Bye my loves

Jag sticker imorgon, jag kommer att sakna er.
Jag är tillbaka 10 mars.

Kom tillbaka då!

Har haft skrivgruppsgruppskväll, nattbussbabe och jag drack vin och kommenterade våra texter.

Och det behövs.
Jag skriver chick-lit, och jag skäms.
Men ändå.

Äh vad fan

Jag vet inte vad jag hetsade upp mig över igår. Han är faktiskt bara snygg (och rolig, trevlig feminist). Men jag är inte särskilt intresserad av att hänga med på en åktur, som han inte uttryckte det, men nästan.

Cheap.

Jag packar inför Thailand istället, och mina kollegor verkar ha drabbaats av kollektiv vinterdepression, för de nästan SLÅR mig om jag råkar säga Thailand. Vilket jag gör ungefär var femte sekund. Men ändå. Get a life.

Oh slip those little fingers...

Ooops. Det verkar som om jag sms:ade honom ändå- Bad me.
Fick visserligen svar: jag skulle ljuga om jag inte har tänkte på en "re-match". Whatever that is.
Min personlighet vill inte gifta sig med honom.
Men mitt ego säger inte nej.

Bad ego, go to bed.

Ytlig

Och så vill jag poängtera (inte för er, för mig) att jag faktiskt inte är så ytlig.
Inte vanligtvis.
Men det här är ju så man tappar trosorna.

Holy shit

Jag stötte på Liv Tyler-mannen på gatan. Jag måste ha haft magiska krafter den kvällen, för det var utan konkurrens den snyggaste man jag någonsin sett. Nykter. Jag är fortfarande lite tagen, är det verkligen tillåtet att se så där bra ut? Jag blev nästan flickigt fnissig, och skyndade mig därifrån så fort jag kunde. Jag måste informera min kollega imorgon, om exakt hur snygg han är, så att han kan berätta det för honom. My lord.

Nu är det bara 2,5 dagar kvar, och lite bra aktivitet på jobbet gör det lättare. Har dessutom skrivit hela kapitel elva idag, så jag är nöjd ändå.
Även om djupen är väldigt djupa är det tur att hissen ändå går fort upp ibland.
Note to self: Sysselsättning, alla the time, så kommer inte ångesten. (så ofta).

Shit, jag borde sms:a honom, men, så, ändå inte.

Svängigt

Det går fort. Upp, och sedan ner.
Ny trevlig kollaps.

Jag gör planer för att överleva, men förstår inte hur det ska gå. Överhuvudtaget.
Imorgon känns det säkert bättre igen. Jag antar det, men det hjälper inte nu.

Idag är ensamheten en aning för påtaglig. Den känns så meningslös. Jag kan inte uppskatta den längre.

Pratade länge med baby-sister, som har ungeför liknande tankar som jag. Vi lovade varandra att alltid ringa först, när ångesten sätter in, innan vi försöker döva den. Det kanske kan funka, om inte annat vill jag rädda min lillasyster.

Maite var gudomlig. Så klart. Men ändock.

Facit

Det var skittråkigt. Hade högre förväntningar på de här tjejerna. Var tacksam när de gick.
Och de åt inte ens hälften.
Och en av dem umgås ofta med mannen jag bodde med före Loverboy. Stockholm är för litet.

Men det spelar ingen roll, nu har jag prövat dem.
Ny upptäckter är bra upptäckter.
Jag längtar till min säng.
Inom 5 min ligger jag där.
God natt.

Mat igen

Jobbade hemma idag och det är de bästa dagarna. Skönt att slippa människor runt omkring, sitta med duntäcke inlindat framför datorn.

Snart middag med nätverksbrudar, festkommitteen sammanstrålar. Det borde kunna bli kul. Jag har lagat mat:
Karl Johanssvampsplättar med löjrom.
Gåslever på baguette (fantasilöst I know)
Chilimarinerade scampis
Västerbottenpaj
Smördegkuddar med spenat och fetaost
Parmapaket med chevre och tryffelhonungdressing
Parmesan och smördegssnacks. typ
Tryffel.

Jag hoppas att de äter ordentligt, hatar rester mer än Loverboy.

