hem den dära gigantiska affären, och det blev en lång lång natt. Men så högt tempo på allt, och pizza, hamburgare, mackor och allt det där ovanpå. I lördags åt vi middag hemma hos H&H och det, var fint, roligt och väldigt konstigt också. Och avslutade kvällen på Hjärtats Bar med lite andra vänner. Resultat: se ovan och lägg till en fruktansvärd dag igår, och en hemsk natt till måndagen med få timmar sovda. Och från och med imorgon bara äta bra. Det är dåligt, det här.

Och nu ställde jag in kvällens biodejt med syrran också. Orkar inte. Onsdag istället.

Typ. Glad.

Sådärja, nu var det en lite roligare dag. Mer att göra. Det räcker. Men även nöjda kunder och beröm från kollegor. Två stycken faktiskt.

Och nu kommer Carina på middag, jag har lagat:

- ugnsgrillade päron med chèvre och honung med parma, rostade valnötter, rödlök och rucola.

- Karl Johan. och chèvresoppa (se där, ett tema)

- Chokladmousse med grädde, hallon och mynta

Jag tror hon får en drink när hon kommer:

- päronvodka, ginger ale, citron och mynta

Yup. Det ska bli kul. Det var två månader sedan vi sågs.

Imorgon är en annan dag.

Fluffigt, fint och väldigt tråkigt

Egentligen är allt perfekt nu, så fluffigt och fint, och ingen dramatik alls. Vilket jag kanske inte alls borde skriva eftersom det med stor sannolikhet leder till väldigt mycket drama. Så nu har jag både jinxat och ojinxat. Men det är bra. Det enda som stör just nu är att jag har alldeles för lite att göra på jobbet. Det gör att jag känner mig improduktiv, jag har tråkigt, dagarna går långsamt och så blir jag rädd att jag inte ska få vara kvar på jobbet för att jag inte gör något. Så blir det väl inte, men jag är ändå rädd för reprimander för att jag inte gör något och bara surfar. Kanske borde jag ta fler egna initiativ? Men vilka? Detta är inte en jättestor oro, men mitt jobb som vanligtvis är väldigt väldigt roligt känns just nu inte värt att gå på morgonen för. Jag hoppas och ber att det ska gå över snart. Lagom belastning gärna.

Jag vill ju helst bara ligga hemma och titta på TV med min man. Och samtidigt vill jag träffa mina vänner. Men orken finns inte riktigt. Det känns inte bra. Men jag har för mig att det brukar vara så här varje hösten. När mörkret slår till finns ingen energi över. Det brukar ta några veckor innan jag har ställt om mig. Det är ok.

Gud, jag är så tråkig så att klockorna stannar.

Vill gå hem nu

Jag har verkligen grävt ner mig djupt i hemmamyset. Förstår inte hur man någonsin kan orka göra något annat. Skynda hem från jobbet, handla lite på Ica på vägen, svischa ihop en middag, äta i 15 minuter vid köksbordet, sen skynda skynda in i soffan med täcket och kudden och mannen, och kanske en kopp te lite senare. Tre avsnitt av Vita Huset senare håller jag på att somna. Skynda in på toa, borsta tänder, tvätta tvätta och dyka ner i sängen med ny härlig bok. Läsa ca 15 minuter Sen somna. Mysigt.

Idag ska jag variera lite. Ska klippa luggen först och duscha innan jag somnar. Omväxling förnöjer sannerligen.

Inget att rapportera

Dagarna springer faktiskt ifrån mig. Inte så att det händer särskilt mycket, men jag tror att det kan vara höstkoman. Jag vill helst bara ligga i soffan och läsa eller titta på TV. När det finns så mycket roligt att göra. Det var i alla fall precis vad jag gjorde i helgen, ute på landet, i en mycket regnig skärgård. Och kall. Jag sov säkert hälften av tiden jag var där, och måste ha behövt det. Så fort jag satte mig ner stängdes ögonen.

Jahapp, det här blev tydligen världens roligaste inlägg. Vad fan. Jag är så tråkig nu.
Men höjdpunkterna då:
- middag på nya italienaren i Lo Scudettos gamla lokaler. God mat, gott vin och perfekt service.
- Jonas Karlssons nya novellsamling.

Ikväll bio och hångel. Imorgon hångel utan bio. På onsdag bokcirkel, torsdag middag med Carina, fredag middag med Isa och AM samt min mans klubb på PSB. Lördag middag hos Helena och Henrik samt babytittande hos Stina. Kanske.

Kan sålunda bli lite mer att skriva om här. Vi får se.