Sen 6 dagar till Thailand, och helst inte äta ngt öht fram till dess för möjligheten att ens få på mig bikinin. Men jag funkar ju inte så. Tänka är en sak.

Och jag tänker: shit vad jag har det bra, tacksamhet idag över liv, människor, allt som är bra. Fler dagar med den här känslan så behöver jag inte göda min terapeut mer. Oh life.

Imorgon ska jag träffa Maite. Jag längtar.

Efter Thailand komer jag tillbaka, utvilad, full av kärlek, lycklig och börjar nytt liv med förnöjsamhet och livet-funkar-bra-tänk. Jodå. Sen är det snart sommar.

Introspektion

Jag har, mot bättre vetande läst hel bitterbloggen. Och det var i sanning en dyster läsning. Alla gamla Loverboy-minne kom upp, de få fantastiskt ljuvliga, men framförallt, de många många dåliga minnena av den relationen. Jag är nära ett upplopp mot mig själv, för hur jag kunde trampa på precis allt som var jag, förnedra mig själv in i döden och vara en sån jävla tönt. Visserligen förstår jag fortfarande kärlekens makt, men sådan kärlek betackar jag mig för nu.
Min tidigare relationsvana var helt annorlunda, och jag undrar vad han gjorde för att förvandla mig till en idiot. Låt det aldrig hända igen.

Jag är arg.

Jag är fascinerad över att jag inte vågade säga ifrån, jag tror aldrig det kommer att hända igen, jag har blivit cynisk på riktigt. Trots allehanda nederlag lever jag hellre ensam än äter skit till vardags.

Det är trevligt med insikter.

Intressant är också att jag var så mycket ärligare i början av bloggandet. Jag ljuger inte nu, men jag förtiger. Är jag räddare för att bli fördömd, bedömd? Eller värnar jag om det jag kan hålla för mig själv. Jag vet inte.

Slutsats:jag är olyckligar än på länge, men jag fan så mycket mer sann mot mig själv. (Om man ens ska behöva använda sådana floskler).

Oh well.

Antother day in paradise

Jag har ätit pizza och druckit vin med L. När vi pluggade träffades vi varje dag, om det så var för att kolla på vänner. Över tiden har det mattats av, nu blir det kanske en gång i kvartalet. Och varje gång tänker jag att det faktiskt var riktigt trevligt. Men tyvärr inte tillräcklig stimulans. Men tillräckligt bra. Hon bor fem minuter ifrån mig, kanske borde vi ta upp TV-tittande igen, och sluta ställa krav på något annat. Fast på den tiden hade vi inga pojkvänner. Eller, jag hade, men han bodde i Köpenhamn, så det var ungefär som att inte ha någon. Tidsmässigt. Jag ska fundera på det där.

Problemet med ett provisionsbaserat jobb är när det kommer uppsägningar. Idag fick jag 46k up my ass, och jag tappar ju onekligen lusten att jobba hårt, när jag behöver prestera lika mycket till för att ligga på noll. Som om inte den lusten var försiktigt död redan. Oh well.

Den nya flickan heter Maite. Vi ska träffas på lördag och hennes mamma ska få en timmes massage, inklusive barnvakt under tiden. Inte på lördag, men när det passar. Det är väl vad nyförlösta behöver? Vad vet jag.

Loverboy-monstret har lämnat skeppet. Men det var här lite för länge igår. Jag är dock glad över att jag blev arg istället för trånande. Han verkar vara historia. Jag är tacksam.

baby

Idag fick min fina I en flicka.
Jag är så glad och har gråtit en skvätt.

Loverboy strikes again

Skvallriga M har tydligen berättat för Loverboy att jag kanske inte står på toppen av mentalt välmående. Därför har han idag ansatt A om min hälsa som först förnekar, men sen tvingas berätta lite kortfattat sen han talade om att han redan visste. Först var han uppblåst nog att tro att det beror på honom, men efter att A övertygat honom om att det inte alls var så, möjligtvis en utlösande faktor, ägnar han hur lång tid som helst åt att prata om mig. Han vill ringa, han vill hjälpa. My ass, han kan inte hjälpa och A talade om för honom att han inte får ringa. Han kan stoppa upp sitt jävla samvete och sina fina empati och gå och vara en god människa mot någon annan.