Litteraturporr

Åh ljuvliga ljuvliga kväll. Tillsammans med ca 100 gråhåriga damer satt jag på NK litterära salong ikväll och lyssnade på Agneta Pleijel, Kerstin Ekman, Jonas Karlsson och .... Klas Östergren. En magisk samling. Med hela min mans familj, utom just min man då, och min far. Och lite vin. En perfekt kombo och sen ner i bokhandeln, handla billigare och prata prata med de kära. Pratade lite med Jonas. Så snygg så att det gör ont men hade väldigt fula skor. Han måste jobba på det. Han tycker andra novellsamlingen är bättre än den första. Hoppas jag också tycker. Pratade mycket med Klas. Stackars Klas. Första gången bara stressad, överväldigad och kanske inte så lycklig av mig och min svärfar. Han frågade om jag var trött på svärfar. Så mycket var det. Dedikationen till min man blev bara "spooky". Svärfadren hade faktiskt bild med sig på mannen och ett porträtt på Klas i bakgrunden. Jag kanske lite läskigt när folk bygger altare bara sådär.

När det lugnade sig en kvart senare pratade vi igen. Och då så fint att jag nästan grät. Underhöll hos med historier om Slas, hans sista ord och all annan möjlig författarporr man kan tänka sig. Var tvungen att öppna makens fölseskumpa när jag kom hem för jag var så upprymd.

Iaf, Klas tycker också att vår eventuella son ska heta Klas Henry Morgan. Blivande morfar och farfar tyckte inte det. Men den som blir tjock får bestämma.

Andra saker jag tänker på

Att jag verkligen inte borde äta choklad. Min mage tål inte det. Och ändå...

Att jag ska träffa (nåja) Klas Östergren på tisdag. Makalös pepp.

Att babysis kommer till stan i åtta veckor. Pepp!

Att det händer väldigt väldigt roliga saker på jobbet som kanske eller kanske inte förändrar framtiden. Ingen som vet just nu.

Att jag vill ha indiskt från Shanti men inte orkar gå dit. Kanske blir fulindier istället.

Att jag vill ha en bebis. Men inte kommer mig för. Typ.

Att min mans morfar dog idag. Folk dör nu. Opepp.

Att jag måste ta mig samman. För min egen skull. Men åh vad det är tråkigt. När det finns fulTV att titta på.

Nya möbler. Eller inte?

Det är så väldigt ofta jag tycker att vårt hem bör pimpas ytterligare. Det gör det inte. Eller jo så klart det gör. Men det är fint som det är också. Och hade varit så lätt att pimpa om jag inte varit så förbannat snobbig, nu blir det bara dyrt och jag lägger minst tre timmar i veckan på att fundera över om jag bara ska ta lite från sparkontot eller faktiskt spara, för att inte tala om tiden jag lägger på att leta rätt på det jag vill ha. Det här vill jag ha nu:

- ny matta. Måste vara ljus, typ benvit, för att det inte ska bli för mörkt. Vet inte vilken. INTE ludda.

- ny byrå. Antingen Snö eller Vass från Asplund. Dyrt.

- ny lampa i vardagsrummet. Måste vara Pantella. 6000 spänn. Hittar ingen beggad.

- skivmöbel till mannen. Börjar bli akut. Kostar 15 000 hos snickeri med min ritning. Måste finnas myyyyycket plats för LP, CD's i lådor som man kan dra ut, minst 1,5 meter lång, gärna två.

- nytt överkast. Helst siden. Kan inte välja färg bara för väggarna är grå och sängstommen har en turkos tapet med guldblommor på. Kan inte komma på vilken färg som är bäst.

Se, där har ni välfärdsproblem så det räcker.

Fashio

Och igår när jag gick iväg och syndade så kom jag på att jag var så grunge. Jag hade plockat upp de kläder som låg på golvet och satt på mig dem snabbt för att få min sockerfix. Det blev svarta leggings, Dr Martens, Tweedkjol, linne, rutig flanellskjorta, svarta trasig skinnjacka och grå halsduk. Inte genomtänkt alls men jag såg ut nästa precis som jag gjorde 1993 eller så. Till och med håret är nästan lika kort som få. Tror jag måste klippa det lite lite kortare ändå.

Idag är det askes igen, men har inte alls samma cravings idag. Hoppas jag klarar det längre för det var bara lite sådär äckelgott med godiset och jag vill helst slippa i fortsättningen.

Det är ruskigt synd om mig idag

Jag ville bara säga att jag ger upp nu. Ja alltså tillfälligtvis. Jag börjar om imorgon igen och kommer då att vara lika superduktig som jag varit i en hel vecka.

Det är synd om mig för att:

- jag har pms

- jag älskar kolhydrater men får inte äta några

- jag har bronkit

- jag har bronkit och har därför inte rökt på tre dagar och jag MÅSTE HA NIKOTIN NU. Och får jag inget nikotin måste jag kompensera. Så är det.

Därför tillåter jag mig själv ett litet undantag idag fast det förstör allt och yada yada. Men då får det göra det för jag står inte uuuut. Jag måste ha godis och jag måste ha det nu. Sura remmar.

Fy fan.

En kultur- och bronkitig helg

Alldeles som en tanke blev det en kulturhelg, fast i bronkitens tecken. Orkar inte gå och kolla upp det, det här känns igen, så tippar på bronkit och genomlider därför andra rökfria dagen SAMTIDIGT som jag försöker leva GI SAMTIDIGT som det är kanelbullens dag. *vill dö*. Har sockerbegär så att det spritter i kroppen men är bunden till sängen i ny skogshuggarskjorta som är len som en barnstjärt och snäll mot mig idag.

I alla fall. I fredags såg vi Herrön på Dramaten och den var så synnerligen slarvigt och hafsigt gjord att jag var tvungen att hälla i mig skumpa i pausen. Platt, ointressant, spretigt. Blä. Ja. Lördagen blev så fin med höstprommis med Johanna till Liljevalchs och Märta Måås Fjetterströmutställning, (som var fab), riktig texas chili på 1,2kg högrev kokandes i fyra timmar, tre avsnitt av vita huset och sen mörker. Därefter denna bronkitsöndag då jag växlar mellan att läsa Carsten Jensen, plocka upp saker från golvet och att tänka på godis. Godistankarna är flest.

#Fail

Ibland blir jag så kär i min man att jag vill säga till honom att jag vill gifta mig med honom. Så kommer jag på att vi redan är gifta. #Fail

The night of all blogposts, ever

Ja men vad fan, jag sitter ju ändå bara här. Något mer måste jag ju ha att säga. Jo just det, undrar vad GI-viktkoll tycker om lite för mycket skumpa. Enligt diagrammen gick det bra, men å andra sidan säger de ju att alko är dåligt för förbränningen. Allvarligt, skulle jag aldrig kunna tro om man om man såg min kropp. *bibvin byggde denna kropp*. Förutom att BIBvin numera är bannlyst ur det äktenskapliga hemmet. Enligt maken. Men han ju inte alltid hemma. Hehe.

5 skäl till varför det ska bli svinkallt fort

1. Så att folk slutar stå ute på Bondegatan snorfulla och sjunga på kvällarna - lugn och ro till mig

2. Så att jag kan tända kakelugnen

3. Så att jag kan ha min flotta fuskpälsjacka från Ullared (sic!)

4. -

5. -

Hmm annars får det gärna vara varmt, speciellt som det faktiskt inte går att åka kommunalt till mitt jobb. Men tar 20 minuter att gå. Välkommen till gnällstugan här i bloggen om en månad eller så.

Jag är så, så bra

Min man är hemma från jobbet nu. Och jag har faktiskt inte tid att umgås med honom. För jag har läst bloggen igen. Min dagbok. Fast bara det senaste året. Lyckligt. Turbulent. Och både det bästa och det värsta jag kunde tänka mig hände. Det coolaste var att det värsta inte var så dödande som jag hade föreställt mig. Jag blev ett under av effektivitet och energi när jag väl blev arbetslös. Jag fixade. Ja, det gjorde jag faktiskt. Klapp på min rygg. Jag är sjukt sjukt bra. Jag är stolt över mig själv.

Jag trodde faktiskt aldrig det. Trodde inte jag var så kompetent som andra uppenbarligen tror att jag är. (Kan bero på att jag är väldigt duktig på att sälja mig själv. Min bästa egenskap faktiskt. I jobbsammanhang). Eller så är jag så bra. Det spelar ingen roll just nu. Jag är på ett ställe där jag trivs fantastiskt bra, och känner att jag kan utvecklas väl. Bra. Och fortfarande hör folk av sig och vill att jag ska komma på intervju. Rätt många månader för sent. Det finns en rekryteringsbyrå som är grym som ringer och BER mig om att vilja byta jobb. Eller höra av mig nästa gång. Det känns så bra. Det gör att jag kan slappna av där jag är nu. Inte alls så att jag slöar, men jag känner mig lugn över att det kan fixa sig om det skulle hända något.

Jag som är självhatets främsta företrädare avslutar härmed detta inlägg med att säga: Fan vad jag är bra. Och mitt tvivel är just nu minmalt. (fast det kan också bero på en halv flaska skumpa, man vet aldrig).

Gris?

Om man har ont i halsen, huvudet och nacken - är det svinet då?