Jag är skitsur.

Tillbaka

Blogger stängde ute mig från världen. Det kändes tomt.
Annars händer ingenting.
Jag sov över hos K, T och J i fredags, ägnade lördagen åt melodifestivalen och söndagen åt ytterligare en vända runt Årstaviken, tillsammans med AM.
Jag räknar ner till Thailand, 9 dagar nu.
Jag har skrivit 10 kapitel av min text. 10 kvar.
Jag har varit hos terapeuten och vi börjar med beteendeaktivering. Dvs håll dig sysselsatt för fan, annars går du under. Jag ska göra vad jag kan.
Snart kommer pappa, vi ska äta Bolognese och dricka lite vin.

Precis så innehållsrikt är det nu.

Del 3

Ligg inte med män.

Del 2

Ligg inte med män som är din närmaste kollegas bästa vän.

Tillbaka igen då

Hmm, vad har hänt sen sist.

1. Terapi. Väntar fortfarande på underverk.
2. Har avslutat de första 8 kapitlena i min text.
3. Middag på Mäster Anders med bästa pappan.
4. Crashade J's, trettioårsmiddag igår. Var tvungen att gå hem för tidigt, pga jobb idag. Men det var roligt fram till jag var tvungen att gå.

Ångesten lite på avstånd. Jag känner mig mest uttråkad nu, och längtar bisarrt mycket efter Thailand, om två veckor. Just nu isolering. Kan någon komma och laga middag till mig, gärna köttbullar med potatismos.

Jo just det, inleder härmed ny serie:
Män man inte ska ligga med:
1. sådana dina vänner redan har legat med (även om man inte vet om det när det sker).

Men ärligt

Hej bakisångest
Hej fettångest
Hej åldersnoja
Hej ensamhetsångest
Hej prestationsångest
Hej jag-är-värdelösångest
Hej spenderarångest
Hej nya sköna liv

Hej då

What a day!!!

Firade mitt inträde i den ultimata åldern med brunch på Berns med my lovliest. Några saknades men det gick bra ändå. Blev våldsamt besviken över det asiatiska temat på brunchen dock, jag längtade kolhydrater, fett osv. Men det funkade. Klockan fem tog jag A och I i varsin hand och gick till Rival, vi drack sedan vin till vi nästan dog. Inträdeskravet på Rival för män torde vara lång och mörk. We like!

Och jag fick fina presenter och fina fina ord från bästa A. All in all en perfekt födelsedag. Jag fick tyvärr den dumma idén att ringa till blinddejten, och dessutom bjuda hem mig själv till honom. Egentligen var det riktigt bra, jag fick god ost, vin och massage, men imorse fick jag också totalpanik och var tvungen att sticka därifrån lite för snabbt. Det blir nog ingen villa i Nacka för oss två tyvärr. Det är lite synd för hans hjärna är den mest magnifika jag någonsin stött på. Jag är nog inte riktigt redo för love ännu, jag ska se vad terapeuten tror om det.

Jag längtar efter den där känslan, att vara riktigt kär i någon, kroppskontakt och sån där annan skit i all ära, men det är känslan att vara uppfylld som är den coolaste. Men good things comes to those who wait, och jag börjar lära mig det nu. Så jag väntar.

32

Dagen efter

Blinddejten gick bra. Över förväntan. Den första jag inte önskat mig bort ifrån. Vi kändes lika, talade i munnen på varandra och drack för mycket vin. Vet inte vad som kommer att ske, jag avvaktar nästa drag. Jag ju som bekant en känslomässig sten.

Idag så bakis att jag knappt kan stava till det. Skrev 2 sidor skit på min text, skriva bakis tänker jag inte göra om, blev illamående av gräsligheten. Texten är nu 52 sidor, jag tänker jobba vidare. Jag tänker tillbringa kvällen i sängen, med en pizza. I'm hot.

Och imorgon brunch med bästa vännerna för att fira att tanten blir lite äldre. Det kan bli vin också. F ö 20 dagar kvar till Thailand, shit vad jag förtjänar det.